< Mapisarema 49 >

1 Kumutungamiri wokuimba, waVanakomana vaKora. Pisarema. Inzwai izvi, imi vanhu mose; teererai imi mose mugere panyika,
En Psalm, till att föresjunga, Korah barnas. Hörer till, all folk; akter häruppå, alle I, som på denna tid lefven;
2 vapasi navapamusoro, vapfumi navarombo pamwe chete.
Både den menige man och herrar, både rike och fattige; den ene med den andra.
3 Muromo wangu uchataura nouchenjeri; kutaura kunobva pamwoyo wangu kuchapa kunzwisisa.
Min mun skall tala vishet, och mitt hjerta förstånd.
4 Ndicharerekera nzeve yangu kuchirahwe; nembira ndichadudzira shoko rangu rakavanzika.
Vi vilje ett godt ordspråk höra, och en skön dikt på harpo spela.
5 Ndinotyireiko kana mazuva akaipa achiuya, kana vanyengeri vakaipa vandikomberedza,
Hvi skulle jag frukta mig i de onda dagar, när mina förtryckares ondska omfattar mig?
6 vaya vanovimba nepfuma yavo vanozvikudza nepfuma yavo zhinji?
Hvilke sig förlåta uppå sitt gods, och trotsa uppå sina stora rikedomar.
7 Hakuna munhu angadzikinura upenyu hwomumwe kana kupa Mwari rudzikinuro rwake,
Kan dock en broder ingen förlösa, eller Gudi någon försona;
8 rudzikinuro rwoupenyu runokosha, hakuna muripo unoringana nahwo,
Ty det kostar för mycket att förlösa deras själ; så att han måste låta det bestå evinnerliga;
9 kuti ararame nokusingaperi uye kuti asaona kuora.
Om han ock än länge lefver, och grafvena icke ser.
10 Nokuti vose vanogona kuona kuti vanhu vakachenjera vanofa; mapenzi navasina pfungwa zvimwe chetezvo vanofa, uye vanosiyira vamwe pfuma yavo.
Ty man skall se, att sådana vise dock dö, så väl som de dårar och galne förgås, och måste låta sitt gods androm.
11 Marinda avo achagara ari dzimba dzavo nokusingaperi, nougaro hwavo kusvikira kuzvizvarwa zvisingaperi, kunyange vakanga vakapa nyika mazita avo.
Med deras tankar står det alltså: Deras hus vara förutan ända, deras boningar blifva ifrå slägte till slägte, och de hafva stora äro på jordene.
12 Asi munhu, kunyange ane pfuma yake, haagari; akafanana nemhuka dzinofa.
Likväl kunna de icke blifva i sådana värdighet; utan måste hädan såsom fä.
13 Ndiwo magumo aivavo vanovimba nezvavanoita, namagumo avateveri vavo, vanotenda zvavanotaura. Sera
Denna deras handel är allsamman galenskap; likväl lofva det deras efterkommande med sin mun. (Sela)
14 Samakwai vakatarirwa kuenda kuguva, uye rufu ruchavadya. Vakarurama vachavatonga mangwanani; chimiro chavo chichaora murinda, kure nedzimba dzavo dzoumambo. (Sheol h7585)
De ligga i helvete såsom får, döden gnager dem; men de fromme skola hasteliga få råda öfver dem, och deras trotsan måste förgås; uti helvete måste de blifva. (Sheol h7585)
15 Asi Mwari achadzikinura upenyu hwangu kubva muguva, zvirokwazvo achanditora iye. Sera (Sheol h7585)
Men Gud skall förlösa mina själ utu helvetes våld; ty han hafver upptagit mig. (Sela) (Sheol h7585)
16 Usanyanya kutya kana munhu apfuma, kana kubwinya kweimba yake kwawedzerwa;
Sköt der intet om, när en rik varder, om hans huses härlighet stor varder;
17 nokuti haana chaachatora paanofa; kubwinya kwake hakungaburukiri naye murinda.
Ty han skall i sin dödstid intet med sig taga, och hans härlighet far intet efter honom;
18 Kunyange paairarama aizviti akaropafadzwa, uye vanhu vachirumbidza munhu paanobudirira,
Utan han tröstar på detta goda lefvandet, och prisar det, när en gör sig goda dagar.
19 achabatana norudzi rwamadzibaba ake, vasingazoonizve chiedza choupenyu.
Så fara de efter sina fäder, och få aldrig se ljuset.
20 Munhu ane pfuma zhinji asinganzwisisi akaita semhuka dzinofa.
Korteliga: När en menniska är i värdighet, och hafver icke förstånd, så far hon hädan såsom fä.

< Mapisarema 49 >