Salmenes 25
1 Av David. Herre, til deg lyfter eg mi sjæl.
En Psalm Davids. Efter dig, Herre, längtar jag.
2 Min Gud, til deg hev eg sett mi lit; lat meg ikkje verta til skammar; lat ikkje mine fiendar gilda seg yver meg!
Min Gud, Jag hoppas uppå dig; låt mig icke komma på skam, att mine ovänner icke skola glädja sig öfver mig.
3 Ja, ingen av deim som ventar på deg, skal verta til skammar; men dei skal verta til skammar, som utan årsak bryt si tru.
Ty ingen kommer på skam, den dig förbidar; men de löse föraktare komma på skam.
4 Herre, lat meg kjenna dine vegar, lær meg dine stigar!
Herre, visa mig dina vägar, och lär mig dina stigar.
5 Leid meg fram i di sanning og lær meg! for du er Gud, min frelsar, på deg ventar eg all dagen.
Led mig i dine sanning, och lär mig; ty du äst den Gud, som mig hjelper; dagliga förbidar jag dig.
6 Herre, kom i hug di miskunn og din nåde! for dei er frå æveleg tid.
Tänk Herre, på dina barmhertighet, och uppå dina godhet, den af verldenes begynnelse varit hafver.
7 Kom ikkje i hug min ungdoms synder og mine misgjerningar; kom meg i hug etter di miskunn for din godhug skuld, Herre!
Tänk icke uppå mins ungdoms synder, och min öfverträdelse; men tänk uppå mig, efter dina barmhertighet, för dina godhets skull, Herre.
8 Herren er god og rettvis; difor lærer han syndarar vegen.
Herren är god och from; derföre undervisar han syndarena på vägenom.
9 Han leider dei audmjuke i det som rett er, og lærer dei audmjuke sin veg.
Han leder de elända rätt, och lärer de elända sin väg.
10 Alle Herrens stigar er nåde og sanning mot deim som held hans pakt og hans vitnemål.
Alle Herrans vägar äro godhet och sanning, dem som hans förbund och vittnesbörd hålla.
11 For ditt namn skuld, Herre, forlat meg mi skuld, for ho er stor!
För ditt Namns skull, Herre, var mine missgerning nådelig, den stor är.
12 Kven er den mann som ottast Herren? Honom lærer han den veg han skal velja.
Hvilken är den der fruktar Herran, han skall lära honom den bästa vägen.
13 Hans sjæl skal stødt bu i sæla, og hans avkjøme skal erva landet.
Hans själ skall bo i det goda, och hans säd skall besitta landet.
14 Herren hev samlag med deim som ottast honom, og si pakt vil han kunngjera deim.
Herrans hemlighet är ibland dem som frukta honom; och sitt förbund låter han dem få veta.
15 Mine augo er stendigt vende til Herren, for han dreg mine føter ut or garnet.
Mine ögon se alltid till Herran; ty han skall taga min fot utu nätet.
16 Vend deg til meg og ver meg nådig! for eg er einsleg og arm.
Vänd dig till mig, och var mig nådelig; ty jag är ensam och elände.
17 Min hjarteverk hev dei gjort stor; før meg ut or mine trengslor!
Mins hjertans ångest är stor; för mig utu mine nöd.
18 Sjå min armodsdom og mi møda, og forlat meg alle mine synder!
Se uppå min jämmer och eländhet, och förlåt mig alla mina synder.
19 Sjå mine fiendar, at dei er mange! og dei hatar meg med rettarlaust hat.
Se deruppå, att mine fiender så månge äro, och hata mig med orätt.
20 Vara mi sjæl og frels meg! Lat meg ikkje verta til skammar! for eg flyr til deg.
Bevara min själ, och fräls mig; låt mig icke komma på skam, ty jag förtröstar uppå dig.
21 Lat uskyld og trurøkna verja meg, for eg ventar på deg.
Fromhet och rätthet, bevare mig; ty jag förbidar dig.
22 Å Gud, løys Israel ut or alle sine trengslor!
Gud löse Israel utaf allo sine nöd.
