1 Mosebok 29
1 Då hof Jacob sin fot upp, och gick in i det land, som öster ut ligger.
Then Jacob went on his journey till he came to the land of the children of the East.
2 Och såg sig om, och si, der var en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.
And there he saw a water-hole in a field, and by the side of it three flocks of sheep, for there they got water for the sheep: and on the mouth of the water-hole there was a great stone.
3 Och de plägade der församla alla hjordarna, och vältra stenen ifrå brunnshålet, och vattna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.
And all the flocks would come together there, and when the stone had been rolled away, they would give the sheep water, and put the stone back again in its place on the mouth of the water-hole.
4 Och Jacob sade till dem: Mine bröder, hvadan ären I? De svarade: Vi äre af Haran.
Then Jacob said to the herdmen, My brothers, where do you come from? And they said, From Haran.
5 Han sade till dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De svarade: Vi känne honom väl.
And he said to them, Have you any knowledge of Laban, the son of Nahor? And they said, We have.
6 Han sade: Går honom ock väl i hand? De svarade: Honom går väl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.
And he said to them, Is he well? And they said, He is well, and here is Rachel his daughter coming with the sheep.
7 Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifva boskapen hem; vattner fåren, och går bort med dem i bet.
Then Jacob said, The sun is still high and it is not time to get the cattle together: get water for the sheep and go and give them their food.
8 De svarade: Vi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tillsamman, och vi vältre stenen ifrå brunnshålet, och vattne så fåren.
And they said, We are not able to do so till all the flocks have come together and the stone has been rolled away from the mouth of the water-hole; then we will get water for the sheep.
9 Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon vaktade fåren.
While he was still talking with them, Rachel came with her father's sheep, for she took care of them.
10 Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han till, och vältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och vattnade Labans sins moderbroders får.
Then when Jacob saw Rachel, the daughter of Laban, his mother's brother, coming with Laban's sheep, he came near, and rolling the stone away from the mouth of the hole, he got water for Laban's flock.
11 Och kysste Rachel; hof upp sina röst, och gret.
And weeping for joy, Jacob gave Rachel a kiss.
12 Och kungjorde henne, att han var hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.
And Rachel, hearing from Jacob that he was her father's relation and that he was the son of Rebekah, went running to give her father news of it.
13 Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kyssten, och hade honom in i sitt hus. Då förtäljde han honom allt, huru tillgått var.
And Laban, hearing news of Jacob, his sister's son, came running, and took Jacob in his arms, and kissing him, made him come into his house. And Jacob gave him news of everything.
14 Då sade Laban till honom: Nu väl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade varit när honom,
And Laban said to him, Truly, you are my bone and my flesh. And he kept Jacob with him for the space of a month.
15 Sade Laban till Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hvad skall vara din lön?
Then Laban said to Jacob, Because you are my brother are you to be my servant for nothing? say now, what is your payment to be?
16 Och Laban hade två döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.
Now Laban had two daughters: the name of the older was Leah, and the name of the younger was Rachel.
17 Men Lea var klenögd; Rachel var väl skapad, och hade ett dägeligit ansigte.
And Leah's eyes were clouded, but Rachel was fair in face and form.
18 Till henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag vill tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.
And Jacob was in love with Rachel; and he said, I will be your servant seven years for Rachel, your younger daughter.
19 Laban svarade: Det är bättre jag gifver dig henne, än enom androm; blif när mig.
And Laban said, It is better for you to have her than another man: go on living here with me.
20 Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det vara få dagar, så kär hade han henne.
And Jacob did seven years' work for Rachel; and because of his love for her it seemed to him only a very little time.
21 Och Jacob sade till Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, att jag kommer i säng med henne.
Then Jacob said to Laban, Give me my wife so that I may have her, for the days are ended.
22 Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.
And Laban got together all the men of the place and gave a feast.
23 Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in till honom: Och han låg när henne.
And in the evening he took Leah, his daughter, and gave her to him, and he went in to her.
24 Och Laban fick sine dotter Lea Silpa till ena tjenstepigo.
And Laban gave Zilpah, his servant-girl, to Leah, to be her waiting-woman.
25 Om morgonen, si, då var det Lea: Och han sade till Laban: Hvi hafver du det gjort mig? Hafver jag icke tjent dig för Rachel? Hvi hafver du bedragit mig?
And in the morning Jacob saw that it was Leah: and he said to Laban, What have you done to me? was I not working for you so that I might have Rachel? why have you been false to me?
26 Laban svarade: Man gör icke så i våro lande, att man gifver ut den yngsta förr än den äldsta.
And Laban said, In our country we do not let the younger daughter be married before the older.
27 Håll dessa veckona ut, så vill jag ock gifva dig denna med, för den tjenst, som du ännu skall tjena mig i androm sju år.
Let the week of the bride-feast come to its end and then we will give you the other in addition, if you will be my servant for another seven years.
28 Jacob gjorde så, och höll de veckona ut; då gaf han honom Rachel sina dotter till hustru.
And Jacob did so; and when the week was ended, Laban gave him his daughter Rachel for his wife.
29 Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha till ena tjenstepigo.
And Laban gave Rachel his servant-girl Bilhah to be her waiting-woman.
30 Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren.
Then Jacob took Rachel as his wife, and his love for her was greater than his love for Leah; and he went on working for Laban for another seven years.
31 Men då Herren såg, att Lea vardt vanvörd, gjorde han henne fruktsamma, och Rachel ofruktsamma.
Now the Lord, seeing that Leah was not loved, gave her a child; while Rachel had no children.
32 Och Lea vardt hafvande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: Herren hafver sett till min förtryckelse; nu varder min man hafvandes mig kär.
And Leah was with child, and gave birth to a son to whom she gave the name Reuben: for she said, The Lord has seen my sorrow; now my husband will have love for me.
33 Och vardt åter hafvande, och födde en son, och sade: Herren hafver hört, att jag är vanvörd, och hafver desslikes denna gifvit mig; och kallade honom Simeon.
Then she became with child again, and gave birth to a son; and said, Because it has come to the Lord's ears that I am not loved, he has given me this son in addition: and she gave him the name Simeon.
34 Åter vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu varder min man åter hållandes sig till mig, ty jag hafver födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi.
And she was with child again, and gave birth to a son; and said, Now at last my husband will be united to me, because I have given him three sons: so he was named Levi.
35 Fjerde reso vardt hon hafvande, och födde en son, och sade: Nu vill jag tacka Herranom; derföre kallade hon honom Juda, och vände så igen att föda.
And she was with child again, and gave birth to a son: and she said, This time I will give praise to the Lord: so he was named Judah; after this she had no more children for a time.
