Job 33

1 Hör dock, Job, mitt tal, och gif akt på all min ord.

“No rĩu Ayubu-rĩ, thikĩrĩria ciugo ciakwa; tega matũ ũigue ũrĩa wothe nguuga.

2 Si, jag låter min mun upp, och min tunga skall tala i minom mun;

Ndĩ hakuhĩ gũtumũra kanua gakwa; ciugo ciakwa irĩ o rũrĩmĩ-inĩ rwakwa.

3 Mitt hjerta skall tala rätt, och mine läppar skola säga ett rent förstånd.

Ciugo ciakwa ciumĩte ngoro nũngĩrĩru; mĩromo yakwa yaragia ĩtarĩ na ũhinga.

4 Guds Ande hafver gjort mig, och dens Allsmägtigas Ande hafver gifvit mig lif.

Roho wa Mũrungu nĩwe ũnyũmbĩte; mĩhũmũ ya Mwene-Hinya-Wothe nĩyo ĩĩheaga muoyo.

5 Kan du, så svara mig; kom fram jemte mig.

Nawe njookeria, akorwo nĩũkũhota; wĩhaarĩrie ũũngʼethere.

6 Si, jag hörer Gudi till, såsom du säger, och utaf jord är jag också gjord.

Niĩ haana o tawe maitho-inĩ ma Mũrungu; o na niĩ ndombirwo na rĩũmba.

7 Dock du torf icke förfäras för mig, och min hand skall icke vara dig för svår.

Kwĩĩndigĩra gũtigakũmakie, kana guoko gwakwa gũkũritũhĩre.

8 Du hafver talat för min öron; dins ords röst måste jag höra.

“No rĩrĩ, nĩuugĩte ngĩiguaga, ngaigua ciugo icio ũkiuga atĩ,

9 Jag är ren och utan all last, oskyldig, och hafver ingen synd.

‘Ndĩ mũtheru na ndirĩ na mehia; ndiĩkĩte ũũru, na ndirĩ na mahĩtia.

10 Si, han hafver funnit en sak emot mig, derföre håller han mig för sin fienda;

No Ngai nĩanyonete na mahĩtia; anduĩte thũ yake.

11 Han hafver satt min fot i stocken, och förvarat alla mina vägar.

Nĩanjohaga magũrũ na mĩnyororo; arangagĩra njĩra ciakwa ciothe.’

12 Si, rätt derutaf besluter jag emot dig, att du icke äst rättfärdig; ty Gud är mer än en menniska.

“No ngũkwĩra atĩrĩ, ũhoro-inĩ ũyũ wee ndũrĩ na kĩhooto, nĩgũkorwo Ngai nĩ mũnene gũkĩra mũndũ.

13 Hvi vill du träta med honom, att han icke gör dig räkenskap på allt det han gör?

Ũramũtetia nĩkĩ, atĩ ndacookagia kiugo kĩa mũndũ o na kĩmwe?

14 Om Gud en gång något befaller, skall man då icke först se derefter, om det rätt är.

Nĩgũkorwo Mũrungu nĩaaragia, rĩmwe na njĩra ĩmwe, na rĩngĩ akaaria na njĩra ĩngĩ, o na gũtuĩka mũndũ no aage gũkũũrana.

15 Uti synenes dröm om nattene, när sömnen faller uppå menniskorna, när de sofva på sängene;

Rĩmwe akaaragia kĩroto-inĩ na kĩoneki-inĩ gĩa ũtukũ, rĩrĩa andũ mahĩtĩtwo nĩ toro mũnene marĩ ũrĩrĩ,

16 Då öppnar han menniskors öra; och förskräcker dem, och näpser dem;

no amaarĩrie matũ-inĩ mao, na amamakie nĩguo amakaanie,

17 På det han skall vända menniskona ifrån olycko, och förvara henne för öfvermod.

nĩguo agarũre mũndũ atige kũhĩtia, na atigane na mwĩtĩĩo,

18 Han skonar hennes själ för förderf, och hans lif, att det icke skall falla i svärdet;

nĩguo agitĩre roho wake kuuma gĩkuũ-inĩ, na agitĩre muoyo wake ndũkaniinwo na rũhiũ rwa njora.

19 Och näpser honom med sveda uppå hans säng, och all hans ben mägteliga;

Ningĩ mũndũ no arũithio na gũkomio ũrĩrĩ wa ruo, akorwo na thĩĩna wa mahĩndĩ ũtathiraga,

20 Och far så med honom, att honom vämjes vid maten, och hans sjal icke hafver lust till att äta.

o nginya ngoro yake ĩgathũũra irio, na roho wake ũgathũũra irio iria njega mũno.

21 Hans kött försvinner, så att man intet ser det, och hans ben förkrossas, så att man icke gerna ser dem;

Nyama cia mwĩrĩ wake ihĩnjaga igathirĩrĩkĩra, na mahĩndĩ make marĩa mataroonekaga makoimĩra.

22 Att hans själ nalkas till förderf, och hans lif till de döda.

Roho wake ũgakuhĩrĩria mbĩrĩra, na muoyo wake ũgakuhĩrĩria arĩa mareehage gĩkuũ.

23 Om nu en Ängel, en af tusende, trädde fram för honom, till att förkunna menniskone Guds rättfärdighet;

“No rĩrĩ, angĩkorwo harĩ na mũraika mwena wake arĩ mũiguithania, ũmwe harĩ ngiri, wa kwĩra mũndũ ũndũ ũrĩa ũmwagĩrĩire,

24 Då skall han förbarma sig öfver honom, och säga: Han skall förlossad varda, att han icke skall fara neder i förderfvet; ty jag hafver funnit en försoning.

nake amũkinyĩrie wega wake na oige atĩrĩ, ‘Mũhonokie ndagatuĩke wa gũikũrũka mbĩrĩra-inĩ; nĩnyonete gĩa kũmũkũũra nakĩo,’

25 Hans kött komme sig till igen, såsom i ungdomen, och låt honom åter varda ung igen.

hĩndĩ ĩyo nyama cia mwĩrĩ wake igeethĩha ta cia mwana; igaacooka ta ũrĩa ciarĩ matukũ-inĩ ma wĩthĩ wake.

26 Han skall bedja Gud, den skall bevisa honom nåder; han skall se sitt ansigte med glädje, och skall vedergälla menniskone hennes rättfärdighet.

Ahooyaga Ngai ageekwo wega nĩwe, oonaga ũthiũ wa Ngai akaanĩrĩra nĩ gũkena; agacookio ũthingu-inĩ wake nĩ Ngai.

27 Han skall för menniskomen bekänna, och säga: Jag hafver syndat och illa gjort, och mig är ännu för litet skedt.

Nake agacooka agathiĩ kũrĩ andũ akameera atĩrĩ, ‘Nĩndehirie, na ngĩogomia ũndũ ũrĩa warĩ wa ma, no ndiigana kũherithio ũrĩa ndaagĩrĩirwo nĩkũherithio.

28 Han hafver förlossat mina själ, att hon icke skulle komma i förderf; utan mitt lif skulle få se ljuset.

Nĩakũũrire roho wakwa ndũkaharũrũkio mbĩrĩra, na niĩ ngũtũũra ngenagĩra ũtheri ũcio.’

29 Si, allt detta gör Gud två eller tre gångor med hvarjom och enom;

“Mũrungu nĩekaga mũndũ maũndũ macio mothe, maita meerĩ o na kana matatũ,

30 På det han skall hemta hans själ igen utu förderfvet; och upplyser honom med de lefvandes ljuse.

nĩguo agarũre roho wake ndũkaharũrũkio mbĩrĩra, nĩgeetha ũtheri ũcio wa muoyo ũmũtherere.

31 Gif akt häruppå, Job, och hör härtill, och tig, att jag må tala.

“Atĩrĩrĩ Ayubu, tega matũ na ũũthikĩrĩrie; kira ki na niĩ njarie.

32 Men hafver du något att tala, så svara mig. Säg, äst du rättfärdig; jag vill gerna hörat.

Wakorwo ũrĩ na ũndũ wa kuuga-rĩ, njĩĩra; aria, nĩgũkorwo ingĩenda woneke ndwĩhĩtie.

33 Hafver du ock intet, så hör mig, och tig; jag vill lära dig visdom.

No akorwo ti ũguo-rĩ, wee gĩthikĩrĩrie; kira ki, na nĩngũkũruta ũũgĩ.”