< Faarfannaa 147 >

1 Haalleluuyaa. Faarfannaadhaan Waaqa galateeffachuun akkam gaarii dha; isa galateeffachuun akkam gammachiisaa fi kan maluu dha!
Lobpreist den Herrn! Weil er so gut, ist unser Gott des Lobes wert; weil er so liebevoll, des Ruhmes würdig.
2 Waaqayyo Yerusaalemin ni ijaara; Israaʼeloota boojiʼamanis walitti qaba.
Der Herr erbaut Jerusalem; er sammelt die Zerstreuten Israels.
3 Warra garaan cabe ni fayyisa; madaa isaaniis walitti hodha.
Er heilet die gebrochenen Herzen und lindert ihre Schmerzen
4 Inni baayʼina urjiiwwanii ni beeka; tokkoo tokkoo isaaniis maqaa maqaadhaan waama.
Der Sterne Zahl hat er bestimmt und ruft sie all mit Namen auf.
5 Gooftaan keenya guddaa dha; humni isaas jabaa dha; hubannaan isaas dhuma hin qabu.
Ja, unser Herr ist groß, gewaltig, und seine Weisheit unbeschreiblich.
6 Waaqayyo warra gad qabaman ni jiraachisa; hamoota garuu lafatti darbata.
Der Herr hebt die Gebeugten auf; die Frevler aber beugt er in den Staub. -
7 Galata galchaa Waaqayyoon faarfadhaa; baganaadhaanis Waaqa keenyaaf weeddisaa.
So dankt dem Herrn in Wechselchören! So singet auf der Zither unserm Gott,
8 Inni samiiwwani duumessaan haguuga; lafaafis bokkaa kenna; tulluuwwan irrattis marga biqilcha.
ihm, der den Himmel deckt mit Wolken und so der Erde Regen schafft, der Gras auf Bergen sprossen läßt,
9 Horiidhaaf waan isaan dheedan, yommuu ilmaan arraagessaa iyyanitti nyaata isaaniif ni kenna.
und der dem Wilde Futter gibt, den jungen Raben das, wonach sie rufen!
10 Inni jabina fardaatti hin gammadu; yookaan miilli namaa isa hin gammachiisu;
Er hat nicht Lust an Rosses Stärke; nicht achtet er des Mannes Kraft.
11 Waaqayyo warra isa sodaatanitti, warra araara isaa abdatanitti ni gammada.
Dem Herrn gefallen, die vor ihm sich fürchten, und wer auf seine Gnade harrt. -
12 Yaa Yerusaalem, Waaqayyoon galateeffadhu; Yaa Xiyoon Waaqa kee galateeffadhu.
Lobpreis den Herrn, Jerusalem! Lobsinge, Sion, deinem Gott!
13 Inni danqaraa karra keetii ni jabeessaatii; ijoollee kees si keessatti eebbisa.
Er festigt deiner Tore Riegel und segnet darin deine Söhne,
14 Daarii keetiif nagaa kenna; qamadii qulqulluudhaanis si quubsa.
und wieder gibt er deinen Grenzen Frieden und sättigt dich mit feinstem Weizen.
15 Inni ajaja isaa gara lafaatti ni erga; dubbiin isaas ni ariifata.
Zur Erde sendet er sein Wort, und schnell läuft sein Befehl.
16 Inni cabbii akkuma suufiitti diriirsa; qorras akkuma daaraatti bittinneessa.
Wie Wolle gibt er Schnee und streut den Reif wie Asche.
17 Dhagaa cabbii akkuma cirrachaa gad darbata. Dhaamocha isaa dura eenyutu dhaabachuu dandaʼa?
Er wirft sein Eis wie Brocken hin; vor seiner Kälte bleibt das Wasser stehen.
18 Inni dubbii isaa ergee isaan baqsa; bubbee isaa ni kaasa; bishaanonnis ni yaaʼu.
Dann sendet er sein Wort; er macht sie schmelzen. Er gibt mir leis Befehl, und sie zergehn in Wasser.
19 Inni dubbii isaa Yaaqoobitti, seeraa fi sirna isaa immoo Israaʼelitti mulʼiseera.
Er, der sein Wort läßt Jakob hören, Gesetz und Rechte Israel.
20 Waan kana saba biraa tokkoof iyyuu hin goone; isaan seera isaa hin beekan. Haalleluuyaa.
So hat er keinem Heidenvolk getan, seine Gebote lehrte er sie nicht. Alleluja!

< Faarfannaa 147 >