< Jobs 41 >

1 Kann du fiska krokodillen, binda tunga hans med taum,
Mahatarike i Leviatàne am-bintañe v-iheo? hatindri’o ambane an-tàly hao i lela’ey?
2 Draga snor i gjenom nosi, hogga krok i kjaken hans?
Lefe’o hao ty mampikiviro i oro’ey, ndra ty hangirike i soma’ey am-pengoke?
3 Vil han tigga um nåde, tala mjuke ord til deg?
Hanao lako halaly ama’o hao re? Ke hivolañe mora ama’o?
4 Tru han vil gjera samband med deg og din træl for alltid verta?
Hifañina ama’o hao, handrambesa’o aze ho fetrek’oro’o kitro katroke?
5 Kann du han som leikfugl halda for smågjentorne i band?
Ho hisà’o hao hoe voroñe? ke ho tantalie’o ho amo anak’ ampela’oo.
6 Handlar fiskarlag med honom, skiftar ut til kræmarar?
Hifampihehetse ama’e hao o mpanao balikeo? Ho zarae’ iareo am’ o mpanao takinakeo hao re?
7 Kann hans hud med spjot du fylla, og hans hovud med harpunar?
Ho tsitsihem-pirango hao i holi’ey? Ndra i loha’ey an-defom-piañe?
8 Berre prøv - du skal det minnast; enn ein gong du gjer det ikkje!
Apaoho ama’e ty fità’o vaho tiahio i ho ali’oy te tsy hindroe’o.
9 Kvar og ein vil missa voni, verta feld ved syni av han.
Hete! Toe tsy vente’e t’ie salalaeñe, tsy ho tafahohoke hao te isahañe?
10 Ingen torer eggja honom; kven kann då mot meg reisa?
I Tsy eo ty lahitsi’ay mahavany hitsobore aze; ia arè ty mahafiatreatre amako?
11 Kven gav meg, so eg gjev att? Under himmeln alt eg eig.
Ia ty nanolotse ahy, te havahako? ahiko ze hene ambanen-dikerañe ao.
12 Ei eg tegjer um hans lemer, um hans sterke, væne bygnad.
Tsy hitsiñeko o kitso’eo, ty haozara’e ra’elahiy, vaho i sandri’e tsaratseakey,
13 Kven hev drege brynja av han, Gjenge inn i duble tanngard?
Ia ty hañolitse o sisin-koli’eo? Ia ty hahafizilik’ añivom-balañorà’e roe ao?
14 Kven hev opna kjakeporten? Rædsla kring hans tenner ligg.
Ia ty mahafisokake o lalam-bein-tarehe’eo? mampangetraketrake ty fañarikatoha’ o nife’eo.
15 Sterke er hans skjolde-rader, feste med ei fast forsigling.
Fisengea’e o sisì’e fatratseo, ie mikititse hoe linite;
16 Tett dei ligg innåt kvarandre, ingi luft slepp millom deim.
Akore ty fifampikiteha’e kanao tsy mahafitsifitse ao ty tioke.
17 Eine skjolden i den andre heng i hop, skilst ikkje åt.
Nifampireketeñe iereo, mifampipiteke, tsy lefe akatrake.
18 Ljos ifrå hans njosing strålar, augo skin som morgonroden.
Mitsopela-kazavàñe o fihatsìhe’eo, manahake ty holi-maso’ i maraindraiñey o maso’eo.
19 Or hans gap skyt brandar fram, gneistar sprutar derifrå.
Failo milebaleba ty miakatse am-bava’e, afo mipelatse ty mipitsike mb’eo.
20 Or hans nasar stig det røyk, liksom eim or kjel som kokar.
Mañatoeñe o loa-koro’eo, hoe valàñe mamorotse ambone vinda mirehetse.
21 Anden hans set eld på kol, logen ut or gapet stend.
Mamiañe foroha ty kofò’e, afo misodotse ty miboak’ am-bava’e ao.
22 I hans nakke styrken bur, rædsla spring framfor hans åsyn.
Mimoneñe an-kàto’e ty haozarañe, vaho mitsinjak’ aolo’e eo ty miroreke.
23 Tette sit kjøtvalkarne, støypte fast urikkelg.
Mifampirekets’ ama’e i holi’e mifanosokeo, gañe ama’e Izay tsy mete asitse.
24 Hjarta hans er hardt som stein, fast som understein i kverni.
Gañe hoe vato ty fo’e; manahake ty hamafem-bato-lisañe ambane.
25 Kjempor ræddast når han ris, misser både mod og hugs;
Ie mivoalatse, miholi-tsandry o fanalolahio; ie vereñe mamoe’ay.
26 Sverd vil ikkje bita på, ikkje skot med spjot og pil.
Tsy lefe t’ie liherem-pibara, ndra lefoñe, ndra ana-defo, ndra baramino masioñe.
27 Jarn agtar han liksom strå, kopar nett som fauskeved.
Atao’e ho boka maike ty viñe, naho hatae voroke ty torisìke.
28 Ei han vik for bogesonen; stein frå slyngja vert som halm,
Tsy mahafandrifitse aze o ana-paleo; atao’e forompotse o vato-piletseo.
29 og stridsklubba vert som strå, og han lær åt spjot som susar.
Tonton-drongoñe ama’e o kobaiñeo, tohafa’e o lefoñe mikaratsakaratsakeo.
30 Under han er kvasse broddar, spor dei set som treskjeslede.
Silam-balañe-tane masioñe ty ambane’e, hoe mamofopofoke ampemba t’ie miranga fotake.
31 Djupet kokar som ei gryta, sjøen som ein salvekjel.
Ampitroatroahe’e hoe valàñe i lalekey; ampanahafe’e ami’ty fampitranahañe rano mañitse i riakey.
32 Vegen lyser etter honom, djupet skin som sylverhår.
Anoe’e lala-miloeloe ty am-boho’e ao anoe’e hoe a maròy foty i lalekey.
33 Liken hans på jord ei finst, denne skapning utan ræddhug.
Tsy ambone-tane atoy ty mañirinkiriñe aze, ie nitsenèñe tsy ho aman-tahotse.
34 Han ser ned på alt som høgt er, konge yver alle kaute.»
Jilojilove’e iaby ze atao abo; ie ty lohà’ ze hene anam-pirengevohañe.

< Jobs 41 >