< Faarfannaa 147 >
1 Haalleluuyaa. Faarfannaadhaan Waaqa galateeffachuun akkam gaarii dha; isa galateeffachuun akkam gammachiisaa fi kan maluu dha!
Lobet Jah! / Denn köstlich ist's, unsern Gott zu preisen; / Ja, lieblich ist's, es ziemt sich Lobgesang.
2 Waaqayyo Yerusaalemin ni ijaara; Israaʼeloota boojiʼamanis walitti qaba.
Jahwe bauet Jerusalem, / Die Vertriebnen Israels sammelt er wieder.
3 Warra garaan cabe ni fayyisa; madaa isaaniis walitti hodha.
Er heilt die zerbrochnen Herzen, / Und ihre Wunden verbindet er.
4 Inni baayʼina urjiiwwanii ni beeka; tokkoo tokkoo isaaniis maqaa maqaadhaan waama.
Er bestimmt den Sternen ihre Zahl, / Sie alle ruft er bei Namen.
5 Gooftaan keenya guddaa dha; humni isaas jabaa dha; hubannaan isaas dhuma hin qabu.
Groß ist unser Herr und reich an Kraft, / Seine Einsicht ist unermeßlich.
6 Waaqayyo warra gad qabaman ni jiraachisa; hamoota garuu lafatti darbata.
Den Duldern hilft Jahwe auf, / Aber Frevler erniedrigt er tief zu Boden.
7 Galata galchaa Waaqayyoon faarfadhaa; baganaadhaanis Waaqa keenyaaf weeddisaa.
Stimmt für Jahwe ein Danklied an, / Spielt unserm Gott auf der Zither!
8 Inni samiiwwani duumessaan haguuga; lafaafis bokkaa kenna; tulluuwwan irrattis marga biqilcha.
Er bedeckt den Himmel mit Wolken, / Er spendet Regen der Erde, / Läßt Gras auf den Bergen sprossen.
9 Horiidhaaf waan isaan dheedan, yommuu ilmaan arraagessaa iyyanitti nyaata isaaniif ni kenna.
Er gibt dem Vieh sein Futter, / Den jungen Raben, wenn sie schrein.
10 Inni jabina fardaatti hin gammadu; yookaan miilli namaa isa hin gammachiisu;
Nicht an des Rosses Stärke hat er Gefallen, / Er hat nicht Lust an des Mannes Beinen.
11 Waaqayyo warra isa sodaatanitti, warra araara isaa abdatanitti ni gammada.
Lust hat Jahwe an seinen Frommen, / Die da harren auf seine Huld.
12 Yaa Yerusaalem, Waaqayyoon galateeffadhu; Yaa Xiyoon Waaqa kee galateeffadhu.
Preise, Jerusalem, Jahwe, / Lobe, Zion, deinen Gott!
13 Inni danqaraa karra keetii ni jabeessaatii; ijoollee kees si keessatti eebbisa.
Denn er hat deiner Tore Riegel gestärkt, / Hat deine Kinder gesegnet in dir.
14 Daarii keetiif nagaa kenna; qamadii qulqulluudhaanis si quubsa.
Er hat deinem Lande Frieden geschenkt, / Dich mit dem besten Weizen gesättigt.
15 Inni ajaja isaa gara lafaatti ni erga; dubbiin isaas ni ariifata.
Er sendet sein Machtwort nieder zur Erde, / Eilend läuft sein Gebot.
16 Inni cabbii akkuma suufiitti diriirsa; qorras akkuma daaraatti bittinneessa.
Er gibt Schnee wie Wolle, / Streut Reif wie Asche aus.
17 Dhagaa cabbii akkuma cirrachaa gad darbata. Dhaamocha isaa dura eenyutu dhaabachuu dandaʼa?
Er wirft seinen Hagel herab in Stücken: / Wer hält vor seiner Kälte stand?
18 Inni dubbii isaa ergee isaan baqsa; bubbee isaa ni kaasa; bishaanonnis ni yaaʼu.
Sendet er aber sein Wort, so zerschmelzt er sie. / Er läßt seinen Tauwind wehn, so rinnen Gewässer.
19 Inni dubbii isaa Yaaqoobitti, seeraa fi sirna isaa immoo Israaʼelitti mulʼiseera.
Er hat für Jakob sein Wort verkündet, / Seine Satzungen und Rechte für Israel.
20 Waan kana saba biraa tokkoof iyyuu hin goone; isaan seera isaa hin beekan. Haalleluuyaa.
So hat er sonst keinem Volke getan; / Drum kennen sie auch seine Rechte nicht. / Lobt Jah!