Job 27
1 Och Job höll talet fram; hof upp sitt ordspråk, och sade:
Job also added, taking up his parable, and said:
2 Så sant som Gud lefver, den mig min rätt förvägrar, och den Allsmägtige, som mina själ bedröfvar;
As God liveth, who hath taken away my judgment, and the Almighty, who hath brought my soul to bitterness,
3 Så länge min ande i mig är, och andedrägten af Gudi i mino näso är;
As long as breath remaineth in me, and the spirit of God in my nostrils,
4 Mine läppar skola intet orätt tala, och min tunga skall intet bedrägeri för händer hafva.
My lips shall not speak iniquity, neither shall my tongue contrive lying.
5 Bort det ifrå mig, att jag skulle gifva eder rätt; intilldess min ände kommer, skall jag icke vika ifrå mine fromhet.
God forbid that I should judge you to be just: till I die I will not depart from my innocence.
6 Ifrå mine rättfärdighet, som jag håller vill jag icke gå; mitt samvet gnager mig intet för alla mina lifsdagar.
My justification, which I have begun to hold, I will not forsake: for my heart doth not reprehend me in all my life.
7 Men min fiende varder funnen ogudaktig, och min motståndare orättvis.
Let my enemy be as the ungodly, and my adversary as the wicked one.
8 Ty hvad är ens skrymtares hopp, att han så girig är; och Gud rycker dock hans själ bort?
For what is the hope of the hypocrite if through covetousness he take by violence, and God deliver not his soul?
9 Menar du, att Gud skall höra hans röst, när ångest kommer honom uppå?
Will God hear his cry, when distress shall come upon him?
10 Huru kan han hafva lust till den Allsmägtiga, och något åkalla honom?
Or can he delight himself in the Almighty, and call upon God at all times?
11 Jag vill lära eder om Guds hand, och hvad för dem Allsmäktiga gäller, vill jag icke dölja.
I will teach you by the hand of God, what the Almighty hath, and I will not conceal it.
12 Si, I hållen eder alle, att I ären vise; hvi gifven I då sådana onyttig ting före?
Behold you all know it, and why do you speak vain things without cause?
13 Detta är en ogudaktig menniskos lön när Gudi, och de tyranners arf, som de af dem Allsmägtiga få skola.
This is the portion of a wicked man with God, and the inheritance of the violent, which they shall receive of the Almighty.
14 Om han får mång barn, så skola de höra svärdet till; och hans afföda skall icke af bröd mätt varda.
If his sons be multiplied, they shall be for the sword, and his grandsons shall not be filled with bread.
15 Hans återlefde skola i dödenom begrafne varda, och hans enkor skola intet gråta.
They that shall remain of him, shall be buried in death, and his widows shall not weep.
16 Om han samkar penningar tillhopa såsom stoft, och tillreder sig kläder såsom ler,
If he shall heap together silver as earth, and prepare raiment as clay,
17 Så skall han väl tillredat; men den rättfärdige skall kläda sig deruti, och den oskyldige skall utskifta penningarna.
He shall prepare indeed, but the just man shall be clothed with it: and the innocent shall divide the silver.
18 Han bygger sitt hus såsom en spindel, såsom en väktare gör sig ett skjul.
He hath built his house as a moth, and as a keeper he hath made a booth.
19 När den rike nedläggs, skall han intet få med sig; han skall upplåta sin ögon, och finna intet.
The rich man when he shall sleep shall take away nothing with him: he shall open his eyes and find nothing.
20 Honom skall öfverfalla förskräckelse såsom vatten; om nattena skall stormväder taga honom bort;
Poverty like water shall take hold on him, a tempest shall oppress him in the night.
21 Östanväder skall föra honom bort, att han skall förgås; och oväder skall drifva honom af hans rum.
A burning wind shall take him up, and carry him away, and as a whirlwind shall snatch him from his place.
22 Detta skall han låta komma öfver honom, och skall intet skona honom; allt skall det gå honom ifrå hända.
And he shall cast upon him, and shall not spare: out of his hand he would willingly flee.
23 Man skall klappa händer tillhopa öfver honom, och hvissla öfver honom, der han varit hafver.
He shall clasp his hands upon him, and shall hiss at him, beholding his place.
