Job 12
1 Då svarade Job, och sade:
Job prit la parole et dit:
2 Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
On dirait, en vérité, que le genre humain c’est vous, Et qu’avec vous doit mourir la sagesse.
3 Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
J’ai tout aussi bien que vous de l’intelligence, moi, Je ne vous suis point inférieur; Et qui ne sait les choses que vous dites?
4 Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
Je suis pour mes amis un objet de raillerie, Quand j’implore le secours de Dieu; Le juste, l’innocent, un objet de raillerie!
5 Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
Au malheur le mépris! C’est la devise des heureux; A celui dont le pied chancelle est réservé le mépris.
6 Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
Il y a paix sous la tente des pillards, Sécurité pour ceux qui offensent Dieu, Pour quiconque se fait un dieu de sa force.
7 Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
Interroge les bêtes, elles t’instruiront, Les oiseaux du ciel, ils te l’apprendront;
8 Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
Parle à la terre, elle t’instruira; Et les poissons de la mer te le raconteront.
9 Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
Qui ne reconnaît chez eux la preuve Que la main de l’Éternel a fait toutes choses?
10 Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
Il tient dans sa main l’âme de tout ce qui vit, Le souffle de toute chair d’homme.
11 Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
L’oreille ne discerne-t-elle pas les paroles, Comme le palais savoure les aliments?
12 Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
Dans les vieillards se trouve la sagesse, Et dans une longue vie l’intelligence.
13 När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
En Dieu résident la sagesse et la puissance. Le conseil et l’intelligence lui appartiennent.
14 Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
Ce qu’il renverse ne sera point rebâti, Celui qu’il enferme ne sera point délivré.
15 Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
Il retient les eaux et tout se dessèche; Il les lâche, et la terre en est dévastée.
16 Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
Il possède la force et la prudence; Il maîtrise celui qui s’égare ou fait égarer les autres.
17 Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
Il emmène captifs les conseillers; Il trouble la raison des juges.
18 Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
Il délie la ceinture des rois, Il met une corde autour de leurs reins.
19 Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
Il emmène captifs les sacrificateurs; Il fait tomber les puissants.
20 Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
Il ôte la parole à ceux qui ont de l’assurance; Il prive de jugement les vieillards.
21 Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
Il verse le mépris sur les grands; Il relâche la ceinture des forts.
22 Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
Il met à découvert ce qui est caché dans les ténèbres, Il produit à la lumière l’ombre de la mort.
23 Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
Il donne de l’accroissement aux nations, et il les anéantit; Il les étend au loin, et il les ramène dans leurs limites.
24 Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
Il enlève l’intelligence aux chefs des peuples, Il les fait errer dans les déserts sans chemin;
25 Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
Ils tâtonnent dans les ténèbres, et ne voient pas clair; Il les fait errer comme des gens ivres.
