5 Mosebok 4

1 Och nu hör, Israel, de bud och rätter, som jag eder lärer, att I dem göra skolen, på det I män lefva, och inkomma, och intaga landet, som Herren edra fäders Gud eder gifver.

Aw Israel caanawk, Na hing o moe, nam saenawk ih Angraeng Sithaw mah paek ih prae thungah na kun o pacoengah, prae to na toep o thai hanah, kang patuk o ih lokcaekhaih hoi zaehhoihaih daannawk hae tahngai oh.

2 I skolen intet lägga dertill, som jag eder bjuder; och skolen ej heller taga der något ifrå; på det I mågen bevara Herrans edars Guds bud, som jag bjuder eder.

Kang paek o ih lok hae thap o hmah loe, azuk o hmah; kang paek o ih na Angraeng Sithaw ih kaalok to pakuem oh.

3 Edor ögon hafva sett hvad Herren gjort hafver med BaalPeor; ty alla de som efterföljde BaalPeor, dem hafver Herren din Gud förgjort ibland eder.

Baal-Peor pongah Angraeng mah sak ih hmuen to na hnuk o boeh; Baal-Peor hnukbang kaminawk loe Sithaw mah nangcae salak hoiah hum boih boeh.

4 Men I som höllen eder intill Herran edar Gud, I lefven alle på denna dag.

Toe na Angraeng Sithaw to kacakah patawn kaminawk loe, vaihni khoek to na hing o boih.

5 Si, jag hafver lärt eder bud och rätter, såsom Herren min Gud mig budit hafver, att I så göra skolen i landet, der I inkommande varden till att intaga det.

Khenah, ka Angraeng Sithaw mah patuk ih baktih toengah, na toep o han ih prae thungah na patoh o hanah, lokcaekhaih hoi zaehhoihaih daannawk to kang patuk o.

6 Så behåller det nu, och görer det; ty så varder edor vishet och förstånd berömd för all folk, när de hörande varda all denna bud, så att de skola säga: Si, hvilket vist och förståndigt folk detta är, och ett härligit folk.

To pongah lokcaekhaih hoi zaehhoihaih daannawk to pazui oh; to tiah ni to thuitaekhaih lok kathaih prae kaminawk boih hma ah, nangcae palunghahaih hoi panoek thaihaih to amtueng ueloe, kalen parai hae kaminawk loe palungha hoi panoek thaihaih tawn kaminawk ah oh o, tiah thui o tih.

7 Ty hvad folk är så härligit, hvilko gudarna så nalkas, såsom Herren vår Gud, så ofta som vi åkalle honom?

Aicae lawk a thuih o naah, aicae khenzawn aicae ih Angraeng Sithaw baktiah, lawkthuih naah nihcae taengah kaom, kalen parai acaeng mi maw kaom?

8 Och hvar är något så härligit folk, som så rättfärdiga seder och bud hafver, såsom all denna lagen, som jag eder på denna dagen föregifver?

Vaihniah nangcae hma ah ka suek ih katoeng lokcaekhaih hoiah zaehhoihaih daan katawn, kalen acaeng mi maw kaom?

9 Så förvara dig nu och dina själ granneliga, att du icke förgäter hvad för din ögon skedt är, och att det icke gånger utu dino hjerta i alla dina lifsdagar; och skall förkunna dinom barnom, och dinom barnabarnom,

Acoe oh loe, na palungthin to patawn oh, to tih ai nahaeloe na hnuk o ih hmuennawk to na pahnet o ueloe, na hing thung palung thung hoiah amkhraeng o taak ving moeng tih; na caanawk to patuk oh, na caanawk ih caa patoeng doeh patuk oh.

10 Den dagen, då du stod för Herranom dinom Gud vid berget Horeb, och Herren till mig sade: Församla mig folket, att jag skall låta dem höra min ord, och lära frukta mig i alla deras lifsdagar på jordene, och lära sin barn.

Horeb ah na Angraeng Sithaw hmaa ah nang doet o; to naah Angraeng mah kai khaeah, Long nuiah khosak nathung kai zithaih to panoek o moe, a caanawk to patuk o thaih pacoengah, ka lok to thaisak hanah, kaminawk to ka hma ah pakhueng ah, tiah ang naa.

11 Och I gingen fram, och stoden neder under berget, och berget brann halfväges upp till himmelen; och der var mörker, moln och töckna.

To naah nang zoh o moe, mae tlim ah nang doet o; mae loe van um khoek to hmai angqong pongah, khovinghaih, tamai tabokhaih hoi kathah parai khovinghaih mah khuk khoep.

12 Och Herren talade med eder midt utur elden; hans ords röst hörden I, men ingen liknelse sågen I, utan röstena.

To naah Angraeng mah hmai thung hoiah nangcae khaeah lokthuih; nangcae mah lok na thaih o; toe krang loe na hnu o ai, lok khue ni na thaih o.

13 Och han förkunnade eder sitt förbund, det han eder böd att göra; nämliga de tio ord, och skref dem på två stentaflor.

To naah nangcae mah na sak o hanah, angmah ih lokmaihaih to nangcae khaeah ang thuih; anih mah thlung hnetto nuiah ang tarik pae moe, nangcae hanah kaalok hato ang paek.

14 Och Herren böd mig på samma tiden, att jag skulle lära eder bud och rätter, att I derefter göra skullen uti de lande, der I indragen till att intaga det.

To naah na caeh o moe, na toep o han ih prae thungah na pazui o hanah, Angraeng mah lokcaekhaih hoi zaehhoihaih daannawk to kai khaeah ang thuih.

15 Så förvarer nu edra själar väl; ty I hafven ingen liknelse sett på den dagen, då Herren talade med eder utur elden på bergena Horeb;

Horeb ah Angraeng mah hmai thung hoiah nangcae khaeah lokthuih naah, tih krang doeh na hnu o ai; to pongah acoehaih hoiah khosah oh.

16 På det I icke skolen förderfva eder och göra eder något beläte, det en man likt är eller qvinno;

Krang to sah o hmah; kawbaktih kanghmong krang doeh sah o hmah; nongpa krang doeh, nongpata krang doeh sah o hmah.

17 Eller djure på jordene, eller fogle under himmelen;

Long nuiah kaom taw moi ih krang maw, van ah kazawk tavaa ih krang maw,

18 Eller matke, som kräker på jordene, eller fiske i vattnena under jordene;

long ah kavak krang maw, tui thungah kaom tanga ih krang maw doeh sah o hmah:

19 Och att du icke heller upphäfver din ögon till himmelen, och ser solen, och månan, och stjernorna, hela himmelens här, och faller af, och tillbeder dem, och tjenar dem, hvilka Herren din Gud förskickat hafver allom folkom under hela himmelen.

van bangah na khet o moe, na Angraeng Sithaw mah van tlim ah kaom prae kaminawk boih hanah tapraek pae ih hmuennawk boih, ni, khrah, cakaehnawk hoi van ah kaom hmuennawk boih bok hanah, minawk mah ang thuih o naah, to hmuennawk hma ah akuep o hmah loe, bok o hmah.

20 Men eder hafver Herren upptagit, och fört eder utu jernugnen, nämliga utur Egypten, att I skullen vara hans arffolk, som det ock är i denna dag.

Angraeng mah nangcae to sum hmai kamngaeh, Izip prae thung hoiah, vaihni na oh o haih prae ah, angmah ih qawktoep hanah ang zaeh o boeh.

21 Och Herren vardt vred på mig för edra gerningars skull, så att han svor, att jag icke skulle komma öfver Jordanen, eller i det goda landet, som Herren din Gud dig till arfvedel gifva skall;

Nangcae pongah ka nuiah Angraeng palungphui; kai hae Jordan vapui angkatsak ai, na Angraeng Sithaw mah kai khaeah qawktoep hanah nangcae khaeah kang paek ih kahoih prae thungah na kun thai mak ai, tiah ang naa.

22 Utan jag måste dö i detta land, och skall icke gå öfver Jordanen; men I skolen gå deröfver, och intaga det goda landet.

Kai loe hae prae ah ni ka duek han boeh; Jordan vapui kang kat mak ai; toe nangcae loe vapui to nang kat o ueloe, to prae kahoih to qawk ah na toep o tih.

23 Så tager eder nu vara, att I Herrans edars Guds förbund icke förgäten, det han med eder gjort hafver; och icke görer beläte till någrahanda liknelse, såsom Herren din Gud dig budit hafver.

Na Angraeng Sithaw hoi na sak o ih lokmaihaih pahnet han ai ah acoe oh; na Angraeng Sithaw mah sak han pakaa ih kawbaktih krang doeh sah o hmah.

24 Förty Herren din Gud är en frätande eld, och en nitälskande Gud.

Hmai ah kangqong na Angraeng Sithaw loe, uthaih tawn Sithaw ah oh.

25 När I nu föden barn, och barnabarn, och bon på landena, och förderfven eder, och gören eder beläte till någrahanda liknelse, så att I gören illa för Herranom edrom Gud, och förtörnen honom;

Nangcae mah caa na sak o moe, na caanawk doeh caa sak o patoeng naah maw, to prae thungah atue kasawk ah na oh o naah maw, nam ro o moe, krangnawk hoi kanghmong krangnawk to na sak o; na Angraeng Sithaw mikhnuk ah kasae hmuen sakhaih hoiah anih to palung na phui o sak nahaeloe,

26 Så kallar jag i denna dag himmel och jord till vittne öfver eder, att I skolen snart förgås utaf landena, uti hvilket I ingån öfver Jordanen, till att intaga det. I skolen icke länge blifva deruti; utan skolen förgjorde varda;

nangcae ih lok to aek hanah vaihniah van hoiah long hnukung to ka kawk han, to naah nangcae loe akra ai ah na toep o han ih Jordan vapui zaeh ih prae thungah nang hma nang taa o tih; kasawk ah na hing o mak ai, nam ro o boih tih.

27 Och Herren skall förströ eder ibland folk, och I varden ett fögo folk qvart blifvande ibland Hedningarna, dit Herren eder drifvandes varder.

Angraeng mah prae kaminawk salakah na haek o tih, nangcae loe Angraeng mah haek ih Sithaw panoek ai prae kaminawk salakah, zetta ah ni nang hmat o tih.

28 Der skall du tjena afgudom, som menniskohandaverk äro, stock och sten, hvilke hvarken se eller höra, eller äta, eller lukta.

To ah kami mah thing hoiah maw thlung hoiah maw sak ih, kahnu thai ai, thaihaih tawn ai, kacaa thai ai, ahmui doeh pahnuem thai ai sithawnawk to na bok o tih.

29 Om du då der söker Herran din Gud, så skall du finna honom; om du söker honom af allo hjerta, och af allo själ.

Toe to ahmuen hoiah na Angraeng Sithaw to na pakrong o, na palungthin boih, na hinghaih boih hoiah Anih to na pakrong o nahaeloe, Anih to na hnu o tih.

30 När du bedröfvad varder, och dig all denna tingen uppåkomma i de yttersta dagar, så skall du vända dig till Herran din Gud, och skall höra hans röst;

Hae hmuennawk hae nangcae nuiah phak boih moe, raihaih na tongh o naah, hnukkhuem ah, na Angraeng Sithaw khaeah nam laem o let moe, a lok to na tahngaih o nahaeloe,

31 Förty Herren din Gud är en barmhertig Gud; han varder dig icke öfvergifvandes, eller förderfvandes; och skall han icke förgäta det förbund med dina fäder, som han dem svorit hafver.

na Angraeng Sithaw loe tahmenhaih hoiah kakoi Sithaw ah oh pongah, anih mah na pahnawt o sut mak ai, paro mak ai; nam panawk khaeah a sak ih lokmaihaih to doeh pahnet mak ai.

32 Befråga efter förtiden, som för dig varit hafver, ifrå den dagen då Gud skop menniskona på jordene, ifrå den ena himmelens ända till den andra, om någon tid en sådana stor ting skedd, eller dess like någon tid hörd är;

Sithaw mah long nui ih kaminawk sak tangsuek nathuem hoi kamtong, nangcae om ai nathuem ih atue thungah, van maeto hoi maeto bang khoek to dueng oh; hae baktih kalen hmuen oh vai maw! Hae baktih hmuen kawng na thaih o vai maw?

33 Att något folk hade hört Guds röst talandes utur elden, såsom du hört hafver, och likväl lefver?

Nangcae mah na thaih o moe, na hing o haih baktih toengah, Sithaw mah hmai thung hoiah thuih ih lok thaih vaih kaminawk oh o maw?

34 Eller om Gud försökt hafver att ingå, och taga sig ett folk midt utur eno folke, genom frestelse, genom tecken, genom under, genom strid, och genom mägtiga hand, och genom uträcktan arm, och genom stora syner, såsom Herren edar Gud allt detta med eder gjort hafver, för din ögon uti Egypten?

Na Angraeng Sithaw mah, Izip prae ah nangcae mikhnuk ah sak ih baktih toengah, tanoekhaih, angmathaih, dawnraihaih, misatukhaih, ban thacakhaih, a ban payanghaih, zitthok hmuen hnusakhaih rang hoiah, acaeng kaminawk thung ih acaeng maeto angmah hanah qoih vai maw?

35 Du hafver sett det, på det du skall veta, att Herren är allena Gud, och ingen annan.

Angraeng loe Sithaw ni, tiah na panoek o hanah, hae hmuennawk hae amtuengsak; anih pacoengah kalah Sithaw roe om ai boeh.

36 Af himmelen hafver han låtit dig höra sina röst, att han skulle lära dig; och på jordene hafver han låtit dig se sin stora eld, och utur elden hafver du hört hans ord;

Nangcae thuitaek hanah van hoiah lok a thuih; anih mah long ah kalen parai hmai to amtuengsak moe, hmai thung hoiah thuih ih a lok to na thaih o.

37 Derföre, att han dina fäder älskat, och deras säd efter dem utvalt hafver; och fört dig utur Egypten med sitt ansigte, genom sina stora magt;

Nam saenawk to palung pongah, nihcae ih caanawk to a qoih; a thacakhaih hoiah nangcae hma ah kaminawk to Izip prae thung hoiah a zaeh;

38 På det han skulle för dig fördrifva stor folk, och starkare än du äst, och föra dig derin, och gifva dig deras land till arfvedel, såsom det tillstår i denna dag.

nangcae pongah thacak, pop kaminawk to nangcae hma ah haek, vaihni ih baktih toengah, nihcae ih prae thungah ang kun o sak moe, qawk ang toep o sak.

39 Så skall du nu veta i dag, och lägga det på hjertat, att Herren är en Gud, ofvan i himmelen, och nedre uppå jordene, och ingen annan;

To pongah vaihniah, Angraeng loe van hoi long ah kaom Sithaw ah oh, tiah panoek oh loe, palung thungah poek oh; anih pacoengah kalah Sithaw roe om ai boeh.

40 Att du håller hans rätter och bud, som jag i dag bjuder dig, så varder dig och dinom barnom efter dig väl gåendes, att ditt lif skall länge vara i landena, som Herren din Gud dig gifver evärdeliga.

Nangmacae hoi na caanawk khoksak hoih o moe, na Angraeng Sithaw mah paek ih prae thungah hinglung na sawk o thai hanah, vaihniah kang paek ih a lokpaekhaih hoi a zaehhoih daannawk to pakuem oh, tiah a naa.

41 Då afskiljde Mose tre städer hinsidon Jordan, österut;

To pacoengah Mosi mah Jordan vapui ni angyae bangah, vangpui thumto pahoe pae;

42 Att dit fly skulle ho som sin nästa ihjälsloge med våda, och tillförene icke hade varit hans ovän; den skulle fly in uti en af de städer, på det han måtte blifva vid lif;

kami maeto mah a imtaeng kami to hnukmahaih om ai ah, poek ai pui hoi hum moeng nahaeloe, to ahmuen ah cawnh han oh; anih mah hae vangpuinawk thung ih vangpui maeto ah cawn nahaeloe, anih hinghaih to pathlung pae tih.

43 Bezer i öknene på den slättmarkene ibland de Rubeniter, och Ramoth i Gilead ibland de Gaditer, och Golan i Basan ibland de Manassiter.

To vangpuinawk loe, Reuben kaminawk hanah sak ih praezaek azawn ah kaom Bezer; Gad kaminawk hanah sak ih Gilead ah karom Ramoth; Manasseh kaminawk hanah sak ih Bashan ah kaom Golan vangpuinawk hae ni.

44 Detta är den lag, som Mose Israels barnom föregaf;

Mosi mah hae kaalok hae Israel kaminawk hma ah suek pae;

45 Och detta är vittnesbördet, och bud, och rätter, som Mose sade Israels barnom, då de utur Egypten dragne voro;

Israel kaminawk Izip prae thung hoi angzoh o pacoengah, Mosi mah hae lokcaekhaih hoi zaehhoihaih daannawk hae kaminawk khaeah thuih pae,

46 Hinsidon Jordan uti den dalenom in mot Peors hus, uti Sihons lande, de Amoreers Konungs, som i Hesbon bodde, hvilken Mose och Israels barn slogo, då de utur Egypten komne voro,

Mosi hoi Israel kaminawk loe, Izip prae thung hoi tacawt o pacoengah, Jordan vapui hae bang, Beth-Peor azawn mikhmai kangtong ah kaom Heshbon vangpui ih, Amor siangpahrang Sihon to tuk o;

47 Och togo hans land in; dertill Ogs land, Konungens i Basan, de två Amoreers Konungars, som på hinsidon Jordan voro, österut;

anih ih prae to a lak o pacoengah, Bashan siangpahrang Og ih prae doeh a lak pae o; Jordan ni angyae bangah kaom, Amor siangpahrang hnik doeh a hum o;

48 Ifrån Aroer, hvilken på den bäckens strand vid Arnon ligger, intill berget Sion, det är Hermon;

Arnon vapui taengah kaom, Aroer vangpui hoi kamtong Hermon, tiah kawk ih Sion mae karoek to,

49 Och allt släta landet hinsidon Jordan, österut, allt intill hafvet, på slättene, nedanför berget Pisga.

Jordan ni angyae bang ih azawn ahmuen boih, tuipui taeng boih, Azup-Pishgah vangpui khoek to a lak o.