Salmenes 95

1 Kom, lat oss fegnast for Herren, lat oss ropa av frygd for vårt frelse-berg!

Kommer, låter oss glädjas Herranom, och fröjdas för vår salighets tröst.

2 Lat oss stiga fram for hans åsyn med lovsong, lat oss syngja vår fagnad for honom i salmar!

Låt oss med tack komma inför hans ansigte, och fröjdas för honom med Psalmer.

3 For ein stor Gud er Herren og ein stor konge yver alle gudar,

Ty Herren är en stor Gud, och en stor Konung öfver alla gudar.

4 han som i si hand hev det djupaste av jordi, og som eig topparne av fjelli.

Ty i hans hand är hvad som jorden bär, och bergshöjderna äro också hans.

5 Han eig havet, for han hev skapt det, og turrlendet hev hans hender laga.

Ty hans är hafvet, och hans händer hafva det torra beredt.

6 Kom, lat oss falla ned og bøygja oss, lat oss bøygja kne for Herren, vår skapar!

Kommer, låter oss tillbedja, och knäböja, och nederfalla för Herranom, den oss gjort hafver.

7 For han er vår Gud, og me er det folk han føder, og den hjord som handi hans leider. Å, vilde de høyra på hans røyst i dag!

Ty han är vår Gud, och vi hans fosterfolk, och hans händers får.

8 Forherd ikkje dykkar hjarta som ved Meriba, som på Massa-dagen i øydemarki,

I dag om I hans röst hören, så förstocker icke edor hjerta, såsom i Meriba skedde, såsom i Massa i öknene;

9 der federne dykkar freista meg! Dei prøvde meg, endå dei hadde set mi gjerning.

Der edre fäder försökte mig, förnummo och sågo min verk;

10 I fyrti år var eg leid av den ætti, og eg sagde: «Dei er eit folk med villfarande hjarta, og dei kjenner ikkje vegarne mine.»

Att jag i fyratio år mödo hade med detta folk, och sade: Det är sådant folk, att deras hjerta alltid vill den orätta vägen, och de mina vägar icke lära vilja;

11 So svor eg i min vreide: «Sanneleg, dei skal ikkje koma inn til mi kvila.»

Så att jag svor i mine vrede: De skola icke komma till mina rolighet.