Hebreerbrevet 12
1 Efter vi nu hafve om oss en så stor hop med vittne, låt oss aflägga syndena, som alltid låder vid oss och gör oss tröga, och låt oss med tålamod löpa i den kamp som oss förelagd är;
So then, since we are surrounded by such a great cloud of witnesses, we too must run with endurance the race that is set before us, laying aside every impediment and the sin that so easily ensnares,
2 Och se på Jesum, som trona begynt och fullkomnat hafver; hvilken, då han måtte haft glädje, led korset, och aktade intet smäleken; och är sittandes på högra handen på Guds stol.
looking unto Jesus, the Founder and Perfecter of the Faith, who for the joy that was set before Him endured a cross, scorning its ignominy, and took His seat at the right hand of the throne of God.
3 Tänker på honom, som af syndarom sådana gensägelse led emot sig; att I icke tröttens i edor sinne, gifvandes eder utöfver.
Do consider Him who endured such hostility from sinners against Himself, so as not to grow weary, losing courage in your souls.
4 Ty I hafven icke ännu allt intill blods emotståndit, kämpande emot syndene;
In your struggle against sin you have not yet resisted to the point of bloodshed.
5 Och hafven redo förgätit den tröst, som till eder talar, lika som till sin barn: Min son, förakta icke Herrans aga; och gif dig icke utöfver, då du näpses af honom.
And you have forgotten the exhortation that instructs you as sons: “My son, do not make light of the Lord's discipline, nor lose heart when you are reproved by Him;
6 Ty hvem Herren älskar, den agar han; men han gisslar hvar och en son, han anammar.
because whom the Lord loves He chastens, yes scourges every son whom He accepts.”
7 Hvar I nu liden agan, så bjuder sig Gud till eder, såsom till barn; ty hvilken är den son, som hans fader icke agar?
If you are enduring discipline, God is dealing with you as with sons; for what son is there whom a father does not discipline?
8 Ären I utan aga, i hvilkom alle delaktige vordne äro, så ären I oägta, och icke barn.
But if you are without discipline (something everyone undergoes), then you are illegitimate and not sons.
9 Hafve vi nu köttsliga fäder, som oss aga, och frukte dem; skole vi då icke mycket mer underdånige vara dem andeliga Fadrenom, att vi må lefva?
Furthermore, we have had our human fathers as correctors and respected them. Shall we not much more readily be in subjection to the Father of spirits and live?
10 Och de förre hafva agat oss i några få dagar, efter som dem syntes; men denne till det som nyttigt är, att vi må få hans helgelse.
Now they indeed disciplined us during a short period as seemed best to them, but He for our profit, so that we may partake of His holiness.
11 All age synes nu icke vara till fröjd, utan till ångest; men sedan vedergäller han en fridsam rättfärdighetenes frukt dem, som deruti öfvade äro;
Now no discipline seems to be pleasant at the time, but painful; yet afterward it yields the peaceable fruit of righteousness to those who have been exercised by it.
12 Derföre lyfter upp edra lata händer och trötta knä;
Therefore strengthen the listless hands and weakened knees,
13 Och stiger viss steg med edra fötter; att icke någor haltar såsom en ofärdig, utan heldre helbregda varder.
and make straight paths for your feet, so that the lame not be turned aside but rather be healed.
14 Farer efter frid med allom, och efter helgelse, utan hvilken ingen får se Herran.
Pursue peace with all, and the holiness without which no one will see the Lord;
15 Och ser till, att ingen försummar Guds nåd; att icke uppväxer någon bitter rot, och gör något hinder, och månge måtte genom henne besmittade varda;
taking care that no one come short of the grace of God, that no root of bitterness springing up cause trouble and thereby many be defiled,
16 Att ingen vare en bolare, eller ohelig, såsom Esau, hvilken för en måltid bortsålde sin förstfödslorätt.
that no one be a fornicator, or worldly like Esau, who in exchange for one meal gave up his birthright.
17 Men I veten, att då han ville sedan, med arfsrätt, få välsignelse, vardt han bortdrifven; och var honom då intet rum till någon bot, ändock han med tårar derefter sökte.
Because you do indeed know that afterward, when he wanted to inherit the blessing he was rejected; he found no place for a change of mind, though he sought it diligently with tears.
18 Ty I ären icke gångne till det berget, der man på taga kunde, och med eld brann, eller till töcknene, och mörkret, och stormen;
Now you have not come to a touchable mountain burning with fire, to blackness and darkness, to tempest;
19 Och basunsklanget, och till ordarösten; hvilka de vedersakade, som henne hörde, begärande att ordet skulle dem ju icke sagdt varda;
to a trumpet blast and spoken words such that those who heard begged that no further word be spoken to them
20 Ty de förmåtte icke lida det, som der sades: Om något djur kom vid berget, skulle det stenas, eller skjutas igenom;
(because they could not bear what was commanded: “If even an animal touches the mountain it must be stoned!”
21 Och så förskräckelig var den synen, att Moses sade: Jag är förskräckt, och bäfvar;
and the sight was so terrifying that Moses said, “I am terrified and trembling!”);
22 Utan I ären komne till Sions berg, och till lefvandes Guds stad, det himmelska Jerusalem, och till den otaliga Änglaskaran.
but you have come to Mount Zion, even to the City of the Living God, Heavenly Jerusalem; to myriads of angels in festal gathering,
23 Och till de förstföddas församling, som i himmelen äro beskrefne; och till Gud, som alla dömer, och till de fullkomliga rättfärdigas andar;
to an assembly of firstborn ones who have been enrolled in heaven; to God, Judge of all; to the spirits of the perfected righteous;
24 Och till Nya Testamentsens Medlare, Jesum, och till stänkelseblodet, som bättre talar än Abels blod.
to Jesus, Mediator of a new covenant, and to a blood of sprinkling that speaks better things than that of Abel.
25 Ser till, att I icke vedersaken honom som med eder talar; ty kunde icke de undfly, som vedersakade honom som talade på jordene; huru mycket mindre vi, om vi vedersake honom som af himmelen talar?
See to it that you not refuse Him who speaks. Because if they did not escape who refused Him who gave divine warning on earth, how much less will we, if we turn away from Him who warns from Heaven!
26 Hvilkens röst på den tid gjorde jordena bäfvande? Men nu lofvar han, och säger: Ännu en tid skall jag göra bäfvande, icke allenast jordena, utan ock himmelen.
Then His voice shook the earth, but now He has promised, saying, “Yet once more I shake not only the earth but also the heaven.”
27 Det han säger: Ännu en tid, det gifver tillkänna de tings förvandling, som bäfva, såsom de der gjord äro; på det de ting blifva skola, som obäfvande äro.
Now the ‘yet once more’ clearly indicates the removal of the things being shaken (created things), so that the unshakables may remain.
28 Derföre, efter vi få det rike som icke bäfva kan, hafve vi nåd, genom hvilka vi tjene Gudi, till att täckas honom med tuktighet och fruktan;
Therefore, since we are receiving an unshakable kingdom, let us hold on to the grace by which we serve God acceptably, with reverence and godly fear;
29 Ty vår Gud är en förtärande eld.
because our God is indeed a consuming fire.
