Salmenes 46

1 Til songmeisteren; av Korahs born, etter Alamot; ein song. Gud er mi hyggja og vår styrke, fullvel røynd i trengslor.

En visa, Korah barnas, om ungdomen, till att föresjunga. Gud är vår tillflykt och starkhet; en hjelp uti de stora bedröfvelser, som oss uppåkomne äro.

2 Difor ottast me ikkje, um so jordi vert umskift, og um fjelli ragar hjarta av storhavet,

Derföre frukte vi oss intet, om än verlden förginges, och bergen midt i hafvet sönko;

3 um havbårorne dyn og skumar, og fjelli skjelv for deira ofse. (Sela)

Om än hafvet rasade och svallade, så att för dess bullers skull bergen omkullföllo. (Sela)

4 Der er ei å, hennar bekkjer gled Guds by, den heilage stad der den Høgste bur.

Likväl skall Guds stad lustig blifva med sina brunnar, der dens Högstas helga boningar äro.

5 Gud er midt i honom, so han skal ikkje rugga; Gud hjelper honom i morgonlysingi.

Gud är när dem derinne; derföre skall han väl blifva. Gud hjelper honom bittida.

6 Folkeslag rasa, rike vart rikka, han let si røyst ljoda, jordi bråna.

Hedningarna måste förtvifla, och Konungariken falla; jorden måste förgås, då han sig höra låter.

7 Herren, allhers drott, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. (Sela)

Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)

8 Kom og sjå Herrens storverk, som gjer øydeleggjingar på jordi.

Kommer, och ser Herrans verk, den på jordene sådana förstöring gör.

9 Han gjer ende på herferder yver all jordi, bryt bogen sund og høgg spjotet av; stridsvognerne brenner han upp i eld.

Den örlig stillar i hela verldene, sönderbryter bågan, sönderbråkar spetsen, och uppbränner vagnarna med eld.

10 «Haldt upp og kjenn at eg er Gud! Eg er upphøgd millom folki, upphøgd på jordi.»

Varer stilla, och besinner att jag är Gud. Jag skall vinna pris ibland Hedningarna; jag skall vinna pris på jordene.

11 Herren, allhers drott, er med oss; Jakobs Gud er vår faste borg. (Sela)

Herren Zebaoth är med oss. Jacobs Gud är vårt beskydd. (Sela)