Hesekiel 33

1 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

Naʻe toe hoko foki ʻae folofola ʻa Sihova kiate au, ʻo pehē,

2 Du menniskobarn, predika emot ditt folk, och säg till dem: Om jag läte komma svärdet öfver landet, och folket i landena toge en man ibland sig, och gjorde honom till sin väktare;

“Foha ʻoe tangata, lea ki he fānau ʻa hoʻo kakai, pea ke pehē kiate kinautolu, Kapau te u ʻomi ʻae heletā ki ha fonua, pea ʻe vaheʻi ʻe he kakai ʻoe fonua ha tangata ʻi honau potu fonua, pea tuku ia ko honau tangata leʻo:

3 Och han såge svärdet komma öfver landet, och blåste uti trummeten, och förvarade folket;

Pea kapau ʻi heʻene sio ʻoku haʻu ʻae heletā ki he fonua, pea ʻoku ne ifi ʻae meʻalea, mo tala ki he kakai;

4 Hvilken som nu trummetens ljud hörde, och ville icke taga sig vara, och svärdet komme och toge honom bort, hans blod vare öfver hans hufvud.

Ka pehē, ko ia kotoa pē ʻoku fanongo ki he hā mai ʻae meʻalea, ka ʻoku ʻikai tuitala; kapau ʻe hoko mai ʻae heletā, pea teʻia ʻaki ia, ʻe ʻi hono tumuʻaki pe ʻoʻona ʻa hono toto.

5 Ty han hörde trummetens ljud, och tog sig likväl intet till vara; derföre vare hans blod öfver honom; men den som tager sig vara, han, undsätter sitt lif.

He naʻa ne fanongo ki he leʻo ʻoe meʻalea ka naʻe ʻikai valokia ai ia: ʻe ʻiate ia pe ʻa hono toto. Ka ko ia ʻoku tuitala ʻe fakamoʻui ʻe ia ʻa hono laumālie.

6 Men om väktaren såge svärdet komma, och han icke blåste i trummeten, och icke förvarade sitt folk, och svärdet komme och toge några bort, de samme vordo väl för sina synders skull borttagne; men deras blod skall jag kräfva utu väktarens hand.

Pea kapau ʻe sio ʻae tangata leʻo ʻoku haʻu ʻae heletā, ka ʻoku ʻikai ifi ʻe ia ʻae meʻalea, pea ʻoku ʻikai ha tala ki he kakai: kapau ʻe hoko mai ʻae heletā ʻo teʻia ʻaki ha taha ʻiate kinautolu, ʻe ʻave moʻoni ia ʻi heʻene hia, ka ko hono toto te u ʻeke ki ai ki he nima ʻoe tangata leʻo.

7 Och nu du menniskobarn, jag hafver satt dig till en väktare öfver Israels hus; när du hörer något utaf minom mun, att du dem på mina vägnar förvara skall.

Pea ʻoku pehē, ʻE foha ʻoe tangata, kuo u tuku koe ko e leʻo ki he fale ʻo ʻIsileli; ko ia te ke fanongo ki he folofola mei hoku fofonga, pea ke valokiʻi ʻakinautolu meiate au.

8 När jag nu säger till den ogudaktiga: Du ogudaktige måste döden dö; och du säger honom det icke, att den ogudaktige må taga sig till vara for sitt väsende; så skall väl den ogudaktige dö för sitt ogudaktiga väsendes skull, men hans blod vill jag kräfva utu dine hand.

‌ʻO kau ka pehē ki he angahala, ʻE angahala ko e moʻoni te ke mate koe; kapau ʻe ʻikai te ke lea koe ke valokiʻi ʻae angahala mei hono hala, ʻe mate ʻae angahala ko ia ʻi heʻene hia, ka te u ʻekeʻi hono toto mei ho nima ʻoʻou.

9 Men förvarar du den ogudaktiga för hans väsende, att han må vända sig derifrå, och han icke vill vända sig ifrå sitt väsende; så skall han för sina synders skull dö, och du hafver frälst dina själ.

Ka ko eni, kapau te ke valoki ʻae angahala ke liliu mei hono hala; pea kapau ʻe ʻikai tafoki ia mei hono hala ʻe mate moʻoni ia ʻi heʻene hia; ka kuo ke fakatonuhiaʻi ʻe koe ʻa ho laumālie.

10 Derföre, du menniskobarn, säg Israels huse: Så hafven I sagt: Vår ondska och våra synder ligga på oss, att vi derunder förgås; huru kunne vi då lefva?

“Ko ia, ʻE foha ʻoe tangata, ke ke lea ki he fale ʻo ʻIsileli; ʻoku mou lea, ʻo pehē, ‘Kapau ʻoku ʻiate kimautolu pē ʻemau fai kovi mo ʻemau angahala, pea ʻoku mau fakaʻaʻau ai ki mui, pea tā koeʻumaʻā ʻemau moʻui?’

11 Så säg nu till dem: Så sant som jag lefver, säger Herren Herren, jag hafver ingen lust till dens ogudaktigas död, utan att den ogudaktige omvänder sig ifrå sitt väsende och lefver; så omvänder eder dock nu ifrån edart onda väsende; hvi viljen I dö, I af Israels hus?

Lea kiate kinautolu, ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua, hangē ʻoku ou moʻui, ʻoku ʻikai te u fiemālie ʻi he mate ʻae angahala; ka ʻi he tafoki ʻae angahala mei hono hala ke ne moʻui: tafoki mai, tafoki mai mei homou hala kovi: he ko e hā te mou fie mate ai, ʻe fale ʻo ʻIsileli?

12 Och du menniskobarn, säg till ditt folk: När en rättfärdig gör något ondt, så skall det intet hjelpa honom, att han from varit hafver; och när en ogudaktig from varder, så skall det intet skada honom, att han ogudaktig varit hafver; så kan ock den rättfärdige icke lefva, om han syndar.

Ko ia, ʻa koe foha ʻoe tangata, ke ke pehē ki he fānau ʻa hoʻo kakai, ʻE ʻikai fakamoʻui ʻaki ʻae māʻoniʻoni ʻa ʻene māʻoniʻoni ʻi he ʻaho ʻo ʻene fai hala: pea koeʻuhi ko e fai hala ʻae angahala, ʻe ʻikai te ne hinga ai ʻi he ʻaho ko ia ʻoku ne tafoki mei heʻene angahala; pea ʻe ʻikai faʻa moʻui ʻae māʻoniʻoni ʻi he ʻaho ʻoku ne angahala ai.

13 Ty då jag säger till den rättfärdiga, han skall lefva, och han förlåter sig på sina rättfärdighet, och gör något ondt, så skall all hans fromhet intet ansedd varda, utan han skall dö i sine ondsko, den han gör.

‌ʻO kau ka pehē ʻeau ki he māʻoniʻoni, ko e moʻoni te ne moʻui; ka ʻoku ne falala pe ia ki heʻene māʻoniʻoni ʻaʻana, mo ne fai hala, ko ʻene māʻoniʻoni kotoa pē ʻe ʻikai manatuʻi; ka ʻe mate pe ia, ʻi heʻene kovi ʻaia kuo ne fai.

14 Men om jag säger till den ogudaktiga, att han skall dö, och han omvänder sig ifrå sina synder, och gör det som rätt och godt är;

Mo eni foki, ʻo kau ka pehē ʻeau ki he angahala, ko e moʻoni te ke mate koe; pea kapau te ne tafoki mei heʻene angahala, pea fai ʻe ia ʻaia ʻoku totonu mo lelei;

15 Så att den ogudaktige pant igengifver, och betalar hvad han röfvat hafver, och vandrar efter lifsens ord, så att han intet ondt gör, så skall han lefva, och icke dö.

Ka toe ʻatu ʻe he angahala ʻae meʻa naʻe tuku ko e fakamoʻoni, mo ne toe ʻatu ʻaia naʻa ne kaihaʻasi, mo ne ʻeveʻeva ʻi he fekau ʻoe fakamoʻui, ʻo ʻikai ke toe fai hala; ko e moʻoni ʻe moʻui pe ia, ʻe ʻikai siʻi te ne mate.

16 Och alla hans synder, som han gjort hafver, skola förlåtna varda; ty han gör nu det som rätt och godt är, derföre skall han lefva.

‌ʻE ʻikai toe lau kiate ia ha taha ʻi he ngaahi angahala ʻaia kuo ne fai: kuo ne fai ʻaia ʻoku totonu mo lelei: ko e moʻoni te ne moʻui.

17 Så säger ännu ditt folk: Herren dömer icke rätt; ändock de orätt hafva.

“Ka ʻoku pehē ʻe he fānau ʻa hoʻo kakai, ʻOku ʻikai fai tatau ʻae ʻulungāanga ʻa Sihova: ka ko kinautolu ia ʻoku fai kehekehe ʻenau anga.

18 Ty om den rättfärdige vänder sig ifrå sine rättfärdighet, och gör något ondt, så dör han ju med skäl derföre.

‌ʻOka tafoki ʻaia ʻoku māʻoniʻoni mei heʻene māʻoniʻoni, mo ne fai hala, ʻe mate moʻoni ai ia.

19 Och om den ogudaktige omvänder sig ifrå sitt ogudaktiga väsende, och gör det rätt och godt är, så skall han ju med skäl lefva.

Ka ko e angahala ʻoka tafoki mai ia mei heʻene angahala, mo ne fai ʻe ia ʻaia ʻoku totonu mo lelei, ʻe moʻui ai ia.

20 Likväl, sägen I: Herren dömer icke rätt; ändock jag dömer eder af Israels hus, hvar och en efter hans väsende.

Ka ʻoku mou pehē, ʻOku ʻikai fai tatau ʻae ʻulungāanga ʻa Sihova. ʻE fale ʻo ʻIsileli, te u fakamaau ʻakimoutolu ʻo fakatatau ki homou hala taki taha.”

21 Och det begaf sig i tolfte årena af vårt fängelse, på femte dagen i tionde månadenom, kom till mig en, som undsluppen var ifrå Jerusalem, och sade: Staden är slagen.

Pea ʻi heʻene hoko ki hono hongofulu ma ua taʻu ʻo ʻemau pōpula, ʻi hono hongofulu ʻoe māhina, pea mo hono nima ʻoe ʻaho ʻi he māhina, naʻe haʻu kiate au, ha tokotaha naʻe hao mai mei Selūsalema, mo ne pehē mai, Kuo kapa ʻae kolo.

22 Och Herrans hand var öfver mig om aftonen, förr än den undsluppne kom, och upplät mig min mun, tilldess han om morgonen till mig kom; och upplät så min mun, att jag intet mer tiga kunde.

Ka ko eni, ʻi he teʻeki ai ke haʻu ʻaia naʻe hola mai naʻe ʻiate au ʻae nima ʻo Sihova, ʻi he efiafi poʻuli; pea naʻe matoʻo ʻa hoku ngutu, ʻo aʻu ki heʻene hoko mai ʻi he pongipongi; naʻe matoʻo ʻa hoku ngutu, naʻe ʻikai te u kei noa.

23 Och Herrans ord skedde till mig, och sade:

Pea naʻe toki ʻomi ia ʻae folofola ʻa Sihova kiate au, ʻo pehē,

24 Du menniskobarn, de inbyggare i desso öde, i Israels land, säga alltså: Abraham var icke utan en man, och ärfde detta land; men vi ärom månge, så ärfve vi landet rätteligare.

“Foha ʻoe tangata, ko kinautolu ʻoku nofo ki he ngaahi potu liʻaki ʻo ʻIsileli, ʻoku lea ʻo pehē, ‘Naʻe tokotaha pe ʻa ʻEpalahame, pea ne maʻu ʻe ia ʻae fonua: ka ʻoku mau tokolahi; kuo foaki mai ʻae fonua ko homau tofiʻa.’

25 Derföre säg till dem: Detta säger Herren Herren: I hafven ätit blod, och upplyft edor ögon till afgudar, och utgjutit blod; och I menen, att I viljen besitta landet?

Ko ia ke ke lea kiate kinautolu, ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua; ʻOku mou kai mo e toto, mo hanga hake homou mata ki homou ngaahi tamapua, mo lilingi toto: pea ʻe ʻomoutolu koā ʻae fonua?

26 Ja, I hållen fast på att mörda, och gören styggelse, och den ene skämmer den andras hustru; och menen, att I viljen besitta landet?

‌ʻOku mou tuʻu mo hoʻomou heletā, ʻoku mou fai meʻa fakalielia, pea ʻoku mou tonoʻi kotoa pē ʻae uaifi ʻo hono kaungāʻapi: pea ʻe ʻomoutolu koā ʻae fonua?

27 Så säg till dem: Detta säger Herren Herren: Så sant som jag lefver, alle de som i öknene bo, de skola falla genom svärd, och hvad på markene är, det vill jag gifva djuromen till att uppäta, och de som i fäste och i kulom äro, de skola dö af pestilentie;

Ke ke lea ʻo pehē kiate kinautolu, ʻOku pehē ʻe Sihova ko e ʻOtua; Ko au eni, ʻoku ou moʻui, pea ko e moʻoni ʻe tō hifo ʻi he heletā, ʻakinautolu ʻoku ʻi he ngaahi potu lala, pea mo ia ʻoku ʻi he ʻataʻatā ʻoe ngoueʻanga, te u foaki ia ko e meʻakai ki he fanga manu, pea ko kinautolu ʻe ʻi he kolo tau, pe ʻi he ngaahi ʻanaʻi maka te nau mate ʻi he mahaki fakaʻauha.

28 Ty jag vill platt föröda landet, och göra en ända uppå dess högmod och magt, att Israels berg så öde skola varda, att ingen skall der framgå.

He te u fakatōkilalo ʻae fonua ke lala ʻaupito, pea ʻe ngata ʻae fakaʻeiʻeiki ʻo hono mālohi; ʻe ngaongao ʻae ngaahi moʻunga ʻo ʻIsileli, ʻe ʻikai ha taha ʻe ʻalu atu ai.

29 Och de skola förnimma, att jag är Herren, när jag hafver platt förödt, landet, för all deras styggelses skull, som de göra.

Pea te nau toki ʻilo ko Sihova au, ʻo kau ka fakatōkilalo ʻae fonua ke lala ʻaupito, koeʻuhi ko e ngaahi meʻa fakalielia ʻaia kuo nau fai.”

30 Och du menniskobarn, ditt folk talar emot dig här och der på gatomen, och för portarna, och den ene säger till den andra: Käre, kommer och låter oss höra, hvad dock Herrans ord är, som han säger.

“Ko eni foki, ʻa koe foha ʻoe tangata, ʻoku kei felauʻikoviʻaki koe ʻe he fānau ʻa hoʻo kakai ʻi he veʻe ʻā, pea ʻi he matapā kotoa pē ʻoe fale, mo nau fealēleaʻaki mo taki taha pehē ki hono kāinga, ʻo pehē, ʻOku ou kole ke mou haʻu ke tau fanongo ki ha folofola ʻoku ʻomi meia Sihova.

31 Och de skola komma till dig uti församlingene, och sitta för dig såsom mitt folk, och skola höra din ord; men intet göra derefter, utan skola hvissla åt dig, och likväl lefva framgent efter sina girighet.

Pea ʻoku nau haʻu kiate koe ʻo hangē ko e haʻu ʻae kakai, pea ʻoku nau nofo ʻi ho ʻao ʻo hangē ko hoku kakai, pea ʻoku nau fanongo ki hoʻo ngaahi lea, ka ʻoku ʻikai te nau fie fai ki ai: he ʻoku nau fakahā ʻaki honau ngutu ʻae ʻofa lahi, ka ʻoku muimui honau loto ki heʻenau manumanu.

32 Och si, du måste vara deras visa, den de gerna sjunga och spela skola; alltså skola de höra din ord, och intet göra derefter.

Pea vakai, ʻoku ke tatau kiate kinautolu mo e fasi mālie lahi ʻa ha taha ʻoku leʻo mālie, mo faʻa tā ke mālie ʻae meʻa tatangi: he ʻoku nau fanongo ki hoʻo ngaahi lea, ka ʻoku ʻikai te nau fai ki ai.

33 Men när det kommer, som komma skall, si, så skola de förnimma, att en Prophet ibland dem varit hafver.

Pea ka hoko mai ʻae meʻa ko eni, (vakai, ʻe hoko pe ia, ) te nau toki ʻilo, tā naʻe ai ha palōfita ʻiate kinautolu.”