Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Zatem odpowiedział Ijob i, rzekł:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
Wieraście wy sami ludźmi? i z wamiż umrze mądrość?
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
Teżci ja mam serce jako i wy, anim jest podlejszym niżeli wy; a któż i tego nie wie, co i wy?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
Pośmiewiskiem jestem przyjacielowi memu, który gdy woła do Boga, ozywa mu się; naśmiewiskiem jest sprawiedliwy i doskonały.
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
Ten, co jest upadku bliski, jest pochodnią wzgardzoną człowiekowi, według myśli pokoju zażywającemu.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Spokojne i bezpieczne są namioty zbójców tych, którzy draźnią Boga, którym Bóg daje w ręce dobre rzeczy.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
A nawet pytaj się proszę bydląt, a one cię nauczą; i ptastwa niebieskiego, a oznajmi tobie.
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
Albo się rozmów z ziemią, a ona cię nauczy, i rozpowiedząć ryby morskie.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
Któż nie wie z tych wszystkich rzeczy, że to ręka Pańska sprawiła?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
W którego ręku jest dusza wszelkiej rzeczy żywej, i duch wszelkiego ciała ludzkiego.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
Azaż nie ucho mowy doświadcza, jako usta pokarmu smakują?
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
W ludziach starych jest mądrość, a w długich dniach roztropność.
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
Dopieroż u Pana jest mądrość, i siła, i rada, i umiejętność.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
Oto on burzy, a nikt nie zbuduje; zamknie człowieka, a nikt mu nie otworzy.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
On gdy zatrzyma wody, wyschną; a gdy je wypuści, podwracają ziemię.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
U niego jest moc i mądrość. Jego jest błądzący, i w błąd zawodzący.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
On obiera radców z mądrości, a sędziów przywodzi do głupstwa.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
On pas królów rozwiązuje, i znowu przepasuje pasem biodra ich.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
Podaje książęta na łup, a mocarze podwraca.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
Odejmuje usta krasomówcom, a rozsądek starym odbiera.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
Wylewa wzgardę na książęta, a mdli siły mocarzów.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
On odkrywa głębokie rzeczy z ciemności, a wywodzi na jaśnię cień śmierci.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Rozmnaża narody, i wytraca je; rozszerza lud, i umniejsza go.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
On odejmuje serca przełożonym ludu ziemi, a czyni, że błądzą po pustyni bezdrożnej;
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
Że macają w ciemnościach, gdzie nie masz światłości, a sprawuje, że błądzą jako pijani.
