Holy Bible Aionian Edition® ~ Swedish---Swedish-Bible-1873 ~ Acts Chapter 9

< Apostlagärningarna 9 >

1 Men Saulus hade ännu i sinnet trug och slag emot Herrans Lärjungar; och gick till öfversta Presten;

Saul han Pumapa jûipungei hah en nuom ngei maka, anrêngin that let rang aphuta. Hanchu Ochai Inlalngei kôm a sea.

2 Och han beddes af honom bref till de Synagogor i Damasco, att hvem han finna kunde af denna vägen, män eller qvinnor, dem skulle han föra bundna till Jerusalem.

Damascusa Khuoa Synagog mingei kôma pêk rang lekha a min mizieka, ma khuo han a nuom lam takin sin a thothei tiin an lei rietna rang ani, tukhom Pumapa jûi mi amûn chu nupang mo, pasal mo, a sûra Jerusalema a hongtuong theina rangin.

3 Och vid han var i vägen, och nalkades intill Damascum, då kringsken honom hasteliga ett sken af himmelen.

Hanchu, Saul hah Damascusa a tung rangtôn, inningloi rengin invân renga vârin ajuong êla.

4 Och han föll ned på jordena, och hörde ena röst, sägandes till sig: Saul, Saul, hvi förföljer du mig?

pila ânlet paia, rôl miring a rieta, “Saul, Saul! ithomo ma angtaka dûk mini tho hih?” a tia.

5 Då sade han: Ho äst du, Herre? Sade Herren: Jag är Jesus, den du förföljer; dig är svårt att spjerna emot udden.

Hanchu, Saul han, “Pumapa tumo ni ni?” tiin a rekela. Hanchu, rôl miring han, “Keima Jisua, dûk ni mintong bângpu hah ki ni.”

6 Då skalf han, och bäfvade, och sade: Herre, hvad vill du jag skall göra? Sade Herren till honom: Statt upp, och gack in i staden, och der skall dig varda sagdt, hvad du göra skall.

“Nikhomrese, inthoi inla khopuilien sûnga va senla, mahan ni sintho rang nang lei ril an tih,” a tia.

7 Och de män, som voro i sällskap med honom, stodo förskräckte, hörandes väl röstena, och dock likväl sågo de ingen.

Saul leh munkhata se ngei chu, chong theiloi le a mindona chang riet loiin, an inding chiena, rôl miring hah chu an rieta, aniatachu tute mu mak ngeia.

8 Då stod Saulus upp af jordene, och upplät sin ögon, och kunde dock ingen se; utan de togo honom vid handena, och ledde honom in i Damascum.

Saul hah nuoi renga ânthoia male a mitngei ahong menga, hannirese, tute muthei khâi maka, a kuta an kaia Damascusa khuo tieng an sepuia.

9 Och han var i tre dagar, så att han såg intet, och intet åt, ej heller drack.

Sûnthum dôr chu khoite muthei loi le sâk nêk khom sâk thei loiin a oma.

10 Så var uti Damasco en Lärjunge, benämnd Ananias; till honom sade Herren uti en syn: Anania. Och han sade: Herre, här är jag.

Ma zora han Damascusa khuoa Khristien iempu mi inkhat a riming Ananias a oma. Inlârnân Pumapa a mua, “Ananias!” a tia, Ananias'n, “Pumapa hin ko om,” tiin a thuona.

11 Och Herren sade till honom: Statt upp, och gack in på den gaton, som kallas den Rätta, och sök uti Juda hus en som heter Saulus, af Tarsen; ty si, han beder.

Pumapa han a kôm, “Ananias insiem inla, Lamlien Tûn son va sênla, Judas ina Tarsus mi a riming Sual an ti hah va rok roh, ama'n chubai a tho tit.

12 Och han hafver sett i synen en man, som heter Ananias, inkomma, och lägga handena på sig, att han skulle få sin syn igen.

Male inlârnân mi inkhat a riming Ananias a sea, a mitngei minvâr pe rangin a lu chunga a kutngei minngamin chubaitho pe rangin nang a lei mu zoi,” a tia.

13 Då svarade Ananias: Herre, jag hafver hört af mångom om denna mannen, huru mycket ondt han gjort hafver dinom heligom uti Jerusalem;

Ananias'n, “Pumapa ma miriem han Jerusalema khuo mingei dûk amintong lam mi tamtak ngeiin min rila.

14 Och här hafver han nu magt af de öfversta Presterna, till att binda alla de som åkalla ditt Namn.

Male atûnhin khom Damascusa khuoa nang jûipungei, sûrna rang phalna lekha ochaisingei kôm renga a dôn,” a tia.

15 Då sade Herren till honom: Gack; ty han är mig ett utkoradt redskap, att han skall bära mitt Namn inför Hedningar, och för Konungar, och för Israels barn.

Pumapa han, “va se roh, ama hah ki sinthopu rangin ka thang zoi, hi Jentailngei, Rêngngei le Israel mingei ki riming min riet ranga ki tîr rang ani.

16 Och jag skall visa honom, huru mycket han lida skall för mitt Namns skull.

Keima sikin idôrmo dûk a la tong rang nang la ril ki tih,” a tia.

17 Och Ananias gick åstad, och kom i huset, lade händer på honom, och sade: Saul, käre broder, Herren hafver sändt mig, Jesus, som syntes dig i vägen som du kom, att du skall få din syn igen, och uppfyllas med dem Helga Anda.

Masikin Ananias hah a sea, Saul omna ina a lûta, male Saul chunga a kutngei a minngama “Sungsuok Saul ni mit vâr nôkna rang le Ratha Inthieng sipa no om theina rangin no hongna lampuia na kôma inlârpu Pumapa Jisua'n ni hongtîr ani,” a tia.

18 Och straxt föllo af hans ögon såsom fjäll, och han fick sin syn, och stod upp, och lät döpa sig;

Harenghan, a mitngei renga ngalip angati ajuong tâka, a mitngei ahong vârpe nôka. Hanchu ânthoia baptis a changa;

19 Och tog mat till sig, och förstärkte sig. Och var Saulus med de Lärjungar, som i Damasco voro, i några dagar.

Male bu, an, a nêka a hong har nôk zoi. Saulin sûn tomte Damascusa iempungei kôm oma.

20 Och straxt begynte han i Synagogorna predika Christum, att han var Guds Son.

Synagog taka a lût pata Khrista thurchi a rila, Jisua chu Pathien nâipasal ani tiin a ril phut kelen zoia.

21 Och förundrade sig alle, som honom hörde, och sade: Är icke denne, som i Jerusalem förstörde alla de som åkalla detta Namnet; och hit är kommen deruppå, att han skulle föra dem bundna till öfversta Presterna?

A chongril riet ngei murdi'n asân an kamâm tataka, “Hi mi hih Jerusalema Jisua riming ralam ngei dûk lei mintong ngâipu hah nimak mo? Ha mingei hah khita ochaisingei kôma tuong ranga mahin khom a hong nimak mo?” an tia.

22 Men Saulus förkofrade sig ju mer och mer; och öfvervann de Judar, som bodde i Damasco, bevisandes att denne var Christus.

Hannirese Saul chongril hah ranak a dôn teteta, male Jisua chu Khrista ani tiin a ril minthâr han mi a mene thei oka, Damascus taka aom Judangei khomin makhal thei khâi mak ngei.

23 Efter många dagar gingo Judarna till råds emellan sig, att de skulle dräpa honom.

Sûn tamtak suole chu Saul that rangin Judangei lungvâr an thoa,

24 Men Saulus vardt förvarad om deras försåt; och de vaktade i portarna dag och natt, att de skulle få dräpa honom.

hannirese ama'n an lungvâr tho hah a rieta, that rang bôkin rukul mokot tina sûn le jân an muruonga.

25 Men Lärjungarna togo honom om natten, och släppte honom öfver muren, och läto honom neder uti en korg.

Hannirese a nûkjûingeiin Saul an tuonga, jâna rukul kotvêng renga kok leh makhâiin an musum zoi.

26 När Saulus kom till Jerusalem, böd han till att gifva sig intill Lärjungarna; och de voro alle rädde för honom, icke troendes att han var vorden Lärjunge.

Hanchu Saul hah Jerusalema a sea, ruoisingei inloppui rang a bôka, hannirese anni han ruoisi ani sa ti iem mak ngeia, anrêngin achiin an chia.

27 Men Barnabas tog honom till sig, och hade honom bort till Apostlarna; och förtäljde dem, huru han hade sett Herran i vägen, och att han hade talat med honom; och huru han hade manliga bevist sig, i Jesu Namn, uti Damasco.

Hanchu Barnabas a tuonga tîrtonngei kôm a sepuia. Lampuia Pumapa a mu tie ngei, Pumapa'n a kôma a ti pe ngei, Damascusa taka Jisua riminga hâitaka chong a ril tie ngei an kôm a misîr pe ngeia.

28 Och var han sedan med dem i Jerusalem, gick ut och in, och talade trösteliga i Herrans Jesu Namn;

Male Saul hah an kôm a om zoia, Jerusalem pumpuia hâitakin Pumapa rimingin chong a rila.

29 Och talade och disputerade emot de Greker. Men de sökte efter att dräpa honom.

Greek chong mangin Judangei lâia chong a rila, a makhala, anni rêkin chu that rangin an pûta.

30 Då bröderna det förnummo, fordrade de honom intill Cesareen, och läto honom fara till Tarsum.

Ha chong hah koiindang mingeiin an rietin chu Saul hah Caesarea khuo an tuonga, Tarsus khuoa an tîr pat zoi.

31 Så hade då nu församlingarna frid öfver hela Judeen, och Galileen, och Samarien, och förkofrade sig, vandrandes i Herrans räddhåga, och uppfylldes med den Helga Andas tröst.

Male Judea ram, Galilee ram le Samari ram pumpuia koiindang hah dengtheina an jôk zoia. Pumapa mân thôn an oma, Ratha Inthieng ompuinân an rât uola, an mijôn ahong pung tetet zoia.

32 Så hände sig att, då Petrus vandrade allestäds omkring, kom han ock till de heliga, som bodde i Lydda.

Peter'n muntina a chaia, sûnkhat chu Ludda khuo Pathien mingei omna a juong sea.

33 Der fann han en man, benämnd Eneas, som nu i åtta år legat hade på säng, och han var borttagen.

Mahan mi inkhat a riming Aeneas an ti kum riet phalkhatthi sika jâlmuna jâl a mua.

34 Och Petrus sade till honom: Enea, bote dig Jesus Christus; statt upp, och bädda åt dig sjelfvom; och straxt stod han upp.

Peter'n a kôm han, “Aeneas, Jisua Khrista'n nang a mindam zoi inthoi inla na jâlmun luok roh,” a tia, hanchu harenghan ânthoia.

35 Och honom sågo alle, som bodde i Lydda, och i Sarona, och vordo omvände till Herran.

Ludda le Sharona mi murdi'n ama an mua Pumapa tieng an hong inhei zoi.

36 Men i Joppe var en lärjunginna, benämnd Tabitha; det uttydes Dorcas, det är, en rå; hon var full med goda gerningar, och almosor, som hon gaf.

Joppa khuoa han Jisua lei iem nuvengte inkhat a riming Tabitha a oma. (Greek riming Dorcas, mahi, “sakhi,” tina ani.) Amanu han azora dôn murdi sin sa le inriengngei sannân a lei mang ngâi ani.

37 Så hände sig i de dagar, att hon vardt sjuk, och blef död; och de tvådde henne, och lade henne i salen.

Ma zora han dam maka, a thi zoia, tui an min buola inchunginchuon khâltana an min jâla.

38 Och efter Lydda var icke långt ifrå Joppe, och Lärjungarna hörde att Petrus var der, sände de två män till honom, och bådo, att han ville göra sig det omak och komma till dem.

Ludda khuo hah Joppa khuo kôl ani sikin, iempungeiin Peter Ludda khuoa aom ti an rieta, “Rangâihoitakin inrangralin mi hong pe roh,” tia koi rangin mi inik an tîra.

39 Då stod Petrus upp, och kom till dem. Och då han var kommen, hade de honom in i salen; och kringom honom stodo alla enkor gråtande, och viste honom kjortlar och kläder, som Dorcas hade gjort dem, medan hon var med dem.

Masikin Peter inthoiin anni ngei lehan an sea. A tung leh an inchunginchuon khâltan sûnga an tuonga. Dorcas kôla indingin meithâingei tamtakin an chapa, an kôm aom lâia kâncholingei le puonngei hah a sûi ngei hah Peter an min mua.

40 Då dref Petrus dem alla ut, och föll ned på sin knä, och bad; och vände sig om till kroppen, och sade: Tabitha, statt upp. Då öppnade hon sin ögon; och som hon fick se Petrum, satte hon sig upp igen.

Peter'n anrêngin pêntieng a mojôk ngeia, male Khûkinbilin chubai a thoa, hanchu ruok tieng ânheia, “Tabitha inthoi roh,” a tia. Tabitha hah a hong menga Peter hah a mua, a hong insunga.

41 Och han räckte henne handena, och reste henne upp; och kallade de heliga, och enkorna, och antvardade dem henne lefvandes.

Peter'n a kut a pêka a kaithoia, hanchu iempungei le meithâingei a koia, Tabitha hah aringin a pêk ngei zoi.

42 Och det vardt kunnigt öfver hela Joppe; och månge begynte tro på Herran.

Ma roi hah Joppa khuoa ânthang zita, mi tamtakin Pumapa an hong iem zoi.

43 Så begaf sig, att han blef i många dagar i Joppe, när en som het Simon, som var en lädermakare.

Peter chu sûn tamtak Joppa khuo savun sinngâipu Simon ina ala châma.

Go to > Bookmark / Concordance / Maps / Report Issue