Job 23
1 Job svarade, och sade:
Job loh a doo tih,
2 Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.
Tihnin ah khaw boekoek bangla ka kohuetnah loh ka kut he ka hueinah neh a nan.
3 Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;
U loh n'khueh khaw ka ming vetih amah te ka hmuh phoeiah amah kah hmuenmol la ka pha lah mako?
4 Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;
A mikhmuh ah laitloeknah ka khueng lah vetih ka ka ah toelthamnah ka paem lah mako.
5 Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!
Olthui te ka ming tih kai n'doo vaengkah kai hamla a thui te ka yakming lah mako.
6 Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;
Thadueng cungkuem neh kai n'ho saeh a? Amah loh kai taengah khueh het mahpawt a?
7 Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.
Aka thuem te a hmaiah a tluung pahoi lah vetih kai he laitloek khui lamloh a yoeyah la ka loeih mako.
8 Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.
Khothoeng la ka caeh mai akhaw amah a om moenih. A hnuk ah khaw anih te ka yakming moenih.
9 Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.
Banvoei ah a saii vaengah ka hmuh moenih. Bantang la a mael vaengah ka hmuh moenih.
10 Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;
Tedae longpuei a ming dongah kai he ka taengah n'noemcai tih sui bangla ka thoeng.
11 Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;
A khokan te ka khopha loh a vai. A longpuei te ka ngaithuen tih ka phael moenih.
12 Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.
A hmuilai kah olpaek khaw ka hlong pawt tih ka buhvae lakah a ka lamkah ol ni ka khoem.
13 Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.
Tedae amah tah pakhat la om tih ulong anih a mael thil thai? Te dongah a hinglu kah a ngaih bangla a saii.
14 Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.
Ka oltlueh te a thuung tih te bang te amah taengah yet.
15 Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.
Te dongah a mikhmuh lamloh ka let coeng. Ka yakming dongah amah te ka rhih.
16 Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;
Pathen loh kai lungbuei a phoena sak tih tlungthang loh kai n'let sak.
17 Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.
Tedae a hmuep kah maelhmai loh m'biit pawt tih ka maelhmai te a khohmuep loh a dah moenih.
