Job 31

1 “Me prometí a mí mismo no mirar nunca con deseo a las jóvenes.

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 ¿Qué debe esperar la gente de Dios? ¿Qué recompensa debe darles el Todopoderoso en lo alto?

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 ¿No es el desastre para los malvados y la destrucción para los que hacen el mal?

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 ¿No ve Dios todo lo que hago, incluso cuenta cada paso que doy?

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 ¿He vivido una vida engañosa? ¿He estado ansioso por decir mentiras?

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 ¡No! Que Dios me pese en la balanza de su justicia y que descubra mi integridad.

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 “Si me he desviado del camino de Dios, si he dejado que lo que veo se convierta en mis deseos, si hay alguna mancha de pecado en mis manos,

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 entonces que otro coma lo que he sembrado, y que todo lo que he cultivado sea desarraigado.

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 Si una mujer me ha seducido, o si he buscado la oportunidad de acostarme con la mujer de mi prójimo,

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 que mi esposa sirva a otro, que otros hombres se acuesten con ella.

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Porque eso sería una maldad, un pecado que merece castigo,

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 porque este pecado es como un fuego que lleva a la destrucción, destruyendo todo lo que tengo.

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 “Si me negara a escuchar a mis siervos o siervas cuando me trajeran sus quejas,

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 ¿qué haría cuando Dios viniera a juzgarme? ¿Cómo respondería si me investigara?

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 ¿Acaso el mismo Dios no nos hizo a todos?

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 ¿Me he negado a dar a los pobres lo que necesitaban, o he hecho desesperar a las viudas?

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 ¿Acaso he comido yo solo un trozo de pan? ¿No he compartido siempre mi comida con los huérfanos?

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 Desde que era joven fui padre de los huérfanos y cuidé de las viudas.

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 Si alguna vez veía a alguien necesitado de ropa, a los pobres sin nada que ponerse,

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 siempre me agradecían la ropa de lana que los mantenía calientes.

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 “Si levantaba la mano para golpear a un huérfano, seguro de que si llegaba a los tribunales los jueces estarían de mi parte,

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 entonces que mi hombro sea arrancado de su articulación, que mi brazo sea arrancado de su cavidad.

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 Como me aterra el castigo que Dios me tiene reservado, y debido a su majestad, nunca podría hacer esto.

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 “¿He puesto mi confianza en el oro, llamando al oro fino ‘mi seguridad’?

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 ¿Me he deleitado en ser rico, feliz por todas mis riquezas que había ganado?

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 ¿He mirado el sol brillando tan intensamente o la luna moviéndose con majestuosidad por el cielo

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 y he tenido la tentación de adorarlos secretamente besando mi mano ante ellos como señal de devoción?

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 Esto también sería un pecado que merece castigo porque significaría que he negado a Dios en lo alto.

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 “¿Alguna vez me he alegrado cuando el desastre destruyó a los que me odiaban, o he celebrado cuando el mal los derribó?

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 Nunca he permitido que mi boca pecara echando una maldición sobre la vida de alguien.

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 ¿No ha preguntado mi familia: ‘¿Hay alguien que no haya comido todo lo que quería de su comida?’

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 Nunca he dejado dormir a extraños en la calle; he abierto mis puertas a los viajeros.

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 ¿He ocultado mis pecados a los demás, escondiendo mi maldad en lo más profundo de mí?

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 ¿Tenía miedo de lo que pensaran los demás, del desprecio que me hicieran las familias, y por eso me callaba y no salía?

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 “¿Por qué nadie escucha lo que digo? Firmo con mi nombre para avalar todo lo que he dicho. Que el Todopoderoso me responda. Que mi acusador escriba de qué me acusa.

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Yo los pondría en alto; Los llevaría en mi cabeza como una corona.

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 Le explicaría todo lo que había hecho; mantendría la cabeza alta ante él.

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 “Si mi tierra ha gritado contra mí; si sus surcos han llorado por mí;

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 si he tomado sus cosechas sin pago o si he causado daño a los agricultores;

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 entonces que crezcan espinas en lugar de trigo, y cizaña en lugar de cebada”. Las palabras de Job se terminan.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.