Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Tsophar de Naama prit la parole et dit:

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

Cette multitude de paroles ne trouvera-t-elle point de réponse, Et suffira-t-il d’être un discoureur pour avoir raison?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Tes vains propos feront-ils taire les gens? Te moqueras-tu, sans que personne te confonde?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

Tu dis: Ma manière de voir est juste, Et je suis pur à tes yeux.

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

Oh! Si Dieu voulait parler, S’il ouvrait les lèvres pour te répondre,

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

Et s’il te révélait les secrets de sa sagesse, De son immense sagesse, Tu verrais alors qu’il ne te traite pas selon ton iniquité.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Prétends-tu sonder les pensées de Dieu, Parvenir à la connaissance parfaite du Tout-Puissant?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

Elle est aussi haute que les cieux: que feras-tu? Plus profonde que le séjour des morts: que sauras-tu? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

La mesure en est plus longue que la terre, Elle est plus large que la mer.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

S’il passe, s’il saisit, S’il traîne à son tribunal, qui s’y opposera?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

Car il connaît les vicieux, Il voit facilement les coupables.

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

L’homme, au contraire, a l’intelligence d’un fou, Il est né comme le petit d’un âne sauvage.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

Pour toi, dirige ton cœur vers Dieu, Étends vers lui tes mains,

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

Éloigne-toi de l’iniquité, Et ne laisse pas habiter l’injustice sous ta tente.

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

Alors tu lèveras ton front sans tache, Tu seras ferme et sans crainte;

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

Tu oublieras tes souffrances, Tu t’en souviendras comme des eaux écoulées.

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

Tes jours auront plus d’éclat que le soleil à son midi, Tes ténèbres seront comme la lumière du matin,

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

Tu seras plein de confiance, et ton attente ne sera plus vaine; Tu regarderas autour de toi, et tu reposeras en sûreté.

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

Tu te coucheras sans que personne ne te trouble, Et plusieurs caresseront ton visage.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

Mais les yeux des méchants seront consumés; Pour eux point de refuge; La mort, voilà leur espérance!