Salomos Høisang 1
1 Høgsongen av Salomo.
Salomos Höga Visa.
2 «Han meg kysse med kyssar av sin munn. For din elsk han er betre enn vin.
Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 Dine salvar angar so ljuvt, ein utrend salve er ditt namn. Difor held møyar dei elskar deg.»
Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 «Drag meg etter deg. Og me spring. Kongen hev ført meg til sitt hus.» «Me vil fagnast og frygdast i deg. Me vil lova din kjærleik meir enn vin.» Med rette elskar dei deg.
Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 «Eg er brun, men like vel væn, de Jerusalems døtter, som Kedars tjeld, som Salomos dørtjeld.
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 Sjå ikkje på at eg er so brun, at soli hev brent meg so. Mor sine søner harmast på meg, og meg sette til vingardsvakt. Eg hev ikkje vakta eigen gard.
Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 Seg, du som leikar i min hug, kvar gjæter du no? Kvar held du middagskvild? Må eg sleppa på villa å ganga i hjordi til felagarn’ dine.»
Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 «Um du ikkje det veit, du fagraste dros, du fylgje i drifti sitt spor og gjæt dine killingar fram der som hyrdingarn’ buderne hev.»
Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 «Med folarn’ for Faraos vogn deg, min hugnad, eg liknar.
Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 Di lekkjeprydde kinn er so væn, og din hals med perlor.
Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
11 Lekkjor av gull skal du få med sylv-prikkar på.»
Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 «Når kongen i laget sit sat, min narde han anga då.
Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 Ein myrra-pung er min ven, som eg ber ved min barm.
Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 Ein cyper blom-dusk er min ven meg i En-Gedis hagar.»
Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 «Å, kor du er fager, mi møy, kor du er fager! Dine augo er duvor.»
Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 «Å, kor du er fager, min ven, kor du er ljuv. Og vårt lægje er grønt.
Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 Cedrar er bjelkarn’ i vårt hus, cypressar er himling.»
Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
