Псалтирь 122

1 Песнь восхождения. Давида. Возрадовался я, когда сказали мне: “пойдем в дом Господень”.

En visa Davids i högre choren. Jag glädes i det mig sagdt är, att vi skole gå in uti Herrans hus;

2 Вот, стоят ноги наши во вратах твоих, Иерусалим,

Och att våre fötter skola stå i dinom portom, Jerusalem.

3 Иерусалим, устроенный как город, слитый в одно,

Jerusalem är bygdt, att det skall vara en stad, der man tillsammankomma skall;

4 куда восходят колена, колена Господни, по закону Израилеву, славить имя Господне.

Dit slägterna uppgå skola, nämliga Herrans slägter, till att predika Israels folke, till att tacka Herrans Namne.

5 Там стоят престолы суда, престолы дома Давидова.

Ty der äro satte stolar till doms, Davids hus stolar.

6 Просите мира Иерусалиму: да благоденствуют любящие тебя!

Önsker Jerusalem lycko; dem gånge väl, som dig älska.

7 Да будет мир в стенах твоих, благоденствие - в чертогах твоих!

Frid vare innan dina murar, och lycka i dina palats.

8 Ради братьев моих и ближних моих говорю я: “мир тебе!”

För mina bröders och fränders skull vill jag dig frid önska.

9 Ради дома Господа, Бога нашего, желаю блага тебе.

För Herrans vår Guds hus skull vill jag ditt bästa söka.