Pregovori 1
1 Pregovori Salomona, Davidovega sina, Izraelovega kralja,
Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 da bi spoznali modrost in poučevanje, da bi zaznali besede razumevanja,
Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 da bi sprejeli poučevanje modrosti, pravice, sodbe in nepristranskost;
så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 da bi dali premetenost preprostemu, mladeniču spoznanje in preudarnost.
De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 Moder človek bo slišal in bo povečal učenje in razumen človek se bo dokopal k modrim nasvetom,
Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 da bo razumel pregovor in razlago, besede modrih in njihove temne izreke.
Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 Strah Gospodov je začetek spoznanja, toda bedaki prezirajo modrost in poučevanje.
HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 Moj sin, prisluhni poučevanju svojega očeta in ne zapusti postave svoje matere,
Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 kajti ona bosta ornament milosti tvoji glavi in verižici okoli tvojega vratu.
Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Moj sin, če te grešniki privabljajo, ne privoli.
Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 Če rečejo: »Pridi z nami, v zasedi prežimo na kri, brez razloga se tajno pritajimo za nedolžnega,
Om de säga: "Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven; (Sheol h7585)
13 Našli bomo vse dragoceno imetje, svoje hiše bomo napolnili z ukradenim blagom.
allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 Svoj žreb vrzi med nas, vsi imejmo eno mošnjo.«
dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung" --
15 Moj sin, ne hodi z njimi na pot, svoje stopalo zadrži pred njihovo stezo,
då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 kajti njihova stopala tečejo k zlu in hitijo, da prelijejo kri.
ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Zagotovo je zaman razprostrta mreža v očeh katerekoli ptice.
Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 In oni prežijo v zasedi na svojo lastno kri, tajno se pritajijo za svoja lastna življenja.
Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Takšne so poti vsakega, ki je pohlepen dobička, ki odvzema življenje svojim lastnikom.
Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 Modrost kliče zunaj, svoj glas izreka na ulicah,
Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 kliče na glavnem kraju vrveža, v odprtinah velikih vrat, v mestu izreka svoje besede, rekoč:
I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 »Doklej boste, vi topi, ljubili topost? In se posmehljivci razveseljevali v svojem posmehovanju in bedaki sovražili spoznanje?
Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 Obrnite se na moj opomin. Glejte, na vas bom izlila svojega duha, razglašala vam bom svoje besede.
Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Ker sem klicala, pa ste odklonili, iztegovala sem svojo roko, pa noben človek ni upošteval,
Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 temveč ste zaničevali vse moje svetovanje in niste hoteli mojega opomina,
eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 se bom tudi jaz smejala ob vaši katastrofi, zasmehovala bom, ko pride vaš strah,
därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 ko prihaja vaš strah kakor opustošenje in vaše uničenje kakor vrtinčast veter, ko nad vas prihajata tegoba in tesnoba.
ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 Tedaj se bodo obračali name, toda ne bom jim odgovorila, iskali me bodo zgodaj, toda ne bodo me našli,
Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 ker so sovražili spoznanje in niso izbrali strahu Gospodovega.
Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 Ničesar niso hoteli od mojega nasveta. Prezirali so vsak moj opomin.
ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 Zato bodo jedli od sadu svoje lastne poti in napolnjeni bodo s svojimi lastnimi naklepi.
därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 Kajti odvračanje od preprostosti jih bo ubilo in uspevanje bedakov jih bo uničilo.
Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 Toda kdorkoli me posluša, bo varno prebival in bo miren pred strahom zla.«
Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.
