Job 23
1 Job svarade, och sade:
Ningĩ Ayubu agĩcookia atĩrĩ:
2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
“O na ũmũthĩ gũteta gwakwa no kũrũrũ; guoko gwake nĩkũnditũhĩire o na ngĩcaayaga ũguo.
3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
Naarĩ korwo nĩnjũũĩ kũrĩa ingĩmuona; Naarĩ korwo no hote gũthiĩ kũrĩa aikaraga!
4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
Ingĩĩyarĩrĩria harĩ we, njiyũrie kanua gakwa ihooto.
5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
No nyende kũmenya ũrĩa angĩĩnjookeria, ndĩcũũranie ũrĩa angĩnjĩĩra.
6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
No anjũkĩrĩre na ũhoti wake mũnene? Aca, ndangĩhatĩrĩria na thitango.
7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
Hau-rĩ, mũndũ mũrũngĩrĩru no atware ciira wake mbere yake, na niĩ njohorithio kuuma kũrĩ mũnjiirithia nginya tene.
8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
“No rĩrĩ, ingĩthiĩ mwena wa irathĩro, we ndarĩ kuo; ingĩthiĩ mwena wa ithũĩro, ndiramuona.
9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
Hĩndĩ ĩrĩa arĩ wĩra-inĩ mwena wa gathigathini, ndimuonaga; rĩrĩa athiĩ mwena wa gũthini, ndimuonaga o na hanini.
10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
Nowe-rĩ, nĩooĩ njĩra ĩrĩa ngeragĩra; aarĩkia kũngeria, ngoima haana o ta thahabu.
11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
Magũrũ makwa moimĩte makinya make thuutha; nũmagĩrĩra njĩra yake itekwahũka na mwena.
12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
Niĩ nditiganĩirie maathani ma mĩromo yake; njĩkĩrĩire ciugo cia kanua gake gũkĩra irio ciakwa cia o mũthenya.
13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
“No rĩrĩ, arũgamaga arĩ o wiki; nũũ ũngĩhota kũregana nake? Ekaga o ũrĩa ekwenda.
14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
Ahingagia ũndũ ũrĩa anduĩrĩire, na arĩ o na mĩbango mĩingĩ ta ĩyo anjigĩire.
15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
Kĩu nĩkĩo gĩtũmĩte nyiitwo nĩ kĩmako ndĩ mbere yake; ndeciiria maũndũ macio mothe-rĩ, ngamwĩtigĩra.
16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
Mũrungu nĩatũmĩte ngoro yakwa yũrwo nĩ hinya; ũcio Mwene-Hinya-Wothe nĩatũmĩte nyiitwo nĩ guoya.
17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
No rĩrĩ, ndikirĩtio nĩ nduma, ĩĩ nduma ĩyo ndumanu ĩhumbĩrĩte ũthiũ wakwa.
