Job 31

1 Jag hafver gjort ett förbund med min ögon, att jag intet skall sköta efter någon jungfru.

Hice un pacto con mis ojos. ¿Cómo podría entonces fijar mi mirada en una doncella?

2 Men hvad gifver mig Gud till löna ofvan efter, och hvad arfvedel den Allsmägtige af höjdene?

¿Cuál sería la recompensa de ʼEloah desde arriba o la herencia de ʼEL-Shadday desde las alturas?

3 Skulle icke heldre den orättfärdige hafva den vedermödona, och en ogerningsman sådana jämmer lida?

¿No es la calamidad para el perverso, y el desastre para los que obran iniquidad?

4 Ser han icke mina vägar, och räknar alla mina gånger?

¿No observa Él mis caminos y cuenta todos mis pasos?

5 Hafver jag vandrat i fåfängelighet, eller min fot skyndat sig till bedrägeri?

Si anduve con vanidad y mi pie se apresuró al engaño,

6 Man väge mig på en rätt våg, så skall Gud förnimma min fromhet.

sea yo pesado en balanza justa, y conozca ʼEloah a mi integridad.

7 Hafver min gång vikit utaf vägen, och mitt hjerta efterföljt min ögon, och något lådat vid mina händer,

Si mi paso se apartó del camino, mi corazón se fue tras mis ojos o si alguna mancha se pegó a mis manos,

8 Så låt mig så, och en annar äte det; och min ätt varde utrotad.

siembre yo y coma otro. Sea arrancada mi cosecha.

9 Hafver mitt hjerta låtit sig draga till qvinno, och hafver vaktat vid mins nästas dörr,

Si mi corazón fue seducido por una mujer y aceché a la puerta de mi prójimo,

10 Så varde min hustru af enom androm skämd, och andre besofve henne;

muela mi esposa para otro y sobre ella se encorven otros.

11 Ty det är en last och en missgerning för domarena.

Porque eso sería una lujuriosa perversidad y una iniquidad castigada por los jueces,

12 Ty det vore en eld, som förtärer intill förderf, och all min tilldrägt utrotade.

un fuego que consume hasta el Abadón, que arrancaría toda mi hacienda.

13 Hafver jag föraktat, mins tjenares eller mine tjenarinnos rätt, då de med mig trätte?

Si menosprecié el derecho de mi esclavo o de mi esclava, cuando ellos tenían una queja contra mí,

14 Hvad ville jag göra, när Gud reser sig upp? Och hvad ville jag svara, när han hemsöker?

¿qué haré cuando ʼEL me levante? ¿Qué le responderé cuando me llame a cuentas?

15 Hafver ock icke han gjort honom, den mig i moderlifvet gjorde; och hafver ju så väl tillredt honom i lifvena?

El que me formó en el vientre, ¿no lo formó también a él? ¿No nos formó el mismo en la matriz?

16 Hafver jag dem torftigom förnekat hvad de begärde, och låtit enkones ögon försmäkta?

Si estorbé el anhelo de los pobres o hice desfallecer los ojos de la viuda,

17 Hafver jag ätit min beta allena, att den faderlöse icke också hafver ätit deraf?

o comí mi bocado a solas y el huérfano no comió de él,

18 Ty ifrå minom ungdom hafver jag hållit mig såsom en fader, och allt ifrå mitt moderlif hafver jag gerna hugsvalat.

aunque desde mi juventud creció conmigo como con un padre y lo guié desde el seno materno,

19 Hafver jag någon sett förgås, derföre att han icke hade kläder; och låtit den fattiga gå oskyldan?

si vi a algún vagabundo sin ropas o algún menesteroso sin algo con lo cual cubrirse,

20 Hafva icke hans sidor välsignat mig, då han af min lambs skinn värmad vardt?

y sus órganos internos no me bendijeron al calentarse con el vellón de mis ovejas,

21 Hafver jag låtit komma mina hand vid den faderlösa, ändock jag såg mig i portenom magt hafva,

si alcé mi mano contra el huérfano cuando me vi apoyado en la puerta,

22 Så falle mina skuldror ifrå mina axlar, och min arm gånge sönder ifrå läggenom.

despréndase mi brazo del hombro y descoyúntese mi brazo de su hueso.

23 Ty jag fruktade Gud såsom en olycko öfver mig, och kunde hans tunga icke bära.

Porque temo el castigo de ʼEL, pues ante su majestad nada puedo hacer.

24 Hafver jag satt guld till min tröst, och sagt till guldklimpen: Du äst mitt hopp?

Si fijé mi confianza en el oro y al metal precioso dije: Tú eres mi esperanza,

25 Hafver jag gladt mig, att jag myckna ägodelar hade, och min hand allahanda förvärfvat hade?

si me complací por mis grandes riquezas y porque mi mano ganó mucho,

26 Hafver jag sett på ljuset, då det klarliga sken, och på månan, då han i fyllo gick?

si miré al sol resplandeciente o a la luna que se desplazaba en su esplendor,

27 Hafver mitt hjerta hemliga låtit sig tälja i det sinnet, att min mun skulle kyssa mina hand?

si mi corazón fue seducido en secreto y mi boca les envió un beso con la mano,

28 Hvilket ock en missgerning är för domarena; förty dermed hade jag nekat Gud i höjdene.

también sería iniquidad digna de castigo, por negar al ʼEL que está en lo alto.

29 Hafver jag gladt mig, när minom fiende gick illa, och upphäfvit mig, att olycka råkade uppå honom?

¿Me alegré de la ruina del que me aborrecía o salté de júbilo porque el mal cayó sobre él?

30 Ty jag lät min mun icke synda, så att han önskade hans själ ena banno.

¡No! Nunca dejé que mi boca pecara, ni al maldecir al enemigo, ni al hacer una imprecación para que muriera.

31 Hafva icke de män i mine hyddo måst säga: Ack! att vi icke måtte af hans kött mättade varda.

Decían los esclavos de mi casa: ¿Quién no se sació con su carne?

32 Ute måste den främmande icke blifva; utan dem vägfarande lät jag mina dörr upp.

El forastero no pasaba la noche en la calle. Yo abría mis puertas al viajero.

33 Hafver jag såsom en menniska skylt mina skalkhet, att jag skulle hemliga fördölja min missgerning?

Si encubrí mis transgresiones como Adán y oculté la iniquidad en mi seno

34 Hafver jag grufvat mig för stora hopen; eller hafver frändernas föraktelse mig förskräckt? Jag blef stilla, och gick icke ut genom dörrena.

por temor a la muchedumbre, o porque el desprecio de la gente me intimidó y no salí a la puerta.

35 Ho gifver mig en förhörare, att den Allsmägtige må höra mitt begär? Att någor måtte skrifva en bok om mine sak;

¡Ojalá me escuchara! ¡Ciertamente aquí está mi firma! ¡Que ʼEL-Shadday me responda!

36 Så ville jag taga henne uppå mine axlar, och ombinda mig henne såsom en krono.

Ciertamente lo llevaría sobre mi hombro y me lo ataría a la cabeza como una corona.

37 Jag ville förkunna talet på mina gånger, och såsom en Förste ville jag det frambära.

Le rendiría cuenta de todos mis pasos, y como a un príncipe me acercaría ante Él.

38 Om min jord ropar emot mig, och dess fårar alle tillika gråta;

Si mi tierra clama contra mí y lloran sus surcos junto a ella,

39 Hafver jag dess frukt obetalad ätit, och gjort åkermännernas lefverne tungt;

si comí su fruto sin pagar o afligí a sus labradores,

40 Så växe mig tistel för hvete, och törne för bjugg. En ända hafva Jobs ord.

crezcan abrojos en lugar de trigo y cizaña en vez de cebada. Aquí terminan las palabras de Job.