Job 11

1 Då svarade Zophar af Naema, och sade:

Allora Tsofar di Naama rispose e disse:

2 När en hafver länge talat, måste han ock icke höra? Eller skall en sqvallrare alltid hafva rätt?

“Cotesta abbondanza di parole rimarrà ella senza risposta? Basterà egli esser loquace per aver ragione?

3 Måste man tiga för dig allena, att du försmäder, och ingen skall genhöfta dig?

Varranno le tue ciance a far tacere la gente? Farai tu il beffardo, senza che alcuno ti confonda?

4 Du säger: Min lärdom är ren, och klar är jag för din ögon.

Tu dici a Dio: “Quel che sostengo è giusto, e io sono puro nel tuo cospetto”.

5 Ack! att Gud talade med dig, och uppläte sina läppar;

Ma, oh se Iddio volesse parlare e aprir la bocca per risponderti

6 Och tedde dig hvad han ännu hemliga vet; ty han hade ännu väl mer med dig; på det att du måtte veta, att han icke tänker på alla dina synder.

e rivelarti i segreti della sua sapienza poiché infinita è la sua intelligenza vedresti allora come Iddio dimentichi parte della colpa tua.

7 Menar du, att du vetst så mycket som Gud vet; och vill alltså fullkomliga råkat, såsom den Allsmägtige?

Puoi tu scandagliare le profondità di Dio? arrivare a conoscere appieno l’Onnipotente?

8 Han är högre än himmelen, hvad vill du göra? djupare än helvetet, huru kan du kännan? (Sheol h7585)

Si tratta di cose più alte del cielo… e tu che faresti? di cose più profonde del soggiorno de’ morti… come le conosceresti? (Sheol h7585)

9 Längre än jorden, och bredare än hafvet.

La lor misura è più lunga della terra, più larga del mare.

10 Om han all ting omvände eller fördolde, eller kastade dem i en hop, ho vill förmena honom det?

Se Dio passa, se incarcera, se chiama in giudizio, chi s’opporrà?

11 Han känner de fåfängeliga män, och ser odygdena, och skulle han icke förståt?

Poich’egli conosce gli uomini perversi, scopre senza sforzo l’iniquità.

12 En fåfängelig man högmodas, och en född menniska vill vara såsom en ung vildåsne.

Ma l’insensato diventerà savio, quando un puledro d’onàgro diventerà uomo.

13 Hade du ställt ditt hjerta ( till Gud ), och uppräckt dina händer till honom;

Tu, però, se ben disponi il cuore, e protendi verso Dio le palme,

14 Hade du långt ifrå dig bortkastat missgerningena, som är i din hand, att ingen orätt hade bott i dine hyddo;

se allontani il male ch’è nelle tue mani, e non alberghi l’iniquità nelle tue tende,

15 Så måtte du upplyft ditt ansigte utan last, och vorde fast ståndandes, och intet fruktandes.

allora alzerai la fronte senza macchia, sarai incrollabile, e non avrai paura di nulla;

16 Så vorde du ock förgätandes uselhetena, och såsom det vattnet, som framlupet är, komme du det icke ihåg;

dimenticherai i tuoi affanni; te ne ricorderai come d’acqua passata;

17 Och din lifstid vorde uppgångandes såsom en middag, och vorde skinandes såsom en morgon.

la tua vita sorgerà più fulgida del meriggio, l’oscurità sarà come la luce del mattino.

18 Och du måtte förtrösta dig, att hopp vore på färde; och vorde med rolighet kommandes i grafvena.

Sarai fiducioso perché avrai speranza; ti guarderai bene attorno e ti coricherai sicuro.

19 Och du skulle lägga dig, och ingen skulle rädda dig; och månge skulle knekta dig.

Ti metterai a giacere e niuno ti spaventerà; e molti cercheranno il tuo favore.

20 Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta, och skola icke undkomma kunna; ty deras hopp skall fela deras själ.

Ma gli occhi degli empi verranno meno; non vi sarà più rifugio per loro, e non avranno altra speranza che di esalar l’anima”.