Job 21
1 Job svarade och sade:
Saa tog Job til Orde og svarede:
2 Hörer dock till min ord, och låter säga eder;
Hør dog, hør mine Ord, lad det være Trøsten, I giver!
3 Hafver tålamod med mig, att jag ock må tala; och görer sedan spott af mig.
Find jer nu i, at jeg taler, siden kan I jo haane!
4 Månn jag handla med en mennisko, att min ande icke skulle härutinnan ångse varda?
Gælder min Klage Mennesker? Hvi skulde jeg ej være utaalmodig?
5 Vänder eder hit till mig; I skolen förundra eder, och måsten lägga handena på munnen.
Vend jer til mig og stivn af Rædsel, læg Haand paa Mund!
6 När jag tänker deruppå, så förskräckes jag; och ett bäfvande kommer uppå mitt kött.
Jeg gruer, naar jeg tænker derpaa, mit Legeme gribes af Skælven:
7 Hvi lefva då de ogudaktige, varda gamle, och växa till i ägodelar?
De gudløse, hvorfor lever de, bliver gamle, ja vokser i Kraft?
8 Deras säd är säker omkring dem, och deras afföda är när dem.
Deres Æt har de blivende hos sig, deres Afkom for deres Øjne;
9 Deras hus hafver frid för räddhåga, och Guds ris är icke öfver dem.
deres Huse er sikre mod Rædsler, Guds Svøbe rammer dem ikke;
10 Deras oxa släpper man till, ock missgår icke; deras ko kalfvar, och är icke ofruktsam.
ej springer deres Tyr forgæves, Koen kælver, den kaster ikke;
11 Deras unga barn gå ut såsom en hjord, och deras barn springa.
de slipper deres Drenge ud som Faar, deres Børneflok boltrer sig ret;
12 De fröjda sig med trummor och harpor, och äro glade med pipande;
de synger til Pauke og Citer, er glade til Fløjtens Toner;
13 De varda gamle med göda dagar, och förskräckas som nogast ett ögnablick för helvetet; (Sheol h7585)
de lever deres Dage i Lykke og synker med Fred i Dødsriget, (Sheol h7585)
14 De dock säga till Gud: Gack bort ifrån oss; vi vilje intet veta af dina vägar;
skønt de siger til Gud: »Gaa fra os, at kende dine Veje er ikke vor Lyst!
15 Ho är den Allsmägtige, att vi honom tjena skole? Eller hvad kan det båta oss, om vi löpe emot honom?
Den Almægtige? Hvad han? Skal vi tjene ham? Hvad Gavn at banke paa hos ham?«
16 Men si, deras ägodelar stå icke uti deras händer; derföre skall de ogudaktigas sinne vara långt ifrå mig.
Er ej deres Lykke i deres Haand og gudløses Raad ham fjernt?
17 Huru varder de ogudaktigas lykta utsläckt; och deras förderf kommer öfver dem? Han skall utskifta jämmer i sine vrede.
Naar gaar de gudløses Lampe ud og naar kommer Ulykken over dem? Naar deler han Loddet ud i sin Vrede,
18 De skola varda såsom strå för vädret, och såsom agnar, hvilka stormen bortförer.
saa de bliver som Straa for Vinden, som Avner, Storm fører bort?
19 Gud förvarar hans barnom bedröfvelse; när han skall löna honom, då skall man förnimmat,
Gemmer Gud hans Ulykkeslod til hans Børn? Ham selv gengælde han, saa han mærker det,
20 Hans ögon skola se hans förderf, och af dens Allsmägtigas vrede skall han dricka.
lad ham selv faa sit Vanheld at se, den Almægtiges Vrede at drikke!
21 Ty ho skall hafva behag till hans hus efter honom? Och hans månaders tal skall näppliga halft blifva.
Thi hvad bryder han sig siden om sit Hus, naar hans Maaneders Tal er udrundet?
22 Ho vill lära Gud, den ock dömer de höga?
Kan man vel tage Gud i Skole, ham, som dømmer de højeste Væsner?
23 Denne dör frisk och helbregda, rik och säll.
En dør jo paa Lykkens Tinde, helt tryg og saa helt uden Sorger:
24 Hans mjölkekar äro full med mjölk, och hans ben varda full med märg.
hans Spande er fulde af Mælk, hans Knogler af saftig Marv;
25 Men en annan dör med bedröfvada själ, och hafver aldrig ätit i glädje.
med bitter Sjæl dør en anden og har aldrig nydt nogen Lykke;
26 Och de ligga tillhopa med hvarannan i jordene, och matkar öfvertäcka dem.
de lægger sig begge i Jorden, og begge dækkes af Orme!
27 Si, jag känner väl edra tankar, och edor vrånga anslag emot mig.
Se, jeg kender saa vel eders Tanker og de Rænker, I spinder imod mig,
28 Ty I sägen: Hvar är Förstans hus? Och hvar äro hyddorna, der de ogudaktige bodde?
naar I siger: »Hvor er Stormandens Hus og det Telt, hvor de gudløse bor?«
29 Talen I dock derom såsom meniga folket; och veten icke hvad de andras väsende betyder?
Har I aldrig spurgt de berejste og godkendt deres Beviser:
30 Ty den onde varder behållen intill förderfvelsens dag, och intill vredenes dag blifver han.
Den onde skaanes paa Ulykkens Dag og frelses paa Vredens Dag.
31 Ho vill säga hvad han förtjenar, när man det utvärtes anser? Ho vill vedergälla honom hvad han gör?
Hvem foreholder ham vel hans Færd, gengælder ham, hvad han gør?
32 Men han varder bortdragen till grafvena, och man vaktar efter honom i högomen.
Til Graven bæres han hen, ved hans Gravhøj holdes der Vagt;
33 Bäckaslem behagar honom väl, och alla menniskor varda dragna efter honom; och uppå dem, som för honom varit hafva, är intet tal.
i Dalbunden hviler han sødt, Alverden følger saa efter, en Flok uden Tal gik forud for ham.
34 Huru trösten I mig så fåfängt, och edor svar finnas dock orätt?
Hvor tom er den Trøst, som I giver! Eders Svar — kun Svig er tilbage!
