Hebreerbrevet 5
1 Förty hvar och en öfverste Prest, den af menniskom uttags, han varder satt för menniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfvor och offer för synderna.
For ech bischop takun of men, is ordeyned for men in these thingis `that ben to God, that he offre yiftis and sacrifices for synnes.
2 Den der kan varkunna sig öfver dem, som fåkunnige äro och ville fara; efter han är ock sjelf belagd med svaghet.
Which may togidere sorewe with hem, that beth vnkunnynge and erren; for also he is enuyrounned with infirmytee.
3 Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder.
And therfor he owith, as for the puple, so also for hym silf, to offre for synnes.
4 Och ingen tager sig sjelf äro; utan den som ock kallad varder af Gudi, lika som Aaron.
Nethir ony man taketh to hym onour, but he that is clepid of God, as Aaron was.
5 Så hafver ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att han skulle varda öfverste Prest; utan den, som sade till honom: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig;
So Crist clarifiede not hym silf, that he were bischop, but he that spak to hym, Thou art my sone, to dai Y gendride thee.
As `in anothere place he seith, Thou art a prest with outen ende, aftir the ordre of Melchisedech. (aiōn g165)
7 Och hafver på sins kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till honom, som honom frälsa kunde ifrå döden; och vardt bönhörd, derföre att han höll Gud i vördning.
Which in the daies of his fleisch offride, with greet cry and teeris, preieris and bisechingis to hym that myyte make hym saaf fro deth, and was herd for his reuerence.
8 Och ändå han var Guds Son, hafver han dock af thy han led lärt lydno.
And whanne he was Goddis sone, he lernyde obedience of these thingis that be suffride;
9 Och då han fullkommen vardt, blef han allom dem, som honom lyda, en orsak till evig salighet; (aiōnios g166)
and he brouyt to the ende is maad cause of euerlastinge heelthe to alle that obeischen to hym, (aiōnios g166)
10 Kallad af Gudi en öfverste Prest, efter Melchisedeks sätt.
and is clepid of God a bischop, bi the ordre of Melchisedech.
11 Derom vi hade väl mycket tala; men det är svårt, efter I ären så oförståndige;
Of whom ther is to vs a greet word for to seie, and able to be expowned, for ye ben maad feble to here.
12 Och I, som längesedan skulle varit lärare, behöfven åter att man lärer eder de första bokstäfverna af Guds ord; och att man gifver eder mjölk, och icke stadig mat.
For whanne ye ouyten to be maistris for tyme, eftsoone ye neden that ye be tauyt, whiche ben the lettris of the bigynnyng of Goddis wordis. And ye ben maad thilke, to whiche is nede of mylk, and not sad mete.
13 Ty hvem man ännu mjölk gifva måste, han är oförfaren i rättfärdighetenes ord; ty han är ett barn.
For ech that is parcenere of mylk, is with out part of the word of riytwisnesse, for he is a litil child.
14 Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom vanan öfvade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.
But of perfit men is sad mete, of hem that for custom han wittis exercisid to discrecioun of good and of yuel.
