Fakkeenya 7
1 Yaa ilma ko, dubbii koo eegiitii ajaja koos of keessatti kuufadhu.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Ajaja koo eegi, ati ni jiraataatii; barsiisa koos akkuma qaroo ija keetiitti eegi.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Quba keetti isaan hidhadhu; gabatee garaa keetii irrattis barreeffadhu.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Ogummaan, “Ati obboleettii koo ti” jedhi; hubannaa immoo, fira koo jedhii waami;
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 isaan sagaagaltuu irraa, niitii kashlabbee dubbii isheetiin nama harkiftu irraa si eegu.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 Ani foddaa mana koo biraa keessaan, karaa qaawwaatiin ala ilaale.
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 Ani warra homaa hin dandeenye keessatti, dargaggoota keessatti hubadhee dargaggeessa qalbii hin qabne tokko arge.
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 Innis karaa mana ishee dhaqu qabatee daandii golee mana ishee bira jiruutiin gad buʼaa ture.
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 Kunis yeroo aduun dhiitee lafti dimimmisaaʼaa turetti, yeroo halkan dukkanaaʼuu jalqabetti ture.
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 Dubartiin tokko akka sagaagaltuutti uffattee yaada haxxummaatiin isa simachuuf gad baate.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 Isheen iyyituu fi kashlabbee dha; miilli ishee mana hin dhaabatu;
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 takka daandii irratti, takka oobdii irratti, golee hundatti riphxee nama eeggatti.
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 Isheen qabdee isa dhungatti; fuula qaanii hin qabneen akkana jettiin:
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 “Ani aarsaa nagaa dhiʼeessuun qaba; harʼa wareega koo guuttadheera.
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Kanaafuu ani si simachuufin gad baʼe; ani barbaadee si argadheera!
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 Ani wayyaa bareedduu quncee talbaa irraa hojjetame kan Gibxii dhufeen, siree koo afee miidhagseera.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 Ani qumbiin, argeessaa fi qarafaan siree koo urgeesseera.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Kottu mee hamma bariitti gad fageenya jaalalaa walii wajjin dhugnaa; kottu jaalalaan of gammachiifnaa!
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 Dhirsi koo mana hin jiru; inni karaa dheeraa deemeera.
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 Inni boorsaa isaa maallaqaan guuttatee deeme; hamma jiʼi goobanutti manatti hin deebiʼu.”
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 Isheen dubbii miʼooftuudhaan karaa irraa isa jalʼifte; haasaa nama sossobuunis isa dirqisiifte.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 Innis akkuma sangaa qalamuuf deemuutti, akkuma gadamsa kiyyoo keessa seenuuttis yommusuma kaʼee ishee duukaa buʼe;
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 akkuma simbira kiyyootti ariifattuutti, inni hamma xiyyi tiruu isaa waraanutti akka wanni kun lubbuu isaa galaafatu hin beeku.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Egaa yaa ilmaan ko, na dhaggeeffadhaa; waan ani jedhus qalbeeffadhaa.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Akka garaan kee karaa isheetti garagalu hin godhin; karaa kee irraas baddee daandii ishee irra hin buʼin.
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 Namoonni hedduun warra isheen lafaan dhooftee dha; namoonni jajjaboon baayʼeenis harka isheetti dhumaniiru.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
