Hebreerbrevet 8

1 Men summan af det vi tale är detta; Vi hafvom en sådan öfversta Prest, som sitter på högra handen på majestätsens stol i himmelen;

Now the main point of the things we are saying is this: We do have such a High Priest, who sat down at the right of the Majesty's throne in the heavens,

2 Och är en skaffare öfver de heliga håfvor, och öfver det sannskyldiga tabernaklet, hvilket Gud upprest hafver, och ingen menniska.

Minister of the Holy Places, that is, of the true Tabernacle which the Lord set up, not man.

3 Ty hvar och en öfverste Prest varder skickad till att offra gåfvor och offer; derföre är det af nöden, att denne ock något hafver, det han offra skall.

Every high priest is appointed to offer both gifts and sacrifices (it follows that it is necessary for this One also to have something He might offer)

4 Hvar han nu vore på jordene, så vore han icke Prest; der Prester äro, de der efter lagen offra gåfvor;

—if He were on earth He would not be a priest, there already being priests who offer the gifts according to the Law;

5 Hvilke tjena eftersynene, och skugganom till de himmelska ting; såsom Mose af Gudi svaradt vardt, då han skulle fullkomna tabernaklet: Se till, sade han, att du gör allt efter den eftersyn, som dig vist är på berget.

who serve a copy and shadow of the heavenly things (that is why Moses was warned by God when he was ready to assemble the Tabernacle: “See to it,” He says, “that you make everything according to the pattern shown to you on the mountain”)—

6 Men nu hafver han fått ett bättre ämbete, såsom han ens bättre Testaments Medlare är; det ock på bättre löfte satt är.

but now He has obtained a more excellent ministry, just as He is Mediator of a better covenant, which was enacted as law on the basis of better promises.

7 Ty om det första hade varit ostraffeligit, hade ingalunda vordit sökt rum till ett annat.

Now if there had been nothing wrong with that first covenant, no place would have been sought for a second one;

8 Ty han straffar dem, och säger: Si, de dagar skola komma, säger Herren, att jag skall fullkomna öfver Israels hus, och Juda hus, ett nytt Testament;

but finding fault with them He says: “Listen! Days are coming,” says the Lord, “when I will establish a new covenant with the house of Israel and with the house of Judah

9 Icke efter det Testamentet, som jag deras fäder gjorde, på den dag då jag tog dem vid deras hand, att utföra dem af Egypti land; efter de blefvo icke ståndande i mitt Testament, så hafver jag ock gifvit dem utu mitt sinne, säger Herren.

—not according to the covenant that I made with their fathers in the day when I took them by the hand to lead them out of the land of Egypt, because they did not abide by my covenant and so I disregarded them,” says the Lord.

10 Ty detta är det Testament, som jag vill göra Israels huse, efter dessa dagar, säger Herren: Jag vill gifva min lag uti deras sinne, och uti deras hjerta vill jag skrifva dem; och jag vill vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

“Now this is the covenant that I will make with the house of Israel after those days,” says the Lord, “I will put my laws into their mind and write them on their hearts; and I will be their God and they will be my people.

11 Och skall ingen lära sin nästa, eller sin broder, och säga: Känn Herran; ty de skola alle känna mig, ifrå den minsta ibland dem, och till den största.

Further, not one of them will teach his neighbor and not one his brother saying, ‘Get to know the Lord!’ because they all will know me, from the least of them to the greatest of them.

12 Ty jag varder förblidkad öfver deras orättfärdigheter, och deras synder, och deras ondsko skall jag icke mer ihågkomma.

For I will be merciful to their wrongdoings; I will not at all remember their sins and their lawless deeds.”

13 I det han säger: Ett nytt, föråldrade han det första; det nu åldrigt och gammalt är, det är hardt vid ändan.

By saying ‘new’ He has made the first one ‘old’; and what is obsolete and aging is near the end.