Jobs 18
1 Då tok Bildad frå Suah til ords og sagde:
Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
2 «Kor lenge driv de jagt på ord? Gjev gaum, lat oss so talast ved!
Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
3 Kvi skal me reknast liksom fe, som ureine i dykkar augo?
Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
4 Å, du som riv deg sund i sinne, skal jordi øydast for di skuld? Skal fjellet flytjast frå sin stad?
Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
5 Men sløkt vert ljoset for den vonde, og hans åre-eld skal ikkje skina.
Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
6 I tjeldet hans vert ljoset myrkt, og lampa sloknar yver han.
Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
7 Hans sterke stig vert snævra inn; han snåvar yver sine planar.
Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
8 Hans fot vert fløkt i garnet inn, og upp i netet ferdast han;
Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
9 og snara triv um hælen hans, og gildra tek på honom fat.
snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
10 I jordi løynde gildror lurer, og fellor ventar på hans veg.
garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
11 Og rædslor trugar rundt ikring og skræmer han for kvart eit stig.
Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
12 Ulukka hungrar etter han, og vondt vil føra han til fall,
Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
13 vil eta kvar ein led og lem, ja, det vil daudens eldste son.
Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
14 Hans trygd er rivi frå hans tjeld; du sender han til rædsle-kongen.
Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
15 I huset hans bur framande, det vert strått svåvel på hans bustad.
I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
16 Hans rot i grunnen turkar ut; den høge kruna visnar burt.
Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
17 Hans minne kverv frå jordi burt, og namnlaus vert han vidt og breidt.
Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
18 Frå ljos til myrker driv dei honom og jagar han frå landi burt.
Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
19 Han barnlaus vert i eige folk; i heimen hans slepp ingen undan.
Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
20 Og vestmenn støkk for dagen hans, og austmenn vert av rædsla slegne.
Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
21 Just soleis gjeng det nidings hus, den heim der ingen kjenner Gud.»
Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
