< Proverbios 1 >

1 Los proverbios de Salomón, hijo de David, rey de Israel.
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Estos proverbios son para alcanzar sabiduría e instrucción, y para reconocer los dichos que proporcionan conocimiento.
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 Los proverbios educan en razón, en vivir bien, en el sano juicio, y en actuar con justicia.
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Dan discernimiento a los inmaduros, así como conocimiento y discreción a los jóvenes.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Las personas sabias escucharán y aprenderán aún más, y los que tienen buen juicio aprenderán a guiar a otros,
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 entendiendo los proverbios y los enigmas, así como los dichos y preguntas de los sabios.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 El verdadero conocimiento comienza con la honra al Señor, pero los insensatos se burlan de la sabiduría y del buen consejo.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Hijo mío, presta atención a la instrucción de tu padre, y no rechaces la enseñanza de tu madre.
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 Son como una corona de gracia para adornar tu cabeza, y como dijes para tu cuello.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Hijo mío, si alguna persona malvada quisiera tentarte, no cedas.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 Podrán decirte: “Ven con nosotros. Escondámonos y alistémonos para matar a cierta persona. ¡Hagámosle una emboscada y vamos a divertirnos!
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 ¡Vamos y quemémoslo vivo, y llevémoslo a la tumba, aunque aún está sano! (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 Así podremos tomar sus pertenencias de valor, y llenaremos nuestros hogares con lo que habremos robado!
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 ¡Ven con nosotros y comprartiremos las ganancias!”
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Hijo mío, no sigas sus caminos. No vayas en la misma dirección con ellos.
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 Porque ellos se corren para hacer el mal, y se apresuran en causar violencia y cometer asesinatos.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 De nada sirve ponerle una trampa a las aves si ellas la pueden ver.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Sin embargo, estas personas malvadas se ocultan y están listas para matar a otros, pero ellos mismos son las víctimas. ¡Sus trampas son para ellos mismos!
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Esto es lo que te ocurrirá, si te enriqueces cometiendo crímenes: ¡Morirás!
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 La sabiduría grita por las calles. Ella clama en las plazas.
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 Grita en las esquinas llenas, y explica su mensaje en las puertas de la ciudad:
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 “¿Hasta cuándo amarán la insensatez, ustedes insensatos? ¿Hasta cuando, ustedes burladores, disfrutarán de sus burlas? ¿Hasta cuándo los tontos odiarán el conocimiento?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Presten atención a mis advertencias, y yo derramaré sobre ustedes mis pensamientos más profundos. Les explicaré todo lo que sé.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 “Porque yo los he llamado pero ustedes se han negado a escuchar. Les extendí mi mano, pero no les importó.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Ignoraron mi palabra, y no prestaron atención a mis advertencias.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 “Por eso me reiré de ustedes cuando estén en problemas. Me burlaré cuando el pánico se apodere de ustedes.
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 Cuando el pánico caiga sobre ustedes como una tormenta, y la angustia los golpee como un torbellino. Cuando sobre ustedes venga el dolor y lamento,
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 clamarán a mi pidiendo ayuda, pero yo no responderé. Me buscarán por todas partes, pero no me encontrarán.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 ¿Por qué? Porque aborrecieron el conocimiento, y no eligieron respetar al Señor.
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 Ellos no están dispuestos a aceptar mi consejo, y aborrecen mis advertencias.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 “Por lo tanto, tendrán que comer el fruto de sus propias decisiones, y se saciarán de sus propios planes retorcidos.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Los necios mueren por su propia rebeldía. Los tontos son destruidos por su descuido.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Pero todos los que me oyen estarán seguros, y vivirán sin preocuparse de problema alguno”.
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.

< Proverbios 1 >