Jobho 16
1 Ipapo Jobho akapindura akati:
Därefter tog Job till orda och sade:
2 “Ndakanzwa zvinhu zvakawanda sezvizvi; mose muri vanyaradzi pasina!
Över nog har jag fått höra av sådant; usla tröstare ären I alla.
3 Ko, kutaura kwenyu kwamadzokorora kwenguva refu hakuperiwo here? Chii chinokurwadzai kuti murambe muchiita nharo?
Är det nu slut på detta tal i vädret, eller eggar dig ännu något till gensvar?
4 Neniwo ndaigona kutaura semi, dai imi manga muri pachinzvimbo changu; ndaigona kutaura mashoko okukupikisai uye ndigokudzungudzirai musoro wangu.
Jag kunde väl ock tala, jag såsom I; ja, jag ville att I voren i mitt ställe! Då kunde jag hopsätta ord mot eder och skaka mot eder mitt huvud till hån.
5 Asi muromo wangu waizokukurudzirai: kunyaradza kunobva pamuromo wangu kwaizokuvigirai zororo.
Med munnen kunde jag då styrka eder och med läpparnas ömkan bereda eder lindring.
6 “Asi kana ndikataura, kurwadziwa kwangu hakuperi; uye kana ndikanyarara, iko hakubvi.
Om jag nu talar, så lindras därav ej min plåga; och tiger jag, icke släpper den mig ändå.
7 Zvirokwazvo, imi Mwari, mandipedza simba; maparadza imba yangu yose.
Nej, nu har all min kraft blivit tömd; du har ju förött hela mitt hus.
8 Makandisunga ini, uye chava chapupu; kuondoroka kunondiwira uye kunopupurira zvinondirwisa.
Och att du har hemsökt mig, det gäller såsom vittnesbörd; min sjukdom får träda upp och tala mot mig.
9 Mwari anondirova uye anondibvambura mukutsamwa kwake, uye anondirumanyira meno ake; mudzivisi wangu anondidzvokorera meso ake anobaya.
I vrede söndersliter och ansätter man mig, man biter sina tänder samman emot mig; ja, min ovän vässer mot mig sina blickar.
10 Vanhu vanoshamisa miromo yavo kuti vandiseke; vanondirova padama pakundimhura kwavo, uye vanobatana pamwe chete kuzondirwisa.
Man spärrar upp munnen mot mig, smädligt slår man mig på mina kinder; alla rota sig tillsammans emot mig.
11 Mwari akandidzorera mumaoko avanhu vakaipa, uye akandikanda mumaoko avakashata.
Gud giver mig till pris åt orättfärdiga människor och kastar mig i de ogudaktigas händer.
12 Zvose zvakanga zvakanaka hazvo kwandiri, asi iye akandivhuna; akandibata napahuro akandipwanya-pwanya. Akandivavarira;
Jag satt i god ro, då krossade han mig; han grep mig i nacken och slog mig i smulor. Han satte mig upp till ett mål för sina skott;
13 vapfuri vake vemiseve vakandikomba. Anobaya itsvo dzangu asina tsitsi, uye anodururira nduru yangu pasi.
från alla sidor träffa mig hans pilar, han genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla gjuter han ut på jorden.
14 Nguva nenguva anondirwisa; anondidzingirira somurwi.
Han bryter ned mig med stöt på stöt, han stormar emot mig såsom en kämpe.
15 “Ndakasona nguo dzamasaga kuti ndifukidze ganda rangu, uye ndaviga huma yangu muguruva.
Säcktyg bär jag hopfäst över min hud, och i stoftet har jag måst sänka mitt horn,
16 Chiso changu chatsvuka nokuchema, rima guru rakomberedza meso angu;
Mitt anlete är glödande rött av gråt, och på mina ögonlock är dödsskugga lägrad.
17 asi zvazvo maoko angu haana kuita chisimba, uye munyengetero wangu wakachena.
Och detta, fastän våld ej finnes i mina händer, och fastän min bön är ren!
18 “Iwe nyika, rega kufukidza ropa rangu; kuchema kwangu ngakurege kuwana zororo!
Du jord, överskyl icke mitt blod, och låt för mitt rop ingen vilostad finnas.
19 Kunyange iko zvino chapupu changu chiri kudenga; murevereri wangu ari kumusoro.
Se, redan nu har jag i himmelen mitt vittne, och i höjden den som skall tala för mig.
20 Murevereri wangu ndiye shamwari yangu, meso angu paanodurura misodzi kuna Mwari;
Mina vänner hava mig nu till sitt åtlöje, därför skådar mitt öga med tårar till Gud,
21 anomira pachinzvimbo chomunhu achikumbira kuna Mwari, somunhu anokumbirira shamwari yake.
Ja, må han här skaffa rätt åt en man mot Gud och åt ett människobarn mot dess nästa.
22 “Makore mashoma bedzi asara, ndisati ndaenda parwendo rusingadzokwi.
Ty få äro de år som skola upprinna, innan jag vandrar den väg där jag ej mer kommer åter.
