< Faarfannaa 147 >

1 Haalleluuyaa. Faarfannaadhaan Waaqa galateeffachuun akkam gaarii dha; isa galateeffachuun akkam gammachiisaa fi kan maluu dha!
Lov Herren! For det er godt å lovsynge vår Gud, det er liflig, lovsang sømmer sig.
2 Waaqayyo Yerusaalemin ni ijaara; Israaʼeloota boojiʼamanis walitti qaba.
Herren bygger Jerusalem, de bortdrevne av Israel samler han.
3 Warra garaan cabe ni fayyisa; madaa isaaniis walitti hodha.
Han helbreder dem som har et sønderknust hjerte, og forbinder deres smertefulle sår.
4 Inni baayʼina urjiiwwanii ni beeka; tokkoo tokkoo isaaniis maqaa maqaadhaan waama.
Han fastsetter stjernenes tall, han gir dem alle navn.
5 Gooftaan keenya guddaa dha; humni isaas jabaa dha; hubannaan isaas dhuma hin qabu.
Vår Herre er stor og rik på kraft; på hans forstand er det intet mål.
6 Waaqayyo warra gad qabaman ni jiraachisa; hamoota garuu lafatti darbata.
Herren holder de saktmodige oppe, bøier de ugudelige ned til jorden.
7 Galata galchaa Waaqayyoon faarfadhaa; baganaadhaanis Waaqa keenyaaf weeddisaa.
Svar Herren med takksigelse, lovsyng vår Gud til citar,
8 Inni samiiwwani duumessaan haguuga; lafaafis bokkaa kenna; tulluuwwan irrattis marga biqilcha.
ham som dekker himmelen med skyer, som lager regn for jorden, som lar gress spire frem på fjellene!
9 Horiidhaaf waan isaan dheedan, yommuu ilmaan arraagessaa iyyanitti nyaata isaaniif ni kenna.
Han gir feet dets føde, ravneungene som roper.
10 Inni jabina fardaatti hin gammadu; yookaan miilli namaa isa hin gammachiisu;
Han har ikke lyst til hestens styrke, han har ikke behag i mannens ben.
11 Waaqayyo warra isa sodaatanitti, warra araara isaa abdatanitti ni gammada.
Herren har behag i dem som frykter ham, som venter på hans miskunnhet.
12 Yaa Yerusaalem, Waaqayyoon galateeffadhu; Yaa Xiyoon Waaqa kee galateeffadhu.
Pris Herren, Jerusalem, lov din Gud, Sion!
13 Inni danqaraa karra keetii ni jabeessaatii; ijoollee kees si keessatti eebbisa.
For han har gjort dine portstenger faste, han har velsignet dine barn i dig.
14 Daarii keetiif nagaa kenna; qamadii qulqulluudhaanis si quubsa.
Han er den som gir dine grenser fred, metter dig med den beste hvete.
15 Inni ajaja isaa gara lafaatti ni erga; dubbiin isaas ni ariifata.
Han er den som sender sin tale til jorden; såre hastig løper hans ord.
16 Inni cabbii akkuma suufiitti diriirsa; qorras akkuma daaraatti bittinneessa.
Han er den som gir sne som ull, strør ut rim som aske.
17 Dhagaa cabbii akkuma cirrachaa gad darbata. Dhaamocha isaa dura eenyutu dhaabachuu dandaʼa?
Han kaster sin is ut som småstykker; hvem kan stå for hans kulde?
18 Inni dubbii isaa ergee isaan baqsa; bubbee isaa ni kaasa; bishaanonnis ni yaaʼu.
Han sender sitt ord og smelter dem; han lar sin vind blåse, da rinner vannene.
19 Inni dubbii isaa Yaaqoobitti, seeraa fi sirna isaa immoo Israaʼelitti mulʼiseera.
Han kunngjorde Jakob sitt ord, Israel sine bud og sine lover;
20 Waan kana saba biraa tokkoof iyyuu hin goone; isaan seera isaa hin beekan. Haalleluuyaa.
så har han ikke gjort mot noget hedningefolk, og lover kjenner de ikke. Halleluja!

< Faarfannaa 147 >