1 Korinthierbrevet 10

1 Käre bröder, jag vill icke dölja för eder, att våre fäder voro alle under skyn, alle gingo de genom hafvet;

Now I do not want you to be unaware, brothers, that our fathers were all under the cloud, and all passed through the sea,

2 Och alle vordo de under Mose döpte, i skynom, och i hafvet.

and all were baptized into Moses in the cloud and in the sea,

3 Och hafva alle enahanda andelig mat ätit;

and all ate the same spiritual food,

4 Och alle enahanda andelig dryck druckit; ty de drucko af den andeliga klippan, som dem medföljde; hvilken klippa var Christus.

and all drank the same spiritual drink. For they were drinking from the spiritual rock that followed them, and that rock was Christ.

5 Men månge af dem voro icke Gudi behagelige; ty de vordo nederslagne i öknene.

Nevertheless, God was not pleased with most of them, for their bodies were scattered in the wilderness.

6 Men detta är oss skedt till exempel; att vi icke skole hafva begärelse till det ondt är, såsom de begärelse hade.

Now these things happened as examples for us, so that we would not crave evil things as they did.

7 Varer icke heller afgudadyrkare, såsom somliga af dem, som skrifvet är: Folket satte sig ned att äta och dricka, och stodo upp till att leka.

So do not be idolaters, as some of them were; as it is written, “The people sat down to eat and drink, and rose up to play.”

8 Låter oss icke heller drifva horeri, såsom somlige af dem besmittade sig med horeri; och föllo på en dag tre och tjugu tusend.

We must not commit fornication as some of them did, and in a single day twenty-three thousand of them died.

9 Låter oss ock icke fresta Christum, såsom somlige af dem frestade honom; och vordo dräpne af ormar.

We must not put Christ to the test, as some of them did and were killed by serpents.

10 Knorrer ock icke, såsom somlige af dem knorrade; och vordo dräpne af förderfvarenom.

And do not grumble as some of them did and were killed by the destroyer.

11 Allt sådant verderfors dem till ett exempel; men det är oss skrifvet till en förvarning, på hvilka verldenes ände kommen är. (aiōn g165)

Now all these things happened to them as examples, and they were written down for our instruction, upon whom the end of the ages has come. (aiōn g165)

12 Derföre, den som låter sig tycka han står, han se till, att han icke faller.

Therefore whoever thinks he stands must be careful not to fall.

13 Eder hafver ingen frestelse ännu påkommit, utan den mennisklig är; men Gud är trofast, som icke låter eder frestas öfver edra förmågo; utan gör med frestelsen en utgång, så att I kunnen dragat.

No temptation has overtaken you except what is common to man. God is faithful; he will not allow you to be tempted beyond what you can bear, but with the temptation he will also provide the way out so that you can endure it.

14 Derföre, mine käreste, flyr ifrån afgudadyrkan.

Therefore, my beloved friends, flee from idolatry.

15 Jag talar såsom med förståndigom; betrakter I hvad jag säger:

I am speaking as I would to sensible people; judge for yourselves what I am saying.

16 Välsignelsens kalk, den vi välsigne, är icke han Christi blods delaktighet? Det brödet, som vi bryte, är icke det Christi lekamens delaktighet?

Is not the cup of blessing that we bless the communion of the blood of Christ? Is not the bread that we break the communion of the body of Christ?

17 Ty det är ett bröd; så äre vi månge en lekamen, efter vi alle af eno bröde delaktige äre.

Because we, who are many, are one bread and one body; for we all partake of the one bread.

18 Ser på Israel efter köttet; de som äta offren, äro de icke delaktige af altaret?

Consider those who belong to Israel according to the flesh: Are they not united by eating the sacrifices of the altar?

19 Hvad skall jag då säga: Är afguden något? Eller är det något, som afgudom offras? Nej.

What am I saying then? That an idol is anything, or that food sacrificed to an idol is anything?

20 Men det säger jag, att hvad Hedningarna offra, det offra de djeflom, och icke Gudi. Nu vill jag icke, att I skolen delaktige varda med djeflomen.

No, I am saying that what the pagans sacrifice, they sacrifice to demons and not to God. I do not want you to be participants with demons.

21 I kunnen icke dricka Herrans kalk, och djeflarnas kalk. I kunnen icke delaktige vara af Herrans bord, och djeflarnas bord.

You cannot drink both the cup of the Lord and the cup of demons. You cannot share in both the table of the Lord and the table of demons.

22 Eller vilje vi reta Herran? Månn vi vara starkare än han?

Or are we trying to provoke the Lord to jealousy? Are we stronger than he is?

23 Jag hafver magt till allt, men det kommer icke allt till förbättring.

“All things are lawful for me,” but not all things are beneficial. “All things are lawful for me,” but not all things edify.

24 Ingen söke sitt, utan annars bästa.

No one should seek his own good, but each person should seek the good of others.

25 Allt det falt är i köttboden, det äter, och fråger intet derefter för samvetets skull;

Eat whatever is sold in the meat market, questioning nothing for the sake of conscience,

26 Ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

for “the earth is the Lord's and the fullness thereof.”

27 När nu en otrogen bjuder eder till gäst, och I viljen gå till honom, så äter allt det eder förelägges, och fråger intet derefter för samvetets skull.

If one of the unbelievers invites you to dinner and you want to go, eat whatever is set before you, questioning nothing for the sake of conscience.

28 Men om då någor säger till eder: Detta är offradt afgudom, så äter icke, för hans skull som det underviste, och för samvetets skull; ty jorden är Herrans, och allt det derpå är.

But if someone says to you, “This meat was sacrificed to an idol,” do not eat it, for the sake of the one who informed you and for the sake of conscience; for “the earth is the Lord's and the fullness thereof.”

29 Samvetet, säger jag; icke ditt, utan dens andras; ty hvarföre skulle jag låta döma mina frihet af ens annars samvet?

But when I say “conscience,” I am not speaking about yoʋr own conscience, but the other person's conscience. For why is my freedom judged by another's conscience?

30 Ty om jag äter deraf med tacksägelse, hvi skulle jag då lastad varda för det jag tackar före?

If I partake with thankfulness, why should I be criticized because of something for which I give thanks?

31 Hvad I nu äten eller dricken, eller hvad I gören, så gören allt Gudi till äro.

So whether you eat or drink or do anything, do it all for the glory of God.

32 Varer sådane, att I ingen förargen, hvarken Juda, eller Grek, eller Guds församling;

Give no offense to Jews or Greeks or the church of God,

33 Såsom ock jag i all ting är allom till vilja, icke sökandes min, utan mångs mans nytto, att de måga varda salige.

just as I also try to please everyone in everything I do, not seeking my own benefit, but the benefit of many, so that they may be saved.