Job 17
1 Min ande är svag, och mine dagar äro afkortade, och grafven är för handene.
Mi alma se agota, mis días se extinguen. El sepulcro está preparado para mí.
2 Ingen är bedragen af mig; likväl måste mitt öga derföre blifva i bedröfvelse.
No hay conmigo sino burladores, y mis ojos se fijan en su provocación.
3 Om du än ville hafva borgen af mig; ho ville lofva för mig?
Te ruego, deposita una fianza ante Ti mismo. ¿Quién quiere ser mi garante?
4 Förstånd hafver du för deras hjerta fördolt; derföre skall du icke upphöja dem.
Porque cerraste su corazón al entendimiento. Por tanto, no los exaltarás.
5 Han rosar fast bytet för sinom vännom; men hans barnas ögon skola försmäkta.
Al que traiciona a sus amigos por recompensa, les desfallecerán los ojos a sus hijos.
6 Han hafver satt mig till ett ordspråk ibland folk, och jag måste vara ett under ibland dem.
Pero Él me convirtió en un refrán de la gente. Soy uno a quien los hombres escupen.
7 Mitt ansigte är mörkt vordet för sorgs skull, och all min ledamot äro såsom en skugge.
Mis ojos se oscurecieron por la angustia, y todos mis miembros son como una sombra.
8 Öfver detta varda de rättfärdige häpne, och de oskyldige varda sättande sig emot skrymtarena.
Los rectos se asombran de esto, y el inocente se levanta contra el impío.
9 Den rättfärdige varder behållandes sin väg, och den som rena händer hafver, varder stark blifvandes.
Sin embargo, el justo se aferra a su camino, y el limpio de manos aumentará sus fuerzas.
10 Nu väl, vänder eder alle hit, och kommer; jag varder dock icke finnandes någon visan ibland eder.
Pero ahora, vuelvan todos ustedes y vengan acá. Pero entre ustedes no hallaré algún sabio.
11 Mine dagar äro förgångne; min anslag äro förskingrade, som mitt hjerta besatt hafva;
Mis días pasaron. Mis planes se deshicieron, aun los anhelos de mi corazón
12 Och hafva gjort dag af nattene, och af dagenom natt.
que solían cambiar la noche en día. La luz está después de la oscuridad.
13 Om än jag fast länge bidde, så är dock helvetet mitt hus, och min säng är i mörkrena uppgjord. (Sheol h7585)
Si espero, yo sé que el Seol es mi habitación. En la tenebrosidad tengo extendida mi cama. (Sheol h7585)
14 Förgängelsen kallade jag min fader, och matkarna mina moder, och mina syster.
A la descomposición digo: ¡Padre mío! Y al gusano: ¡Madre mía, hermana mía!
15 Efter hvad skall jag bida? Och ho aktar mitt hopp?
¿Dónde está entonces mi esperanza? ¿Quién verá mi bien?
