1 Korinthierbrevet 11
1 Varer mine efterföljare, såsom ock jag Christi.
Be imitators of me, as I am of Christ.
2 Käre bröder, jag prisar eder, att I tänken på mig i all stycke, och hållen det sätt, som jag eder föresatt hafver.
Now I praise you, brothers, because you remember me in everything and hold fast to the teachings that have been handed down, just as I delivered them to you.
3 Så vill jag, att I veta skolen, att Christus är hvars och ens mans hufvud; men mannen är qvinnones hufvud; men Gud är Christi hufvud.
But I want you to know that the head of every man is Christ, and the head of woman is man, and the head of Christ is God.
4 Hvar och en man, som beder, eller propheterar, och hafver något på hufvudet, han skämmer sitt hufvud.
Every man who prays or prophesies with his head veiled disgraces his head,
5 Men en qvinna, som beder eller propheterar med ohöljdt hufvud, hon skämmer sitt hufvud; ty det vore icke annars, än som hon vore rakad.
and every woman who prays or prophesies with her head unveiled disgraces her head, for it is one and the same as having her head shaved.
6 Vill hon icke hölja sig, så skare ock håret med af; nu, efter det står illa att henne är håret afskoret, eller afrakadt, så hölje sig.
If a woman will not veil herself, she should cut off her hair. But if it is disgraceful for a woman to cut off her hair or shave her head, she should wear a veil.
7 Men mannen skall icke hölja sitt hufvud; ty han är Guds beläte och ära; men qvinnan är mansens ära.
For a man ought not to have his head veiled, since he is the image and glory of God, but woman is the glory of man.
8 Ty mannen är icke af qvinnone; utan qvinnan af mannenom.
For man did not come from woman, but woman from man.
9 Och mannen är icke skapad för qvinnones skull; utan qvinnan för mansens skull.
Neither was man created for the sake of woman, but woman for the sake of man.
10 Derföre skall qvinnan hafva ena magt på hufvudet, för Änglarnas skull.
That is why a woman ought to have a symbol of authority on her head, because of the angels.
11 Dock är hvarken mannen utan qvinnone, eller qvinnan utan mannen, i Herranom.
Nevertheless, in the Lord neither is man independent of woman nor woman independent of man.
12 Ty såsom qvinnan är af mannenom, så är ock mannen genom qvinnona; men alltsammans af Gudi.
For just as woman came from man, so also man is born of woman, but all things come from God.
13 Dömer vid eder sjelfva, om det är dägeligit, att en qvinna beder Gud ohöljd?
Judge for yourselves: Is it proper for a woman to pray to God with her head unveiled?
14 Eller lärer icke naturen eder det, att enom man är vanheder, om han hafver långt hår;
Does not even nature itself teach you that if a man has long hair it is a disgrace to him,
15 Men qvinnone är ära, att hon hafver långt hår? Håret är henne gifvet till att skyla sig med.
but if a woman has long hair it is her glory? For her long hair is given for a covering.
16 Är det ock någor ibland eder, den i detta ärendet enträten är, han vete, att vi hafve icke den seden; och icke Guds församlingar heller.
But if anyone is inclined to be contentious, we have no such custom, and neither do the churches of God.
17 Men detta måste jag befalla: Jag kan icke prisa, att I tillhopakommen, icke till förbättring, utan till förvärring.
Now in giving the following instructions, I do not praise you, since you come together not for the better, but for the worse.
18 I förstone, när I kommen tillhopa i församlingene, hörer jag att ibland eder är skiljaktighet; det jag ock väl endels tror.
For in the first place, I hear that there are divisions among you when you come together as a church, and in some part I believe it.
19 Ty ibland eder måste ju vara parti, på det de rättsinnige skola varda uppenbare ibland eder.
For there must be factions among you to show which of you are approved.
20 När I nu tillhopakommen, så håller man då icke Herrans Nattvard.
Now when you come together, it is not to eat the Lord's supper.
21 Ty då man skall hålla nattvard, tager hvar och en sin egen nattvard framföre åt; och den ene hungrar, den andre är drucken.
For when you eat, some of you eat your own supper without waiting for others. So one person is hungry while another gets drunk.
22 Hafven I nu icke hus, der I uti äta eller dricka mågen? Eller förakten I Guds församling, och skämmen dem som intet hafva? Hvad skall jag säga eder? Skall jag prisa eder? Häruti prisar jag eder intet.
What! Do you not have houses for eating and drinking? Or do you despise the church of God and put to shame those who do not have anything? What should I say to you? Should I praise you for this? I do not praise you.
23 Ty jag hafver undfått af Herranom, det jag ock eder gifvit hafver: ty Herren Jesus, i den natten, då han förrådder vardt, tog han brödet;
For I received from the Lord what I also delivered to you, that the Lord Jesus on the night in which he was betrayed took bread,
24 Tackade, bröt det, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen, som för eder brytes; detta görer till min åminnelse.
and when he had given thanks, he broke it and said, “Take and eat this bread; this is my body, which is broken for you. Do this in remembrance of me.”
25 Sammalunda ock kalken, efter nattvarden, och sade: Denne kalk är det nya Testamentet i minom blod; detta görer, så ofta I dricken, till min åminnelse.
In the same way, he also took the cup after supper, saying, “This cup is the new covenant in my blood. Do this, as often as you drink it, in remembrance of me.”
26 Ty så ofta I äten af detta bröd, och dricken af denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, tilldess han kommer.
For as often as you eat this bread and drink this cup, you proclaim the Lord's death until he comes.
27 Hvilken nu ovärdeliga äter af detta bröd, eller dricker af Herrans kalk, han blifver saker på Herrans lekamen och blod.
So then, whoever eats this bread or drinks the cup of the Lord in a manner unworthy of the Lord will be guilty of the body and blood of the Lord.
28 Men pröfve menniskan sig sjelfva, och äte så af det brödet, och dricke af den kalken.
So a person should examine himself before he eats of the bread and drinks of the cup.
29 Ty den ovärdeliga äter och dricker, han äter och dricker sig sjelfvom domen, icke åtskiljandes Herrans lekamen.
For he who eats and drinks in an unworthy manner eats and drinks judgment on himself, since he shows no regard for the body of the Lord.
30 Derföre äro ock månge svage och kranke ibland eder, och en stor del sofva.
That is why many among you are weak and sick, and a considerable number have fallen asleep.
31 Ty om vi sjelfve dömde oss, så vorde vi icke dömde.
If we would evaluate ourselves, we would not be judged.
32 Men då vi dömde varde, så varde vi näpste af Herranom; på det vi icke med verldene skole fördömde varda.
But when we are judged by the Lord, we are disciplined so that we will not be condemned with the world.
33 Derföre, mine käre bröder, när I tillhopakommen till att äta, så bide den ene den andra.
So then, my brothers, when you come together to eat, wait for one another.
34 Men hungrar någor, han äte hemma; på det I icke tillhopakommen till fördömelse. Det andra vill jag skicka, när jag kommer.
If anyone is hungry, he should eat at home, so that when you come together it will not result in condemnation. I will set the remaining matters in order when I come.
