1 Korinthierbrevet 4
1 Der skall man hålla oss fore, att vi äre Christi tjenare, och skaffare till Guds hemlighet.
Nonuno ngonua Kristo gv pakbu gubv mvngrung tvka, ngonua Pwknvyarnv gv arwng gv jvjv rungnv vvsi pvvnam a kaayataya dubv jipvkunv.
2 Nu söker man intet ibland skaftarena annat, än att de finnas måga trogne.
Pakbu gvlokv akin go dinchiyachok namv, hv ninyigv Ahtu a mvngjwng kodubv rirungnamv.
3 Men mig är det en ringa ting, att jag varder dömd af eder, eller af mennisklig dag; dömer jag mig icke heller sjelf.
Vjak nonu nga tanyi adwn amar lokv vmalo jwngkadaka la rijeka ngogvbv um oguguka mvngse kaayama. Ngo atubongvka jwngkadaka suma dunv.
4 Jag vet intet med mig; dock derutinnan är jag icke rättfärdigad, men Herren är den mig dömer.
Ngoogv mvngnam mv abwkdo, vbvritola hv ngo alvrungpv nvgo vla kaatam dubv rilama. Nga jwngkadaka jibuv Ahtu akin mwng.
5 Derföre dömer icke förr än tid är, så länge att Herren kommer, hvilken ock skall låta komma det i ljuset, som i mörkrena fördoldt är, och uppenbara hjertans anslag; och då varder hvarjom och enom pris af Gudi.
Vkvlvgabv nonuno dw ngv aatv madvbv, yvvnyika jwngkadaka mabvka. Ahtu gv aama dvdvlobv ataranya jwngkadaka nama kaya rungla ka; nw nyi vdwgv mvngrum ara lo alvmabv mvngnam vdwa okv kanv arwng gv vvsi nama lounglo naalin jila chimpakaapa moreku. Vbvrikunamv nyichar mvnwngngv hartv paase nga Pwknvyarnv gvlo naarwk sireku.
6 Men detta hafver jag, käre bröder, uttydt på mig, och på Apollos, för edra skull, att I af oss lära måtten, att ingen hålle mer af sig, än som nu skrifvet är; på det I icke högmodens emot hvarannan för någors mans skull.
Ngoogv achiboru vdwa, ngo nonugv lvgabv, ngo atuv ogugo lvkpvdw ho ham chimu dubv mvngla Apollos nyila okv ngo atuv minchisinvla minjidunv vkvlvgavbolo nonu so gv “pvbv gv mingkulo alvbv tvvlarilaka,” vnam si ogu gudw um chindubv. Vbvrikunamv nonuno akonyi hartv gvri, akonyi miya kaaya madubv.
7 Ty ho framsätter dig? Eller hvad hafver du, det du icke undfått hafver? Hafver du det undfått, hvi berömmer du dig då, lika som du det icke undfått hade?
Nonua kvvbi vdwa kaiyadubv mvnv ngv yvvla? Pwknvyarnv nonua ogumvnwngnga jima pvnvre? Vbvrikunamv, alvdo, nonuno ogubv um amin jimanam gubv kaibv goola nyudubv?
8 I ären nu mätte, I ären nu rike vordne, I regneren utan oss; och gåfve Gud att I regneraden, på det vi ock måtte regnera med eder.
Nonunogv dinchinam ogu mvnwngngv doopv kunvre? Nonuno nyitv ropv kunvre? Nonuno dvbv bv ripv kunv gubvre, ngonu vbv riku majeka? Alvdo, ngo nonu mvnwngnga dvbv bv risego vla mvngdunv, ogulvgavbolo ngonu dvbv bv nonua svngbam kunam lvgabv.
9 Men mig tycker, att Gud hafver utgifvit oss Apostlar för de aldraringasta, såsom de der dödenom äro ämnade; ty vi äre vordne ett vidunder verldene, och Änglomen, och menniskomen.
Ngoogv mvngnam mv Pwknvyarnv ngonu Apostol dvdv nga, nyi vdwa miya kaayala nyi mvnwng gv, nyido gindung vdwgv mooku mvnwng okv nyia nyi vdwgv kaagialo mvki tvvnam aingbv ngonua koching yachok kolo jidu.
10 Vi äre dårar, för Christi skull, men I ären kloke i Christo; vi svage, I starke; I härliga, vi föraktade.
Kristo gv lvgabv ngonuv pvcha rianv; vbvritola nonuv Kristonyi lvkobv rilaku nonu chinvpanv vku! Ngonu ala kaakumanv, vbvritola nonuno ator kunvngv! Ngonuv miyakaya kunam mv, vbvritola nonuno mvngdv kunam mv!
11 Allt intill denna tid lide vi både hunger och törst, och äro nakne, och varde kindpustade, och hafve intet visst hemman;
Vjak lodv gubv ngonu achialvbv tvngnwng okv kano dvdu; ngonu vji a ainapin dubv koola ridvdu; ngonua dvngto; ngonu mooku gunv lokv mooku gunv lobv ngakar dvdu;
12 Och arbetom, verkande med våra egna händer. Då vi blifve bannade, välsigne vi; då vi blifve förföljde, lide vi.
Ngonu raaibv kudungkua riku lokv yaagam polo dunv. Vdwlo nyi v ngonua beedudw ngonu bunua bokta lwkyi lakv vya dunv, vdwlo ngonua mvdwkmvku tokudw ngonu saktv toku.
13 Då vi blifve hädde, bedjes vi före; såsom verldenes afskrap äre vi vordne, hvars mans afhugg, till denna dag.
Vdwlo ngonua nyarjikao pvkudw ngonu bunua alvnv gaam mirwk yatoku. Silu gubv jeka ngonua nyiamooku gv nayanaka aing gubv mvdo; Siching gv darwkmanv gubvku.
14 Detta skrifver jag icke fördenskull, att jag vill skämma eder; men jag förmanar eder, såsom min kära barn.
Ngo nonua hinying modubv lvkma dunv. Ngo nonua anvabuv kuu vdwa oguaingbv ridur dudw vkv aingbv ngo nonua tamsarkinu yadunv.
15 Ty om I än haden tiotusend tuktomästare i Christo, så hafven I dock icke många fäder; jag hafver födt eder i Christo Jesu, genom Evangelium.
Kristan singdung lo nonua kaayataya jinv hejar vring lare vbvrijvka nonugv abuv akin mvngdunv, vbvritola ngo nonugv Jisu Kristonyi akin gubv rinam singdung lo Alvnv Yunying nga gvlwk jila nonugv abu bv ridu,
16 Derföre förmanar jag eder: Varer mine efterföljare.
okv ngo nonua ngo aingbv risego vla mvngdunv.
17 För samma saks skull hafver jag sändt till eder Timotheum, hvilken är min käre son, och trogen i Herranom; att han skall draga eder till minnes mina vägar, som äro i Christo, såsom jag allestäds och i alla församling lärer.
Vkvlvgalo ngo Timotinyi nonu gvlo vngmu dunv, nw ngoogv kristan singdung lo kuunyilo gubv ridunv. Nw nonua ngoogv Jisu Kristonyi lvkobv rila anw bv singnam nga, okv ngoogv mooku mvnwng gv gvrja dvdvlo japgo jiku nama minpa jire.
18 Somlige af eder äro så uppblåste, lika som jag icke skulle komma till eder.
Nonu megonv goonyadu ngo nonugv hoka lvkodv nonua kaalwkbv aaku mari vla.
19 Men jag vill innan en kort tid komma, om Herren vill; och då skall jag röna, icke deras ord, som så uppblåste äro, utan kraft.
Ahtu mvnggi bolo, ogubvrijeka, ngo nonu gvlo baapubv aareku, okv bunugv minku lokvma, ngo atubongv so gv goonv nyi vdwgv jwkrw a kaapa sureku.
20 Ty Guds rike står icke i ordom, utan i kraft.
Ogulvgavbolo Pwknvyarnv gv Karv ngv gaam minku lokvma vbvritola jwkrw lokv ngv.
21 Hvad viljen I? Skall jag komma med ris till eder, eller med kärlek och saktmodigom anda?
Ogolo anga nonu alvyabv mvngpv? Ngo nonu gvlo oso ngv svnyak padubv aadu bri ma Dow lokv nyaknyi kochi bv rila aadu bri?
