Jobs 8

1 Da tok Bildad fra Suah til orde og sa:

Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 Hvor lenge vil du tale så? Hvor lenge skal din munns ord være som et veldig vær?

Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

3 Skulde vel Gud forvende retten, eller den Allmektige forvende rettferdigheten?

Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

4 Har dine sønner syndet mot ham, så har han gitt dem deres brøde i vold.

Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

5 Hvis du vender dig til Gud og beder den Allmektige om nåde,

Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

6 hvis du er ren og opriktig, da vil han våke over dig og gjenreise din rettferds bolig,

Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

7 og din forrige lykke vil bli ringe mot din senere lykke, for den skal være overmåte stor.

Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

8 For spør bare fremfarne slekter og akt på det som deres fedre har gransket ut

Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

9 - for vi er fra igår og vet intet; for en skygge er våre dager på jorden -

Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

10 de skal lære dig og si dig det og bære frem ord fra sitt hjerte.

De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

11 Vokser sivet op hvor det ikke er myrlendt? Blir starrgresset stort uten vann?

Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

12 Ennu står det friskt og grønt og blir ikke skåret; da visner det før alt annet gress.

Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

13 Således går det alle dem som glemmer Gud, og den gudløses håp går til grunne;

Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

14 hans tillit avskjæres, og det han trøster sig til, er spindelvev.

Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

15 Han støtter sig på sitt hus, men det står ikke; han holder sig fast i det, men det står ikke fast.

Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

16 Frodig står han der i solens skinn, og hans skudd breder sig ut over hans have;

Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

17 om en stenrøs slynger sig hans røtter, mellem stener trenger han sig frem.

Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

18 Ryddes han bort fra sitt sted, så kjennes det ikke ved ham, men sier: Jeg har aldri sett dig.

Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

19 Se, det er gleden på hans vei, og av mulden spirer andre frem.

Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

20 Nei, Gud forkaster ikke en som er ulastelig, og han holder ikke ugudelige ved hånden.

Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

21 Ennu vil han fylle din munn med latter og dine leber med jubel.

Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

22 De som hater dig, skal klædes med skam, og de ugudeliges telt skal ikke mere finnes.

Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.