Faarfannaa 147

1 Haalleluuyaa. Faarfannaadhaan Waaqa galateeffachuun akkam gaarii dha; isa galateeffachuun akkam gammachiisaa fi kan maluu dha!

Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.

2 Waaqayyo Yerusaalemin ni ijaara; Israaʼeloota boojiʼamanis walitti qaba.

HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.

3 Warra garaan cabe ni fayyisa; madaa isaaniis walitti hodha.

Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.

4 Inni baayʼina urjiiwwanii ni beeka; tokkoo tokkoo isaaniis maqaa maqaadhaan waama.

Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.

5 Gooftaan keenya guddaa dha; humni isaas jabaa dha; hubannaan isaas dhuma hin qabu.

Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.

6 Waaqayyo warra gad qabaman ni jiraachisa; hamoota garuu lafatti darbata.

HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.

7 Galata galchaa Waaqayyoon faarfadhaa; baganaadhaanis Waaqa keenyaaf weeddisaa.

Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,

8 Inni samiiwwani duumessaan haguuga; lafaafis bokkaa kenna; tulluuwwan irrattis marga biqilcha.

honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,

9 Horiidhaaf waan isaan dheedan, yommuu ilmaan arraagessaa iyyanitti nyaata isaaniif ni kenna.

honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.

10 Inni jabina fardaatti hin gammadu; yookaan miilli namaa isa hin gammachiisu;

Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.

11 Waaqayyo warra isa sodaatanitti, warra araara isaa abdatanitti ni gammada.

HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.

12 Yaa Yerusaalem, Waaqayyoon galateeffadhu; Yaa Xiyoon Waaqa kee galateeffadhu.

Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.

13 Inni danqaraa karra keetii ni jabeessaatii; ijoollee kees si keessatti eebbisa.

Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.

14 Daarii keetiif nagaa kenna; qamadii qulqulluudhaanis si quubsa.

Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.

15 Inni ajaja isaa gara lafaatti ni erga; dubbiin isaas ni ariifata.

Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.

16 Inni cabbii akkuma suufiitti diriirsa; qorras akkuma daaraatti bittinneessa.

Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.

17 Dhagaa cabbii akkuma cirrachaa gad darbata. Dhaamocha isaa dura eenyutu dhaabachuu dandaʼa?

Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?

18 Inni dubbii isaa ergee isaan baqsa; bubbee isaa ni kaasa; bishaanonnis ni yaaʼu.

Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.

19 Inni dubbii isaa Yaaqoobitti, seeraa fi sirna isaa immoo Israaʼelitti mulʼiseera.

Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.

20 Waan kana saba biraa tokkoof iyyuu hin goone; isaan seera isaa hin beekan. Haalleluuyaa.

Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!