Job 24
1 Hvi skulle tiderna dem Allsmägtiga icke fördolda vara? Och de honom känna, se intet hans dagar?
Why are times not laid up by the Almighty? And why do not they that know Him see His days?
2 De flytta råmärken, de röfva bort hjorden, och föda honom.
There are that remove the landmarks; they violently take away flocks, and feed them.
3 De drifva bort de faderlösas åsna, och taga enkones oxa till pant.
They drive away the ass of the fatherless, they take the widow's ox for a pledge.
4 De fattige måste vika för dem, och de torftige i landena måste förgömma sig.
They turn the needy out of the way; the poor of the earth hide themselves together.
5 Si, vilddjuren i öknene gå ut, såsom de pläga, bittida till rofs, att de skola bereda mat för ungarna.
Behold, as wild asses in the wilderness they go forth to their work, seeking diligently for food; the desert yieldeth them bread for their children.
6 De uppskära af den åker, som dem intet tillhörer; och berga den vingård, som de med orätt hafva.
They cut his provender in the field; and they despoil the vineyard of the wicked.
7 De nakna låta de ligga, och låta dem intet öfvertäckelse i frostena, hvilkom de deras kläder borttagit hafva;
They lie all night naked without clothing, and have no covering in the cold.
8 Så att de måste hålla sig i bergskrefvom, när en regnskur af bergen faller neder uppå dem; efter de eljest ingen råd hafva.
They are wet with the showers of the mountains, and embrace the rock for want of a shelter.
9 De slita barnet ifrå bröstet, och göra det faderlöst; och göra menniskorna fattiga med pantande.
There are that pluck the fatherless from the breast, and take a pledge of the poor;
10 Den nakna låta de gå utan kläder, och dem hungroga borttaga de axen.
So that they go about naked without clothing, and being hungry they carry the sheaves;
11 De tvinga dem till att göra oljo uppå deras qvarn, och trampa deras pressar, och låta dem likväl törsta.
They make oil within the rows of these men; they tread their winepresses, and suffer thirst.
12 De göra folket i staden suckande, och dess slagnas själar ropande; och Gud straffar dem intet.
From out of the populous city men groan, and the soul of the wounded crieth out; yet God imputeth it not for unseemliness.
13 Derföre äro de affallne ifrå ljusena, och känna icke dess väg, och vända icke om till dess stigar igen.
These are of them that rebel against the light; they know not the ways thereof, nor abide in the paths thereof.
14 I lysningene står mördaren upp, och dräper den fattiga och torftiga; och om nattena är han som en tjuf.
The murderer riseth with the light, to kill the poor and needy; and in the night he is as a thief.
15 Horkarlens öga hafver akt på skymningena, och säger: Mig ser intet öga; och han förtäcker sitt anlete.
The eye also of the adulterer waiteth for the twilight, saying: 'No eye shall see me'; and he putteth a covering on his face.
16 I mörkrena bryter han sig in i husen; om dagen gömma de sig med hvarannan, och vilja intet veta af ljusena.
In the dark they dig through houses; they shut themselves up in the day-time; they know not the light.
17 Ty om än morgonen kommer dem, är det dem såsom ett mörker; förty han förnimmer mörkrens förskräckelse.
For the shadow of death is to all of them as the morning; for they know the terrors of the shadow of death.
18 Han far lätteliga åstad såsom uppå ett vatten; hans håfvor varda icke stora i landena, och han brukar intet sin vingård.
He is swift upon the face of the waters; their portion is cursed in the earth; he turneth not by the way of the vineyards.
Drought and heat consume the snow waters; so doth the nether-world those that have sinned. (Sheol h7585)
20 De barmhertige skola förgäta honom; hans lust varder full med matk; man skall icke mer tänka uppå honom; han skall sönderbruten varda såsom ett ruttet trä.
The womb forgetteth him; the worm feedeth sweetly on him; he shall be no more remembered; and unrighteousness is broken as a tree.
21 Han hafver bedröfvat den ensamma, som intet föder; och enkone hafver han intet godt gjort;
He devoureth the barren that beareth not; and doeth not good to the widow.
22 Och hafver dragit de mägtiga under sig med sine kraft. När han står, skall han icke viss vara uppå sitt lif.
He draweth away the mighty also by his power; he riseth up, and he trusteth not his own life.
23 Han gör sig sjelf en trygghet, der han sig uppå förlåter; dock se hans ögon uppå deras handel.
Though it be given him to be in safety, whereon he resteth, yet His eyes are upon their ways.
24 De äro en liten tid upphäfne; men de varda omintet, och undertryckte, och taga en ända såsom all ting; och såsom agnar på axen skola de afslagne varda.
They are exalted for a little while, and they are gone; yea, they are brought low, they are gathered in as all others, and wither as the tops of the ears of corn.
25 Är det icke så? Nu väl, ho vill straffa mig för lögn, och göra min ord om intet?
And if it be not so now, who will prove me a liar, and make my speech nothing worth?
