Jobs 28
1 Sylv hev sin stad, der dei det finn, og gullet, som dei reinsa vinn,
Silfret hafver sin gång, och guldet sitt rum, der det verkas.
2 og jarn fram or jordi fær, og kopar ut or steinen bræ’r;
Jern tager man utaf jordene, och utaf stenar smälter man koppar.
3 På natteskuggen gjer dei slutt og myrkheims steinar granskar ut.
På mörkret varder ju en tid ände, och finner ju någor på sistone det fördolda.
4 Djupt under by med annsamt liv i gruvor bergmenn kliv og sviv.
Det springer ut en sådana bäck, att de, som bo deromkring, icke kunna gå deröfver till fots; han varder menniskomen allt för djup, och flyter sin kos.
5 På jordi brødkorn fram dei driv, men inni upp som eld dei riv.
Man får ock eld nedan utu jordene; der dock ofvantill bröd växer.
6 Safiren sit i steinar der, og der seg og gullklumpar ter,
Man finner saphir på somlig rum, och jordklimpar, der guld är uti.
7 Ei ørnen kjenner denne veg, for haukesyn han løyner seg.
Den stigen hafver ingen fogel kunnat, och intet gamsöga sett;
8 Ei stolte rovdyr vegen fann, og løva aldri gjeng på han.
De stolta barn hafva icke trampat honom, och intet lejon gångit deruppå.
9 På harde steinen dei handi legg; då sturtar mang ein bergevegg.
Bär man också handena på stenen, och grafver bergen omkull.
10 I berget seg gangar grev og skodar mang ein skatt so gjæv.
Man grafver bäcker utu hällebergen, och allt det kosteligit är, ser ögat.
11 Dei dytter til for rennand’ å, det løynde fram for ljoset må.
Man förtager strömmom vattnet, och hafver fram i ljuset det derutinnan fördoldt är.
12 Men visdomen, kvar er han å få? Og kvar skal ein vitet nå?
Huru vill man nu vishet finna, och hvar är rummet till förståndighet?
13 Slett ingen veit hans verd og vinst; i manneheim han ikkje finst;
Ingen vet hvar hon ligger; och varder icke funnen i de lefvandes lande.
14 Avgrunnen dyn: «Her ei han er!» Og havet segjer: «Ikkje her!»
Afgrundet säger: Hon är icke i mig; och hafvet säger: När mig är hon icke.
15 Du kann’kje kjøpa han for gull, men sylv ei vega prisen full,
Man kan icke gifva der penningar före, ej heller silfver uppväga, till att betala henne med.
16 og ei for gull ifrå Ofir, ei for onyks, ei for safir.
Hon räknas icke vid Ophiriskt guld, eller vid kostelig onich och saphir;
17 Ei gull og glas er nok til kaup, og ei til byte fingull-staup.
Guld och diamant kan icke liknas dervid, ej heller kan hon tillbytas för gyldene klenodier.
18 Korall, krystall gjeld ikkje her. Visdom er meir enn perlor verd.
Ramoth och Gabis aktar man intet; hon är högre aktad än perlor.
19 Topas frå Kus er altfor ring, ja, reinast gull vert ingen ting.
Topats af Ethiopien varder icke lika skattad emot henne, och det renaste guld gäller icke deremot.
20 Visdomen, kvar kjem han ifrå? Og kvar skal ein til vitet nå?
Hvadan kommer då visheten? Och hvar är rummet till förståndigheten?
21 Det ingen veit på denne jord; ei fugl det fann, kvar helst han for.
Hon är fördold för allas lefvandes ögon, och öfverskyld för foglarna under himmelen.
22 Avgrunn og daude segjer greidt: «Eit gjetord er alt det me veit.»
Fördömelsen och döden säga: Vi hafve med vår öron hört hennes rykte.
23 Men Gud han kjenner denne veg; han veit kvar visdom løyner seg.
Gud vet vägen dertill, och känner hennes rum.
24 Han skodar heilt til heimsens tram, og under himmeln ser han fram.
Förty han ser jordenes ända, och skådar allt det under himmelen är;
25 Då vinden han med vegti vog og sette mål for vatnet og,
Så att han gifver vädrena sina vigt, och vattnena sitt matt.
26 då han gav regnet lovi si og ljomet veg å ganga i,
Då han satte regnena ett mål före, och tordönenom och ljungeldenom sin väg,
27 då såg han og synte fram og granska honom umhugsam.
Då såg han henne, och räknade henne; tillredde henne, och fann henne;
28 Til menneskja han sagde so: «I Herrens otte visdom sit, og fly det vonde, det er vit.»»
Och sade till menniskona: Si, Herrans fruktan är vishet; och fly det onda är förståndighet.
