Job 24
1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
“For this reason from the Mighty One Times have not been hidden, And those knowing Him have not seen His days.
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
They reach the borders, They have taken a drove away violently, Indeed, they do evil.
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
They lead away the donkey of the fatherless, They take in pledge the ox of the widow,
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
They turn aside the needy from the way, Together have hid the poor of the earth.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
Behold, wild donkeys in a wilderness, They have gone out about their work, Seeking early for prey, A mixture for himself—food for young ones.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
They reap his provender in a field, And they glean the vineyard of the wicked.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
They cause the naked to lodge without clothing. And there is no covering in the cold.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
From the inundation of hills they are wet, And without a refuge—have embraced a rock.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
They take away violently The orphan from the breast, And they lay a pledge on the poor.
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
Naked, they have gone without clothing, And hungry—have taken away a sheaf.
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
They make oil between their walls, They have trodden winepresses, and thirst.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
Men groan because of enmity, And the soul of pierced ones cries, And God does not give praise.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
They have been those rebelling against light, They have not discerned His ways, Nor abided in His paths.
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
The murderer rises at the light, He slays the poor and needy, And in the night he is as a thief.
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
And the eye of an adulterer Has observed the twilight, Saying, No eye beholds me. And he puts the face in secret.
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
He has dug in the darkness—houses; By day they shut themselves up, They have not known light.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
When together, morning [is] death-shade to them, When he discerns the terrors of death-shade.
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
He [is] light on the face of the waters, Their portion is vilified in the earth, He does not turn the way of vineyards.
Drought—also heat—consume snow-waters, Sheol—[those who] have sinned. (Sheol h7585)
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
The womb forgets him, The worm sweetens [on] him, He is remembered no more, And wickedness is broken as a tree.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
Treating evil the barren [who] does not bear, And he does no good [to] the widow,
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
And [God] has drawn the mighty by His power, He rises, and none believes in life.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
He gives to him confidence, and he is supported, And His eyes [are] on their ways.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
They were high [for] a little, and they are not, And they have been brought low. They are shut up as all [others], And cut off as the head of an ear of grain.
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
And if not now, who proves me a liar, And makes my word of nothing?”
