Job 15
1 Entonces Elifaz, el temanita, respondió y dijo:
Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:
2 “¿Acaso un hombre sabio respondería con un ‘conocimiento’ tan vacío que no es más que un montón de aire caliente?
Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?
3 No discutiría con discursos inútiles usando palabras que no hacen ningún bien.
Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?
4 Pero tú estás acabando con el temor de Dios y destruyendo la comunión con él.
Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.
5 Son tus pecados los que están hablando, y estás eligiendo palabras engañosas.
Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.
6 Tu propia boca te condena, no yo; tus propios labios testifican contra ti.
Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.
7 “¿Fuiste tú el primero en nacer? ¿Naciste antes de que se crearan las colinas?
Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?
8 ¿Estabas allí escuchando en el consejo de Dios? ¿Acaso la sabiduría sólo te pertenece a ti?
Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?
9 ¿Qué sabes tú que nosotros no sabemos? ¿Qué entiendes tú que nosotros no entendamos?
Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?
10 ¡Tenemos entre nosotros ancianos, canosos, mucho mayores que tu padre!
Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.
11 “¿Las comodidades que Dios proporciona son demasiado pocas para ti? ¿No te bastan las suaves palabras de Dios?
Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?
12 ¿Por qué te dejas llevar por tus emociones?
Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,
13 ¿Por qué tus ojos relampaguean de ira, que te vuelves contra Dios y te permites hablar así?
i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?
14 ¿Quién puede decir que está limpio? ¿Qué ser humano puede decir que hace lo correcto?
Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?
15 Mira, Dios ni siquiera confía en sus ángeles: ¡ni siquiera los seres celestiales son puros a sus ojos!
Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;
16 ¡Cuánto menos puros son los que están sucios y corrompidos, bebiendo en el pecado como si fuera agua!
huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!
17 “Si estás dispuesto a escucharme, te lo mostraré. Te explicaré mis ideas.
Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,
18 Esto es lo que han dicho los sabios, confirmado por sus antepasados,
vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,
19 aquellos a quienes sólo se les dio la tierra antes de que los extranjeros estuvieran allí.
ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:
20 “Los malvados se retuercen de dolor toda su vida, durante todos los años que sobreviven estos opresores.
Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.
21 Sonidos aterradores llenan sus oídos, e incluso cuando piensan que están a salvo, el destructor los atacará.
Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.
22 No creen que escaparán de la oscuridad; saben que una espada los espera.
Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.
23 Vagan en busca de comida, preguntando dónde está. Saben que su día de oscuridad está cerca.
Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.
24 La miseria y el tormento los abruman como a un rey que se prepara para la batalla.
Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.
25 Agitan sus puños en la cara de Dios, desafiando al Todopoderoso,
Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;
26 atacándolo insolentemente con sus escudos.
han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;
27 “Han engordado en su rebeldía, sus vientres se han hinchado de grasa.
han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;
28 Pero sus ciudades quedarán desoladas; vivirán en casas abandonadas que se desmoronan en ruinas.
han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.
29 Perderán sus riquezas, su riqueza no perdurará, sus posesiones no se extenderán por la tierra.
Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.
30 “No escaparán de la oscuridad. Como un árbol cuyos brotes se consumen en un incendio forestal, el soplo de Dios lo hará desaparecer.
Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.
31 Que no confíen en cosas sin valor, porque su recompensa será inútil.
I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.
32 Esto se pagará por completo antes de que llegue su hora. Son como las ramas de los árboles que se marchitan,
I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.
33 como las vides que pierden sus uvas inmaduras, o los olivos que pierden sus flores.
Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.
34 Porque los que rechazan a Dios son estériles, y el fuego quemará las casas de los que aman los sobornos.
Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.
35 Planean problemas y producen el mal, dando lugar al engaño”.
Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.
