< Faarfannaa 147 >

1 Haalleluuyaa. Faarfannaadhaan Waaqa galateeffachuun akkam gaarii dha; isa galateeffachuun akkam gammachiisaa fi kan maluu dha!
Lover Herren! thi det er godt at synge vor Gud Psalmer; thi det er lifligt, Lovsang sømmer sig.
2 Waaqayyo Yerusaalemin ni ijaara; Israaʼeloota boojiʼamanis walitti qaba.
Herren bygger Jerusalem, han samler de fordrevne af Israel.
3 Warra garaan cabe ni fayyisa; madaa isaaniis walitti hodha.
Han helbreder dem, som have et sønderbrudt Hjerte, og forbinder deres Saar.
4 Inni baayʼina urjiiwwanii ni beeka; tokkoo tokkoo isaaniis maqaa maqaadhaan waama.
Han sætter Tal paa Stjernerne, han nævner dem alle sammen ved Navn.
5 Gooftaan keenya guddaa dha; humni isaas jabaa dha; hubannaan isaas dhuma hin qabu.
Stor er vor Herre og vældig i Kraft, der er intet Maal paa hans Forstand.
6 Waaqayyo warra gad qabaman ni jiraachisa; hamoota garuu lafatti darbata.
Herren oprejser de sagtmodige; de ugudelige fornedrer han til Jorden.
7 Galata galchaa Waaqayyoon faarfadhaa; baganaadhaanis Waaqa keenyaaf weeddisaa.
Svarer Herren med Taksigelse, synger vor Gud Psalmer til Harpe;
8 Inni samiiwwani duumessaan haguuga; lafaafis bokkaa kenna; tulluuwwan irrattis marga biqilcha.
ham, som bedækker Himmelen med Skyer, ham, som beskikker Regn paa Jorden, ham, som lader Græs gro paa Bjergene;
9 Horiidhaaf waan isaan dheedan, yommuu ilmaan arraagessaa iyyanitti nyaata isaaniif ni kenna.
ham, som giver Føde til Kvæget, til Ravnens Unger, som skrige.
10 Inni jabina fardaatti hin gammadu; yookaan miilli namaa isa hin gammachiisu;
Hans Lyst er ikke Hestens Styrke; han har ikke Behag i Mandens raske Ben.
11 Waaqayyo warra isa sodaatanitti, warra araara isaa abdatanitti ni gammada.
Behag har Herren til dem, som ham frygte, som haabe paa hans Miskundhed.
12 Yaa Yerusaalem, Waaqayyoon galateeffadhu; Yaa Xiyoon Waaqa kee galateeffadhu.
O, Jerusalem! pris Herren; o, Zion! lov din Gud.
13 Inni danqaraa karra keetii ni jabeessaatii; ijoollee kees si keessatti eebbisa.
Thi han har gjort dine Portes Stænger stærke, han har velsignet dine Børn i din Midte.
14 Daarii keetiif nagaa kenna; qamadii qulqulluudhaanis si quubsa.
Han beskikker Fred i dine Landemærker, han mætter dig med den bedste Hvede.
15 Inni ajaja isaa gara lafaatti ni erga; dubbiin isaas ni ariifata.
Han sender sit Ord til Jorden, hans Beføling løber saare hastelig.
16 Inni cabbii akkuma suufiitti diriirsa; qorras akkuma daaraatti bittinneessa.
Han lader Sne lægge sig som Uld, han udstrør Rimfrost som Aske.
17 Dhagaa cabbii akkuma cirrachaa gad darbata. Dhaamocha isaa dura eenyutu dhaabachuu dandaʼa?
Han udkaster sin Is som Billinger; hvo kan staa for hans Kulde?
18 Inni dubbii isaa ergee isaan baqsa; bubbee isaa ni kaasa; bishaanonnis ni yaaʼu.
Han sender sit Ord og smelter den; han lader sit Vejr blæse, saa flyde Vandene hen.
19 Inni dubbii isaa Yaaqoobitti, seeraa fi sirna isaa immoo Israaʼelitti mulʼiseera.
Han kundgør Jakob sine Ord, Israel sine Skikke og sine Love.
20 Waan kana saba biraa tokkoof iyyuu hin goone; isaan seera isaa hin beekan. Haalleluuyaa.
Saaledes har han ikke gjort ved noget andet Folk, og Lovene dem kende de ikke. Halleluja!

< Faarfannaa 147 >