Proverbios 8

1 ¿No clama la sabiduría, Y el entendimiento hace oír su voz?

Ropar icke visheten, och klokheten låter sig höra?

2 En las cimas de las alturas junto al camino, En las encrucijadas de los senderos, allí está ella.

Uppenbara på vägen, och på stråtene står hon;

3 Junto a las puertas, en la entrada de la ciudad, En el acceso a las puertas, ella da voces:

Vid stadsportarna, der man ingår, ropar hon;

4 ¡Oh hombres, a ustedes clamo! Mi voz se dirige a los hijos de los hombres.

O! I män, jag ropar till eder; och ropar till folket.

5 Oh simples, aprendan prudencia. Y ustedes, insensatos, dispongan su corazón.

Akter, I oförnuftige, uppå vishet, och I dårar, lägger det på hjertat.

6 Escuchen, porque diré cosas excelentes, Y abriré mis labios para cosas rectas.

Hörer, ty jag vill tala det märkeligit är, och lära det rätt är.

7 Mi boca pronunciará verdad. La maldad es repugnancia para mis labios.

Ty min mun skall tala sanningen, och mina läppar skola hata det ogudaktigt är.

8 Todas las palabras de mi boca son con justicia. En ellas nada hay torcido o perverso.

All mins muns tal är rätt; der är intet vrångt eller falskt inne;

9 Son claras para el que entiende Y rectas para los que hallan el conocimiento.

De äro all klar dem som förstå dem, och rätt dem som vilja anamma dem.

10 Reciban mi enseñanza y no plata, Conocimiento, mejor que oro fino.

Tager vid min tuktan heldre än silfver, och akter lärdom högre än kosteligit guld.

11 Pues mejor es la sabiduría que las perlas. Nada de lo que desees podrá compararse con ella.

Ty vishet är bättre än perlor, och allt det man önska må, kan intet liknas henne.

12 Yo, la sabiduría, moro con la prudencia, Y descubro el conocimiento y la discreción.

Jag, vishet, bor när klokhetene, och jag kan gifva god råd.

13 El temor a Yavé es aborrecer el mal. Aborrezco la soberbia, la arrogancia, el mal camino y la boca perversa.

Herrans fruktan hatar det arga, högfärd, högmod och ondan väg; och jag kan icke lida en vrångan mun.

14 Mío es el consejo y la eficiente sabiduría. Mía es la inteligencia y mía la valentía.

Mitt är både råd och dåd; jag hafver förstånd och magt;

15 Por mí reinan los reyes, Y los magistrados administran justicia.

Genom mig regera Konungarna, och rådherrarna stadga rätthet.

16 Por mí gobiernan los príncipes Y los nobles que juzgan la tierra.

Genom mig råda Förstarna, regenter och alle domare på jordene.

17 Yo amo a los que me aman. Me hallan los que temprano me buscan.

Jag älskar dem som mig älska; och de som mig bittida söka, de finna mig.

18 Las riquezas y la honra están conmigo, Riquezas y justicia perdurables.

Rikedom och ära är när mig, varaktigt gods och rättfärdighet.

19 Mi fruto es mejor que el oro, Aun que el oro puro, Y mi ganancia mejor que la plata escogida.

Min frukt är bättre än guld och fint guld, och min tilldrägt bättre än utkoradt silfver.

20 Yo ando por camino de justicia, Por los senderos de equidad,

Jag vandrar på rätta vägen, på domsens stigar;

21 Para hacer que los que me aman obtengan su heredad. Y para que yo llene sus tesoros.

Att jag skall väl besörja dem som mig älska, och uppfylla deras håfvor.

22 Yavé me poseía en el principio, Ya de antiguo, antes de sus obras.

Herren hafver haft mig i sina vägars begynnelse; förr hans gerningar var jag.

23 Eternamente estaba establecida, Antes de haber tierra.

Jag är insatt af evighet, af begynnelsen, förr jordena.

24 Nací antes que existieran los océanos, Antes que existieran las fuentes de muchas aguas.

Då djupen ännu intet voro, då var jag allaredo beredd; då källorna icke ännu runno med vatten.

25 Antes que las montañas fueran fundadas, Antes de las colinas, fui yo engendrada.

Förr än bergen grundad voro, förr än högarna, var jag beredd.

26 Cuando Él no había hecho la tierra, ni los campos, Ni el primer polvo del mundo.

Han hade icke ännu gjort jordena, och hvad derpå är, eller jordenes berg.

27 Cuando estableció los cielos, allí estaba yo. Cuando trazó el horizonte sobre la superficie del océano,

Då han beredde himmelen, var jag der; då han fattade djupen med sitt mål;

28 Cuando afirmó los cielos arriba, Cuando afirmó las fuentes del océano,

Då han befäste skyarna ofvantill; då han befäste djupsens källor;

29 Cuando señaló al mar su estatuto, Para que las aguas no traspasaran su mandato, Cuando estableció los fundamentos de la tierra,

Då han satte hafvena sitt mål, och vattnena, att de icke skulle gå öfver sina befallning; då han lade jordenes grund;

30 Yo estaba junto a Él como arquitecto. Diariamente era su deleite. Me regocijaba ante Él siempre.

Då var jag verkandes med honom, och hade mina lust dagliga, och spelade för honom alltid;

31 Me regocijaba en su tierra habitada, Y tenía mi deleite con los hijos de los hombres.

Och spelade på hans jords krets, och min lust var med menniskors barn.

32 Ahora pues, hijos, escúchenme. Inmensamente felices los que guardan mis caminos.

Så hörer mig nu, min barn; salige äro de som min väg behålla.

33 Atiendan la instrucción, sean sabios Y no la menosprecien.

Hörer tuktan, och varer vise, och låter icke fara henne.

34 ¡Inmensamente feliz es el hombre que me escucha, Que vigila en mis portones cada día, Que espera en el umbral de mis entradas!

Säll är den menniska, som mig hörer, så att han vakar vid mina dörr dagliga, att han vaktar vid min dörrträ.

35 Porque el que me halla, Halla la vida y alcanza el favor de Yavé.

Den mig finner, han finner lifvet, och skall få behag af Herranom.

36 Pero el que peca contra mí, defrauda su propia alma. Todos los que me aborrecen aman la muerte.

Men den som syndar emot mig, han skadar sina själ; alle de mig hata, de älska döden.