Iyyoob 29
1 Iyyoob haasaa isaa itti fufee akkana jedhe:
Och Job hof åter upp sitt ordspråk, och sade:
2 “Ani jiʼoota darban, bara Waaqni na eege sana akkamin hawwa ture,
Ack! att jag vore såsom uti de förra månader, uti de dagar då Gud bevarade mig.
3 yeroo ibsaan isaa mataa koo irratti ife, anis ifa isaatiin dukkana keessa darbee yeroon deeme,
Då hans lykta sken öfver mitt hufvud, och jag i mörkrena gick vid hans ljus;
4 yeroo ani nama jabaa ture, yeroo michummaan Waaqaa mana koo eebbise,
Såsom jag var i min ungdoms tid, då Guds hemlighet var öfver mina hyddo;
5 yeroo Waaqni Waan Hunda Dandaʼu na wajjin ture, yeroo ijoolleen koo naannoo koo turan,
Då den Allsmägtige ännu med mig var, och mine tjenare allt omkring mig;
6 yeroo daandiin koo dhadhaadhaan jiifame, yeroo kattaanis laga zayitii ejersaa naaf yaase.
Då jag tvådde min väg uti smör, och hälleberget utgöt mig oljoflodar;
7 “Yeroo ani gara karra magaalaatti gad baʼee oobdii sabaa keessa barcuma koo irra taaʼe,
Då jag utgick till stadsporten, och lät bereda mig mitt säte på gatone;
8 dargaggeeyyiin na arganii karaa irraa goru; maanguddoonnis kaʼanii dhaabatu ture;
Då mig ynglingar sågo, och undstungo sig, och de gamle uppstodo för mig;
9 hangafoonni sabaa dubbii afaanitti qabatanii harka isaanii afaan irra kaaʼatu ture;
Då de öfverste igen vände att tala, och lade sina hand på sin mun;
10 sagaleen namoota bebeekamoo hin dhagaʼamu ture; arrabni isaaniis laagaa isaaniitti ni maxxana ture.
Då Förstarnas röst gömde sig undan, och deras tunga lådde vid deras gom.
11 Namni na dhagaʼu kam iyyuu na jaja; kanneen na arganis na galateeffatu ture;
Ty hvilkens öra mig hörde, den prisade mig saligan; och hvilkens öga mig såg, den vittnade om mig.
12 ani hiyyeessa gargaarsa barbaachaaf booʼu, nama abbaa hin qabne kan namni isa gargaaru tokko iyyuu hin jirre fureeraatii.
Förty jag halp den fattiga, som ropade, och den faderlösa, som ingen hjelpare hade.
13 Namni duʼuu gaʼe na eebbiseera; ani akka garaan haadha hiyyeessaa gammachuun ililchus godheera.
Dens välsignelse, som förgås skulle, kom öfver mig; och jag tröstade enkones hjerta.
14 Qajeelummaa akka uffata kootti uffadheera; murtiin qajeelaan immoo uffata koo fi marata mataa koo ture.
Rättfärdighet var min klädebonad, den iklädde jag såsom en kjortel; och min dom var min skrud.
15 Ani nama jaameef ija, okkolaaf immoo miilla taʼeen ture.
Jag var dens blindas öga, och dens haltas fot.
16 Ani rakkataadhaaf abbaan ture; nama ormaatiif illee nan falman ture.
Jag var de fattigas fader, och hvilken sak jag icke visste, den utfrågade jag.
17 Qarriffaa nama hamaa nan cabse; waan inni qabates afaan isaatii buuseera.
Jag sönderslog dens orättfärdigas oxlatänder, och tog rofvet utu hans tänder.
18 “Ani akkana jedheen yaadee ture; ‘Manuma koo keessattin duʼa; barri jireenya kootiis akkuma cirrachaa baayʼata.
Jag tänkte: Jag vill dö uti mitt näste, och göra mina dagar många såsom sand.
19 Hiddi koo gad fagaatee bishaan qaqqaba; fixeensis halkan guutuu dameewwan koo irra bula.
Min säd gick upp af vätsko, och dagg blef öfver min årsväxt.
20 Ulfinni koo na keessatti haaraa taʼee jiraata; iddaanis harka koo keessatti haaromfama.’
Min härlighet förnyade sig för mig, och min båge förvandlade sig i mine hand.
21 “Namoonni calʼisanii gorsa koo eeggachaa abdiidhaan na dhaggeeffatu.
De hörde mig, och tigde; och vaktade uppå mitt råd.
22 Erga ani dubbadhee booddee isaan deebiʼanii hin dubbanne; dubbiin koos akka gaariitti gurra isaanii seena ture.
Efter min ord talade ingen mer, och mitt tal dröp på dem.
23 Isaan akkuma nama bokkaa eeggatuutti na eeggatan; dubbii koos akkuma bokkaa arfaasaa dhugan.
De vaktade på mig såsom på regn, och uppgapade med munnen såsom efter aftonregn.
24 Yeroo ani isaaniif seequtti isaan hin amanne; ifni fuula koos isaaniif waan guddaa ture.
Om jag log till dem, förläto de sig intet deruppå; och torde intet bedröfva mig.
25 Ani karaa isaaniif filee akka hangafa isaaniitti nan taaʼe; akka mootii loltoota isaa gidduu jiraatuutti nan jiraadhe; ani akka nama warra booʼan jajjabeessuus taʼe.
När jag ville komma till deras handlingar, så måste jag sitta främst; och bodde såsom en Konung ibland krigsfolk, då jag hugsvalade dem som sorgfulle voro.
