< Apostlagärningarna 8 >

1 Och Saulus hade samtyckt hans död. Men på samma tid vardt en stor förföljelse emot den församling, som var i Jerusalem; och de vordo alle förströdde omkring i Judee land, och i Samarien, förutan Apostlarna.
Male Saul khomin Stephan thi hah apompui sa. Ma nikhuo renga han Jerusalema koiindangngei hah dûk an mintong ngei kelen zoia. Hanchu tîrtonngei telloi iempu adang nâm chu Judea le Samaria ram khuotina chek an inchâi zita.
2 Och någre gudfruktige män skötte Stephanum, och hade stor gråt öfver honom.
Pathien sabei senkhatin Stephan ruok hah an phûma, mulungna takin an châ zoi.
3 Men Saulus tog till att föröda församlingena; gick hit och dit i husen, och drog fram män och qvinnor, och lät sätta dem i fängelse.
Sual chu koiindang minboipai rang bôkin in tina a lûta, iempungei nupang, pasal a kaisuo ngeia intâng ina a khum ngei zoi.
4 Men de som förströdde voro, foro omkring och predikade ordet.
Iempu khuotina chekinchâi ngei hah muntina an sea, thurchisa an ril tira.
5 Och Philippus kom ned uti en stad i Samarien, och predikade för dem om Christo.
Philip chu Samari khopuilien a lûta, an kôm Khrista thurchi a rila.
6 Men folket gåfvo akt uppå hvad Philippus sade; hörandes endrägteliga, och seendes de tecken, som han gjorde;
Mipuingeiin Philip chongril an rieta, sininkhêl a tho ngei an mûn chu a chongril ngei hah asân an rangâia.
7 Ty de orene andar foro ut af mångom, som med dem besatte voro, ropande med höga röst; och månge borttagne och ofärdige vordo helbregda.
Ramkhoringei hah inringtakin in-iekin mi tamtak sûng renga an hong jôka, phalkhatthi le kholra tamtak khom a mindam ngeia.
8 Och i den staden vardt stor glädje.
Ha khuo mingei hah an râisân tataka.
9 Så var der en man, benämnd Simon, som tillförene uti den staden plägade bruka trolldom, och hade förvillt det Samaritiska folket, sägandes sig vara mycket myndigan.
Ma khopui han mi inkhat a riming Simon, dôithei a oma, mi inlal takin an bea, Samari mingei han a dôi hah an kamâm tataka.
10 Till honom höllo sig alle, både små och store, sägande: Denne är Guds kraft, hvilken stor är.
Khopuilien sûnga mi murdi, achîn alienin a chong asân an rangâia, “Hi mi hih Pathien sinthotheina roiinpui an ti hah ani,” an tia.
11 Men de höllo sig derföre till honom, att han i lång tid hade förvillt dem med sin trolldom.
A mitphildôi hah zora sôttak kamâm tataka an lei ti zoi sikin a chong kamâm omtak hah an rangâi ngâia.
12 När de nu trodde Philippo, som predikade om Guds rike, och om Jesu Christi Namn, vordo der både män och qvinnor döpte.
Aniatachu Pathien Rêngram thurchisa le Jisua Khrista riming Philip'n a ril hah an iem le chu nupang, pasalin baptisma an changa.
13 Då trodde ock Simon med, och när han döpt var, höll han sig intill Philippum; och då han såg sådana tecken och krafter ske, förundrade han sig storliga.
Simon khomin a iema; baptisma a chang zoia, Philip kôm han aom bang ngâia, sininkhêl kamâmruoi a sinngei hah a mua kamâm aom sabak a tia.
14 Då nu Apostlarna, som i Jerusalem voro, fingo höra att Samarien hade anammat Guds ord, sände de till dem Petrum och Johannem.
Jerusalema tîrton omngei han Samari khuoa omngei chu Pathien chong an pom zoi tih an rieta Peter le John an kôm an tîra.
15 När de kommo derned, bådo de för dem, att de skulle få den Helga Anda.
Anni hah an tungin chu a iempu thar ngeiin Ratha Inthieng an chang theina rangin chubai an thope ngeia.
16 Ty han var icke än då fallen på någondera; utan de voro allenast döpte i Herrans Jesu Namn.
An lâia tute chunga khom Ratha Inthieng la chum mak; Pumapa Jisua riminga baptisma an chang vai kêng ala ni.
17 Då lade de händer på dem, och de fingo den Helga Anda.
Hanchu Peter le John'n an lu chunga kut an minngama, male Ratha Inthieng an chang zoi.
18 När Simon såg, att den Helge Ande gafs dermed, att Apostlarna lade händer på dem, böd han dem penningar,
Tîrtonngei han iempungei chunga kut an min ngamin Ratha Inthieng pêk an ni ti, Simon han amûn chu, Peter le John hah sum a pêk ngeia,
19 Sägandes: Gifver ock mig den magten, att hvem som helst jag lägger händer uppå, han får den Helga Anda.
“Hi anga sinthotheina hi mi pêk roi, tu chunga khom ku kut ki minngamna chita Ratha Inthieng an chang theina rangin,” a tia.
20 Då sade Petrus till honom: Det du fördömd vorde med dina penningar; efter du menar, att Guds gåfva kan fås för penningar.
Hannisenla, Peter'n a kôm han, “Nangma le nu sum hih meidîla se rese, Pathien manboipêk suma rochôk rang no bôk sikin!
21 Du hafver hvarken del eller lott i detta ordet; ty ditt hjerta är icke rätt för Gudi.
Kin sinna hin kopna le rangtum dôn mak che, nu mulungrîl Pathien mitmûn adikloi sikin.
22 Derföre bättra dig af denna dine ondsko, och bed Gud, att dig dins hjertas tankar måga förlåtna varda;
Masikin, hih no bôkna saloi renga hi insîr inla Pumapa kôm invûi roh, ni mindon hih nang ala ngâidam theina rangin.
23 Ty jag ser, att du äst full med bitter galla, och bebunden i vrånghet.
Mulungrîl bôkna khâtak ne pêla, sietnân nang a khitrap iti nang ki riet,” a tia.
24 Då svarade Simon, och sade: Beder I Herran för mig, att mig intet öfvergår af det I saden.
Simon'n Peter le John kôm, “Nin ti ngei hi inkhat luo ku chunga atung loina rangin nangnin rangâihoitak Pumapa kôm chubai mi thope roi,” a tia.
25 Och sedan de hade betygat, och talat Herrans ord, vände de om igen åt Jerusalem; och predikade Evangelium i många städer i Samarien.
Peter le John'n an thurchi le Pumapa thurchi an misîr zoiin chu Jerusalema an kîr nôka, lampuia Samari rama khuo tamtaka Thurchi Sa an misîra.
26 Men Herrans Ängel talade till Philippum, och sade: Statt upp, och gack söderut, den vägen, som löper nederåt ifrå Jerusalem, till Gaza, som öde är.
Pumapa tîr vântîrtonin Philip hah a chongpuia, “Inthok inla, Jerusalem renga Gaza panna lampuia saktieng ramchâr pielna han se roh,” a tia. (Atûn hin chu hi lampui hih mang nikhâi mak.)
27 Så stod han upp, och gick. Och si, en Ethiopisk man, en kamererare, och väldig när Drottning Candaces uti Ethiopien, hvilken hon hade satt öfver alla sina håfvor; han var kommen till Jerusalem, der att tillbedja;
Masikin Philip ânthoka a sea. Ethopia rama mi inkhat an Rêngnu nuoia sinpêl milien inlaltak a sum murdi enkolpu, Jerusalema Pathien chubaimûk rangin a sea. A kîr nôk tieng chu tali chunga chuongin dêipu Isaiah lekhabu a porea.
28 Och for hem igen, satt på sin vagn, och las den Propheten Esaias.
29 Då sade Anden till Philippus: Gack fram, och gif dig intill denna vagnen.
Ratha'n Philip kôm, “Tali so va pan inla vanâi roh,” a tia.
30 Då lopp Philippus fram, och hörde honom läsa Propheten Esaias, och sade: Förstår du ock hvad du läs?
Hanchu Philip a tâna, dêipu Isaiah lekhabu a pore hah a rieta, no pore hah ni rietthei mo? tiin a rekela.
31 Då sade han: Huru skulle jag förståt, utan mig någor vistet? Och bad Philippus, att han skulle uppstiga, och sitta när sig.
“Ama'n tutên mi rilminthâr pe loiin i angin mo ki riet thei ranga?” tiin a thuona. Hanchu Philip ha tali chunga a kala a kôla insungpui rangin a koia.
32 Och det han las i Skriftene var detta: Såsom ett får vardt han ledder till att slagtas, och såsom ett lamb är tyst för honom, som klipper det, så hafver han icke öppnat sin mun.
Pathien lekhabu a pore hah ma hi ani: “Belri that rang angin belri angin ama hah an tuonga, Belrite a mul eplâitak khomin a dâirek angin, Chongbai khat luo ti maka.
33 I hans förnedring är hans dom borttagen; men ho kan uttala hans lifslängd? Ty hans lif är borttaget af jordene.
Ântem lâiin a roijêkna hah lâkpe'n a oma. A richisuonpârngei thurchi tûn mo ril ta nih, Rammuol renga a ringna ahek zoi sikin,” ti hi.
34 Då svarade kamereraren Philippo, och sade: Jag beder dig, om hvem hafver Propheten detta sagt, om sig, eller om någon annan?
Milien han Philip kôm han, “Ni ril ta, dêipu hin tu thurchi mo a misîr? Ama thurchi mo, midang thurchi mo?” tiin a rekela.
35 Då öppnade Philippus sin mun, och begynte af denna Skriftene predika Evangelium för honom om Jesu.
Hanchu Philip'n, hi Pathien lekhabua phutin Jisua Khrista Thurchi sa a rila.
36 Och vid de foro framåt vägen, kommo de till ett vatten; och kamereraren sade: Si, vattnet; hvad hindrar, att jag icke döpes?
An sea suk an chumin chu, tui omna an tunga, milien han “mahin tui aom, baptis ka chang loina rangin imo mikhap?” a tia.
37 Då sade Philippus: Om du tror af allt hjerta, så må det väl ske. Han svarade, och sade: Jag tror Jesum Christum vara Guds Son.
Philip'n a kôm, “Nu mulungrîl murdi'n ni iemin chu na chang thei,” a tia. Ama han, “Ki iem,” Jisua Khrista chu Pathien nâi ani ti ki iem, tiin a thuona.
38 Och han lät hålla vagnen; och de stego ned i vattnet, både Philippus och kamereraren; och han döpte honom.
Hanchu, tali ha an min ngama, an chuma Philip le milien hah tuia an juong sea. Philip'n Ethopia milien hah baptis a min changa.
39 Och när de gingo upp utu vattnet, tog Herrans Ande Philippum bort, och kamereraren såg honom intet sedan; utan for sin väg, och var glad.
Tui renga an hong jôka, Pumapa Ratha Inthiengin Philip hah a lâk min manga, ama hah mu khâi maka, hankhom râisântakin a in tieng a sea.
40 Och Philippus vardt funnen i Azot; och vandrade omkring, och predikade Evangelium i alla städer, tilldess han kom till Cesarea.
Philip chu mingeiin Azotus khuoa an mu nôka, hanchu a sea, Caesarea khuo a tung mâka chu khopui murdia Thurchi Sa a misîr tira.

< Apostlagärningarna 8 >