< Proverbios 8 >
1 ¿No está la sabiduría clamando, y la voz de la inteligencia sonando?
Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?
2 En la parte superior de las autopistas, en la intersección de las carreteras, ella toma su lugar;
Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;
3 Cuando los caminos entran a la ciudad, se hace oír su grito, en las puertas su voz es fuerte:
Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;
4 A ustedes les llamo, oh hombres; mi voz llegue a los hijos de los hombres.
O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.
5 Conviértanse en expertos en la razón, ¡oh, simples! ustedes tontos, tomen el entrenamiento de corazón.
Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.
6 Escuchen, porque mis palabras son verdaderas, y mis labios están abiertos para dar a conocer lo recto.
Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.
7 Porque la buena fe sale de mi boca, y los labios falsos me repugnan.
Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.
8 Todas las palabras de mi boca son justicia; no hay nada falso o retorcido en ellas.
All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;
9 Todas ellas son verdad a cuya mente está despierta, y directas para aquellos que obtienen conocimiento.
De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.
10 Toma mi enseñanza, y no plata; obtén conocimiento en lugar del mejor oro.
Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.
11 Porque la sabiduría es mejor que las joyas, y todas las cosas que se desean no son nada en comparación con ella.
Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.
12 Yo, la sabiduría, he convertido la conducta sabia en mi pariente cercano; Me ven como el amigo especial de los propósitos sabios.
Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.
13 El temor del Señor se ve al odiar el mal: el orgullo, una alta opinión de uno mismo, el mal camino y la falsa lengua, me son desagradables.
Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.
14 El diseño inteligente y el buen sentido son míos; la razón y la fuerza son mías.
Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;
15 A través de mí los reyes tienen su poder, y los gobernantes dan las decisiones correctas.
Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.
16 A través de mí, los jefes tienen autoridad, y los nobles juzgan en justicia.
Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.
17 Los que me han dado su amor son amados por mí, y aquellos que me buscan con cuidado me hallarán.
Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.
18 La riqueza y el honor están en mis manos, incluso la riqueza sin igual y la justicia.
Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.
19 Mejor es mi fruto que el oro, que el mejor oro; y mi aumento es más deseado que la plata.
Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.
20 En el camino de la justicia voy, en el camino de los juicios justos,
Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;
21 pues daré a los que me aman riquezas por su herencia, haciendo llenas sus tiendas.
Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.
22 El Señor me hizo el comienzo de su camino, la primera de sus obras en el pasado.
Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.
23 Desde los días eternos, me fue dado mi lugar, desde el nacimiento de los tiempos, antes que la tierra fuese.
Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.
24 Cuando no había fondo, me dieron a luz, cuando no había fuentes que fluyeran con agua.
Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.
25 Antes que pusiera los montes en su lugar, antes de que nacieran las colinas,
Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.
26 cuando no había hecho la tierra, ni los campos, ni el polvo del mundo.
Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.
27 Cuando preparó los cielos, yo estaba allí: cuando puso un arco sobre la faz del abismo:
Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;
28 Cuando hizo fuertes los cielos arriba: cuando las fuentes del abismo se fijaron:
Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;
29 Cuando puso un límite al mar, para que las aguas no vayan en contra de su palabra: cuando puso en posición las bases de la tierra:
Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;
30 Entonces yo estaba a su lado, como un maestro de obras; y yo era su deleite día tras día, tocando delante de él en todo el tiempo;
Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;
31 Jugando en su tierra; y mi deleite fue con los hijos de los hombres.
Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.
32 Escúchenme, hijos míos, porque son felices los que guardan mis caminos.
Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.
33 Tomen ustedes mi enseñanza y háganse sabio; no la dejen ir.
Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.
34 Bienaventurado el hombre que me presta atención, mirando a mis puertas día tras día, manteniendo su lugar junto a las columnas de mi casa.
Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.
35 Porque él que me recibe, obtiene vida, y la gracia del Señor vendrá a él.
Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.
36 Pero él que se aparta de mí, hace mal a su alma: todos mis enemigos están enamorados de la muerte.
Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.