Psalmi 59
1 Osvobodi me pred mojimi sovražniki, oh moj Bog. Brani me pred tistimi, ki se dvigujejo zoper mene.
För sångmästaren; "Fördärva icke"; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom. Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
2 Osvobodi me pred delavci krivičnosti in reši me pred krvoločnimi ljudmi.
Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
3 Kajti, glej, za mojo dušo prežijo v zasedi, mogočni so se zbrali zoper mene; ne zaradi mojega prestopka niti ne zaradi mojega greha, oh Gospod.
Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
4 Brez moje krivde tečejo in se pripravljajo. Zbudi se, da mi pomagaš in glej.
Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
5 Ti torej, oh Gospod Bog nad bojevniki, Izraelov Bog, zbudi se, da obiščeš vse pogane. Z nobenim zlobnim prestopnikom ne bodi usmiljen. (Sela)
Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. (Sela)
6 Vračajo se zvečer, zganjajo hrup kakor pes in krožijo po mestu.
Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
7 Glej, s svojimi usti bruhajo, meči so na njihovih ustnicah, kajti pravijo: »Kdo sliši?«
Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty "vem skulle höra det?"
8 Toda ti, oh Gospod, se jim boš posmehoval, vse pogane boš imel v posmeh.
Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
9 Zaradi njegove moči bom čakal nate, kajti Bog je moja obramba.
Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
10 Bog mojega usmiljenja me bo vodil. Bog mi bo dal videti mojo željo na mojih sovražnikih.
Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
11 Ne ubij jih, da ne bi moje ljudstvo pozabilo. Razkropi jih s svojo močjo in zlomi jih, oh Gospod, naš ščit.
Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
12 Zaradi greha njihovih ust in besed njihovih ustnic naj bodo celó prijeti v svojem ponosu in za preklinjanje in laži, katere govorijo.
Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
13 Použij jih v besu, použij jih, da jih ne bo in naj spoznajo, da Bog vlada v Jakobu do koncev zemlje. (Sela)
Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. (Sela)
14 Zvečer naj se vrnejo in naj zganjajo hrup kakor pes ter krožijo po mestu.
Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
15 Naj se potikajo gor in dol za hrano in godrnjajo, če ne bodo nasičeni.
De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
16 Toda jaz bom prepeval o tvoji moči, da, zjutraj bom na glas prepeval o tvojem usmiljenju, kajti ti si bil moja obramba in zatočišče na dan moje stiske.
Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
17 Tebi, oh moja moč, bom prepeval, kajti Bog je moja obramba in Bog mojega usmiljenja.
Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.
