< Faarfannaa 95 >
1 Kottaa Waaqayyoof faarfannaa; Kattaa fayyina keenyaatiifis ni ililchinaa.
Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.
2 Galataan fuula isaa duratti haa dhiʼaannu; faarfannaadhaanis isa haa leellifnu.
Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.
3 Waaqayyo Waaqa guddaadhaatii; inni waaqota hundaa olitti Mootii guddaa dha.
Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.
4 Qileewwan lafaa harka isaa keessa jiru; fiixeewwan tulluus kan isaa ti.
Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.
5 Galaanni kan isaa ti; isatu hojjeteetii; lafa gogaa illee harka isaatu uume.
Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.
6 Kottaa gad jennee sagadnaa; Uumaa keenya Waaqayyo duratti ni jilbeenfannaa;
Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.
7 inni Waaqa keenyaatii; nu immoo saba eegumsa isaa jala jirruu dha; bushaayee harka isaa keessa jiruudhas. Isin harʼa yoo sagalee isaa dhageessan,
Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.
8 akka Mariibaatti gootan sana, akka gaafa gammoojjii keessatti Maasaatti gootan sanaa mataa hin jabaatinaa;
I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;
9 abbootiin keessan utuma hojii koo arganuu, achitti qoranii na ilaalan.
Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;
10 Dhaloota sanatti ani waggaa afurtama nan dheekkame; anis, “Isaan saba garaan isaanii karaa irraa jalʼatee dha; isaan karaa koo hin beekne” nan jedheen.
Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;
11 Kanaafuu ani dheekkamsa kootiin, “Isaan boqonnaa kootti hin galan” jedhee kakadhe.
Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.